”Känns ärorikt – värmer en snart 82-årig själ...”
Arne Forsberg – äldste kusken någonsin att vinna ett travlopp: ”Många tankar som for genom huvudet”
Uppdaterad 2023-01-03 | Publicerad 2023-01-02
Arne Forsberg, 81, har varit med om sin beskärda del av tragedier.
2010 gick han igenom isen med sin traktor och var nära att drunkna.
Under söndagen blev han historisk som den äldste kusken någonsin att vinna ett travlopp i Sverige.
– Det känns ärorikt och värmer en snart 82-årig själ, säger Arne till Trav365.
På Nyårsdagen slogs ett rekord som troligen kommer att stå sig många år. 81 år och 154 dagar ung blev Östersundstränaren Arne Forsberg historisk när han med sina magiska körhänder satte ungdomarna på plats när det tävlades på hemmabanan.
Tillsammans med Kövras Spik körde åldermannen en fläckfritt lopp, och när mållinjen passerades hade han raderat ut Tommy Holmgren som den äldste kusken någonsin att vinna ett travlopp på svensk mark.
Reaktionerna lät inte vänta på sig.
– De andra kuskarna grattade och tyckte att det var kul, så är det. Jag har dessutom fått hur många sms som helst. Det är otroligt uppskattat och värmer en snart 82-årig själ, berättar Arne för Trav365.
”Förnedrande och respektlöst”
Hur stort är det för dig att nu kunna ha en plats i rekordböckerna?
– Det känns ärorikt, absolut, men jag har inte firat det något speciellt.
Hästen har trots sin ålder bara hunnit med tolv starter, men under söndagen kom så andra vinsten.
– Det har varit mycket problem med Kövras Spik hittills i karriären. Han har en höftled bak som krånglat. Hästen är kapabel men har gjort bort sig många gånger med galopp. De sista gångerna har jag dock fått till en ganska bra balans på honom.
Rekord är till för att firas och lyftas fram, men säg den lycka som varar för evigt...
– Direkt efteråt så var det någon som blandade in Amerika, om att någon där var över 90 när han vann lopp. Det tyckte jag var väldigt förnedrande och respektlöst att man skulle komma med i går. Varför kunde de inte istället tyckt att det jag gjort var bra?
Mindre än 24 timmar senare har han så sakta kommit ner på jorden igen.
– Det är en väldig glädje inombords när man vinner lopp. Jag har hållit på under många år och vunnit en hel del, bland annat två gånger i fjol i bygdetrav som inte syns i statistiken.
Arnes hemlighet: ”Jobba hela dagarna”
81 år ung och kör fortfarande travlopp. Kan vi förvänta oss att du håller på många år till?
– Det hoppas jag ju! Vi måste dock presentera läkarintyg varje år, så att man ska få fortsätta.
Hur håller en gentleman som du igång kropp och hjärna?
– Genom att jobba hela dagarna. För närvarande har jag fem hästar i stallet och de sköter sig inte själva. När man har djur blir det vardagliga sysslor mest hela tiden. Dottern hjälper till i stallet, och så tränar jag också. Annars blir man stel som en pinne.
Dottern Anna-Karin F Gunnarsson är i dag stolt som en tupp över farsans bedrift.
– Han gör det bra och jag är väldigt stolt över honom. Det var jättekul att han fick vinna. Det krävs så mycket att ens lyckas få en häst till start. Jag tror att pappa kommer att hålla på så länge han bara kan, säger Anna-Karin och fortsätter:
– Det är sjukt strongt det han gör. Han slår hö själv och är otrolig. Någon skrev i går att det är väldigt inspirerande att man likt pappa har långsiktiga mål och aldrig ger upp. Det finns inga ursäkter för oss andra. Bara kliv upp och gå ut.
”Folk är för lata”
Krutgubben jobbar trots sin ålder mer än de flesta som är hälften så gamla, och han har uppfattningen klar om vad de yngre generationerna gör fel.
– Folk är för lata, ha ha. Inte är det några åttatimmarsdagar för mig, inte. Jag kliver upp runt halv fem på morgonen och brukar vara klar sex på kvällen.
Vore det ändå inte ganska skönt att flytta ner till solkusten och ligga och njuta vid poolen någonstans?
– Oj, oj, vad fruktansvärt! Nej, det typen är jag verkligen inte, säger Arne och skrattar varmt.
Anna-Karin tillägger:
– Han har nog aldrig varit på semester. Semester för honom är hans dagliga liv. Jo, en gång när vi var små tvingade morsan iväg honom till norra Sverige och han var så förbannad under hela den resan. Det fanns nämligen en häst, som han var ordinarie kusk på, som skulle starta och hade ett bra läge. Och tror ni inte på fanken och den vann?
Fick ni höra om det resten av resan?
– Resten av våra liv, avslutar Anna-Karin och skrattar gott.
Några typiska ”pensionärsintressen” verkar Forsberg inte ha. När vi frågar vad han kan tänkas fördriva tiden med när han tar en paus från hästarna blir svaret:
– Den här årstiden så har jag fullt upp med snöplöjning åt andra människor. Sedan brukar jag skotta upp en travbana på tre kilometer på sjön. Jag är aldrig sysslolös.
Gick igenom isen – drunknade nästan
Allt började egentligen en dag när han var 16 och köpte sin allra första häst. Tillsammans körde de timmer i skogen under mer än ett decennium och det har sedan dess blivit otaliga år inom skogsindustrin för mannen som vägrar slå av på takten.
– Tjusningen med att jobba fysiskt har funnits sedan barnsben och 1969 inhandlade jag en travhäst. Det tog många år innan jag vann mitt första lopp men sedan dess har det nog blivit runt 120-130 segrar totalt.
Han har till dags datum aldrig kört lopp på V75, och med tanke på licenskraven lär så förbli även framöver, men skam den som ger sig. Kanske får vi en dag se stallets reklamhäst Kövras Spik på en lördag? Givetvis med tränaren nervös vid staketet.
– Det återstår väl att se och krävs mycket innan man kommer dit.
Arne har haft hästar i drygt 40 års tid och har gott om historier i minnesbanken. Det har bitvis varit ett tufft liv med mycket hjärtesorg, men också en nära-döden-upplevelse som ägde rum en iskall decemberdag för drygt tolv år sedan.
– Jag hade kollat isen på söndagskvällen och det här var på måndagen. Den var 15 centimeter tjock men det fanns en spricka. Då funderade jag på om jag skulle köra över den eller inte, och tyvärr ändrade jag mig och for igenom isen där det var sex meter djupt.
”Att ropa på hjälp var ingen idé”
Traktorn sjönk till botten och med den följde Forsberg. Hans vänstra fot satt i kläm i ena pedalen och livet hängde på en skör tråd där han befann sig i mörkret.
– Jag hade sinnesnärvaron att lyckas krångla foten ur skon och simma upp. Det var många tankar som for genom huvudet för det var alldeles svart. Där låg jag i vaket men det var blankis överallt på grund av allt vatten. Jag kom upp till midjan men for lika snabbt tillbaka ner.
– Att slösa kraft genom att ropa på hjälp var ingen idé eftersom det inte fanns några människor i närheten. Armarna började frysa fast i isen då det var 18 grader kallt, tack vare det lyckades jag kravla mig upp.
Faran var dock inte över för Arne som befann sig mitt ute i vildmarken. Någon mobil hade han inte för att ringa efter hjälp, och i samband med att han tagit sig loss från traktorn så hade både sko och strumpa blivit kvar på sjöbotten.
– Jag gick 1,5 kilometer till där bilen stod och hann tänka något otroligt mycket. I svåra situationer blir jag dock väldigt lugn och kan tänka mig för. Frugan tog hand om mig och stoppade ner mig i badkaret. Efter ett par timmar var jag dock ute och körde häst.
Efter ett par timmar?!
– Många tyckte att jag borde åka in till lasarettet men vad skulle jag dit och göra? Foten fick sig dock ordentligt på käften och något jag har fått betala för.
”Det led jag av under många år”
Vad tänkte egentligen frugan som nästan förlorade gubben sin?
– Frun sa: ”Vad är det du har gjort?!” Hon trodde att jag hade varit ute och huggit ved eftersom det blödde från huvudet på mig efter att ha slagit i isen. Då fick hon se att jag var blöt och sa: ”Har du varit i sjön?”, och det hade jag ju.
– Hon är vid liv och kämpar fortfarande med mig. Om jag fortfarande kör på isen? Oj, oj, oj, det gör jag så klart. I dag ska jag nog ut och skotta där.
Just fotskadan gör dig påmind än i dag och trots mycket gymnastik och läkarbesök har det inte blivit bättre. Varje dag påminns Forsberg om den där olycksdagen, även om han trots allt lyckades komma ifrån händelsen med livet i behåll.
Lika väl gick det inte för några av hans fyrbenta vänner 1979 då en brand bröt ut i stallbyggnaden medan Arne och hans fru Valborg låg och sov.
– En som delade ut tidningar såg lågorna från grannbyn. Fyra hästar brann inne och det led jag av under många år. Det har hänt mycket saker i mitt liv.
Vad som hade orsakat denna tragedi fick man aldrig någon klarhet i. Det spekulerades om sabotage men Arne har själv aldrig tänkt i de banorna.
– Det var fruktansvärt. Då tänkte jag sluta med travet och hela faderullan men 14 dagar senare var jag iväg och köpte en ny häst, avslutar Arne.