”Absolut en dröm – ska inte hålla på länge till”

Stefan ”Tarzan” Melander i stor intervju om • Karriären • Framtiden • Beslutet att sälja Click Bait: ”Jättekorkat” • V75-chanserna

Stefan Melander har varit proffstränare sedan 1997.

På senare år har han dock trappat ner.

Nu öppnar han upp om stora framtidsplanen.

– Jag är otroligt tänd på Frankrike. Det är absolut en dröm, säger han.

Stefan ”Tarzan” Melander har varit något av en institution inom travsporten sedan 90-talet.

Under sin framgångsrika karriär har han plockat fram superstjärnor som Gigant Neo, Nuncio och Scarlet Knight, för att nämna några.

De senaste åren har Solvallaprofilen dock trappat ner på sin verksamhet från runt 150 hästar som mest, till strax under 30 på träningslistan.

Nyligen blev det stora rubriker då en av stallets stora reklamhästar, Click Bait, såldes till hästägare hos Alessandro Gocciadoro.

– Det var tråkigt att sälja honom och jättekorkat bara att komma på den idén. Jag har dock en stor rörelse där kostnaderna blivit dubbelt så dyra de sista åren för oss travtränare, berättar Stefan.

”Då ville jag inte sälja”

Kan du avslöja hur den affären växte fram?

– Gocciadoro var på mig redan förra året men då ville jag inte sälja. Jag hoppas dock att ”Clicken” kommer att gå bra i Italien. Han ska starta nästa helg, tror jag.

Melander växte upp i Spånga, ett stenkast från huvudstadsbanan, och började redan som väldigt ung grabb göra stallbacken osäker.

Plugget, det kom i andrahand.

– Det enda som jag tyckte var kul i skolan var när vi hade fototimme. Jag var senare ganska energisk och duktig på att ta annorlunda bilder, och kom igång i Expressen.

Intresset för de fyrbenta växte sig allt starkare och han kom tidigt i kontakt med den prominente fotografen Einar Andersson.

Einar blev något av en bonuspappa för Stefan, vars egen far tragiskt nog förlorade sitt liv i en olycka medan sonen fortfarande gick i skolan.

– Då köpte morsan en ponny, en väldigt elak sådan som gjorde allt utan att vilja springa.

”Två poliser ryckte tag i mig”

Kameran kom under ungdomsåren att spela en stor roll i den unge grabbens liv, så till den grad att han många år senare faktiskt hamnade i finkan för att ha brutit en och annan regel på andra sidan Atlanten.

– Jag ville alltid ha de bästa bilderna och när jag kom till Meadowlands ett år fick man veta att deras egna fotografer skulle stå längst fram, och vi andra i tredje ledet. Det var åt helvete.

– Det kom två poliser och ryckte tag i mig där jag stod på banan och fotade. De var helt galna och jag blev insydd i en fyllecell. Där fanns det några gubbar som druckit för mycket och undrade om jag hade slagit ihjäl någon. Det slutade med att jag fick papper hem där det stod att jag var portad från Meadowlands.

Bakom varje framgångsrik man brukar det i regel finnas en tålmodig kvinna.

I Stefans fall handlar det givetvis om Catarina ”Cattis” Lundström, och så har varit fallet sedan de båda fann varandra på Solvallas stallbacke en gång i tiden.

Året var 1986.

– Vi träffades inte direkt på höskullen utan hon jobbade i stallet bredvid, hos ”Skräcken” (Björn Linder). Hon är helt överlägsen. Snygg, intelligent och minst lika viktig för mina framgångar som jag. Cattis har varit en hårding som kunnat stå ut med mig nästan ett helt liv.

”Var helt onormalt – en jävla grej”

Varje måndag och torsdag bar det av till legendarerna Berndt Lindstedt och Håkan Wallner, där Stefan hjälpte till i stallet men även fick köra väldigt bra hästar i tävling.

Melander vann sitt allra första travlopp så långt tillbaka i tiden som 1976 och 1991 segrade han i det största av lärlingslopp, nämligen ”Guldklockan”.

Det stora internationella genombrottet skulle dock låta vänta på sig ytterligare fyra år.

Tillsammans med den av sambon tränade His Majesty skulle lärlingen sätta Sverige på den amerikanska travkartan, då trion tog hem VM-loppet på Yonkers Raceway.

– Rune Stolt var manager för loppet och visste att His Majesty var en ruggig häst, om än något grön. Det var helt onormalt egentligen, att jag som lärling vann VM, och en jävla grej.

Bedriften resulterade i att Stefan tilldelades utmärkelsen ”Årets komet” vid den efterföljande Hästgalan.

Den trefaldige vinnaren av Årets tränare tog, efter att först ha blivit nobbad vid två tillfällen, ut sin proffslicens 1997.

Succén var omedelbar för 39-åringen som bland annat vann Svenskt Travkriterium året därpå med Lucky Po.

– Jag tog en chansning då och kontaktade en norsk hovslagare som plastade hans fötter. Vad jag vet hade ingen gjort det innan. Lucky Po gick ett fantomlopp i Kriteriet.

”Scarlet var en drömhäst”

Åren som följde verkade vara en enda lång eriksgata för supertränaren som inte sällan lyckades fynda på amerikanska auktioner.

Ett sådant lyckoköp var Scarlet Knight, som han fick för en spottstyver och under karriären sprang in drygt 20 miljoner kronor.

Höjdpunkten var givetvis vinsten i Hambletonian, där banreferenten Sam McKees magiska mening ”Swedens man on the moon” för alltid kommer att eka i den svenska travhistorien.

– Scarlet var en drömhäst och hade krafter som ingen annan. Inför loppet var det dock ett stort problem om vem som skulle köra honom. Då ringde Berndt Lindstedt till mig och sa: ”Du måste, måste, måste göra det själv.”

Resten är travhistoria.

– Han bara åkte ifrån alla motståndare, minns Stefan.

”Helsida om den arresterade mannen”

Men nu var det ju det här med att Melander faktiskt var portad från Meadowlands där miljonloppet kördes...

Tack och lov hade han en ytterst tung pjäs i sin ringhörna som fick travbanan på andra tankar.

– Margareta Wallenius skrev till högsta chefen och förklarade att jag inte var en bov. Det är nog den första och sista gången som New York Times hade en helsida om den arresterade mannen som vann Hambletonian.

Förstod du där och då vad du och Scarlet Knight ställt till med?

– Det var otroligt pådrag när jag kom hem. Hur mycket som helst med ”Nyhetsmorgon” och tv...

Förutom att plocka fram fyrbenta miljonärer på löpande band, över hundra till antalet om man ska lita på Stefan själv, så är han också mannen som en gång i tiden formade en viss Daniel Redén från grunden.

– Han var hos oss i 13 år. Daniel är ett fenomen. Han är helt otrolig och en underbar kille, men gillar, precis som jag, inte att sova.

”Man måste alltid fortsätta kämpa”

För travnörden Melander, som blev invald i travets Hall of Fame 2014, handlar det mesta i livet om trav, trav och ännu mer trav.

Han påstår att han har blivit bättre på den punkten på senare år, men frågan är om man vågar tro honom.

– Att koppla av är inte min grej, fastslår han.

Och när man är lika framgångsrik som Stefan är så måste man få tillåtas att glädjas över sina egna yrkesmässiga bedrifter.

– Jag är ensam om att vinna de fyra största loppen i världen: Prix d'Amérique, Elitloppet två gånger, Hambletonian och VM. Det är ganska bra, eller kanske mycket bra, gjort faktiskt. Man måste dock alltid fortsätta kämpa, du är chanslös annars.

Han må ha vunnit det mesta, både i Sverige och utanför våra gränser, men en storloppsseger har gäckat honom.

– Innan jag dör, som Sören Nordin, en av mina läromästare, sa, så vill jag vinna Derbyt. Jag har varit tvåa några gånger och grämer mig såklart.

Hur klär du i gult?

– Det är väl det enda i mitt liv som jag är dålig på, kläder och så. Den där kavajen är unik, men inte speciellt snygg.

”Jag är otroligt tänd på...”

Melander fyller 67 år senare i år men precis som för många andra i branschen vill han inte prata i pensionstermer.

– I mitt huvud är jag 20, i kroppen lite äldre. Jag tänker inte så mycket på några krämpor.

Och ska man tro Stefan finns det fortfarande en stor dröm som han hoppas kunna förverkliga innan travsagan är över.

– När det gäller framtiden... Jag ska inte hålla på så länge till. Det kan bli till slutet på året. Så kan det bli eftersom jag är otroligt tänd på Frankrike och det skulle vara läckert att träna häst där något år.

Hur ett sådant stort livsbeslut skulle kunna genomföras när man driver ett större stall på hemmaplan vet dock inte Stefan själv.

– Jag kan inte bara dra ifrån allt, då får Cattis och hennes hundar åka med, men visst har jag haft fler tankar om detta nu jämfört med för fem år sedan. Vi får se. Jag ska försöka göra ett ryck och dra ner kraftigt på alla fölstona.

Hur svårövertalad är din kära sambo?

– Det kan nog bli stora problem. Jag tror inte att hon gillar Frankrike så himla mycket. Det är dock absolut en dröm.

”Hade varit stolt över grabben sin”

Vad tänker du kring din egen resa inom travsporten och dina bedrifter?

– Jag brukar inte tänka så mycket bakåt. Trots att man har nästan 2 000 segrar tänker man ändå på den där hästen som ska starta på Solvalla på onsdag. Man är speciell på det viset.

Känslig fråga kanske, men hur gärna hade du velat att far din fått uppleva dina framgångar?

– Det var tråkigt och hårt för morsan när han försvann. Han gillade att spela på hästarna och jag tror att han hade varit stolt över grabben sin.

Om du fick leva om ditt liv, vad, om något, hade du gjort annorlunda?

– Absolut ingenting! Så roligt som vi har haft finns inte, avslutar han.