Succén: ”Jag har nog inte riktigt fattat det än”

Men får inte köra i finalen: ”Givetvis hade jag kört...”

helskärm

Hanna Olofsson blev i fredags enda kvinna att kvala in en häst till Kriteriefinalen på Solvalla.

Tyvärr åkte hon på en bestraffning och missade chansen att bli första kvinnliga kusk att vinna storloppet.

– Om det var en hård bestraffning? Man måste hålla sig inom reglerna, säger Hanna till Trav365.

Boden-tränaren Hanna Olofsson går mot sitt kanske bästa år någonsin och årets tränarsiffror ser ut att kunna slå fjolårets med råge. Under fredagen selade hon ut stallets bästa treåringar och ur trion var det en som spurtade in som tvåa – och därmed kvalade in till det finaste av årgångslopp: Kriteriet.

Henessi Walk stod i hela 130 gånger pengarna och hade inte mångas förtroende. Det verkade dock inte bekomma den svartbrune hingsten som via ett sicksackande av kusken över upploppet på linjen kunde knäppa av dubble E3-vinnaren Felix Orlando i kamp om andrapriset. I försöket gamblade Olofsson och ryckte alla fyra skorna för allra första gången. Det lönade sig och inom kort kan Hanna titulera sig Kriterifinalist.

– Jag var nog lika överraskad som spelarna men i sista sväng kändes han jättefin, samtidigt som flera av konkurrenterna såg trötta ut. Ägaren och jag kom överens om att spara skorycket till just det loppet och Henessi travade otroligt ledigt och fint. Jag har nog inte riktigt fattat det än att vi är i final, berättar Hanna för Trav365.

Tyvärr tvingas hon stå och se loppet från sidan, detta eftersom hon i kvalet åkte på både böter och avstängning för felaktigt bruk av körspö.

Var det en hård bestraffning?

– Det spelar ingen roll vad jag tycker om det. Man måste hålla sig inom reglerna. Givetvis hade jag kört själv i finalen.

Ville bli polis

Hanna fick hästarna och travet med modersmjölken. Mamma Gunnel Fredriksson är en känd travprofil och framgångsrik tränare, en av landets främsta kvinnor genom historien. Pappa Lars Olofsson bedriver en framgångsrik uppfödningsverksamhet, så det kändes rätt givet att dottern skulle gå i föräldrarnas fotspår.

– De har båda ett väldigt stort hjärta för djuren. Mamma är bestämd. Hård men rättvis. Vi är nog rätt lika. Jag ska inte sticka under stolen med att jag fått mycket hjälp av mina föräldrar i livet. Vad jag minns av det första året som proffs? Jag trodde att jag visste allt men så var det ju inte.

Har du några speciella minnen av Gunnel från barndomen?

– Oj, jag har ett minne som en guldfisk... Fråga mig inte ens vad jag gjorde i går. Pay Roll kommer man givetvis ihåg, det var en familjehäst. Man kommer ihåg fragment men jag var alltid med och härjade i stallet.

Som ung tjej fanns det dock en dröm om att jobba med något annat än trav, och något som då lockade Hanna var det ibland så farliga polisyrket. Fast riskerna övervägde nog aldrig tjejen med mer skinn på näsan än de flesta grabbar.

– Visst fanns det en ambition att bli polis, absolut. Det fanns där i bakhuvudet och jag har en stor respekt för yrket. I gymnasiet pluggade jag ekonomi men det var nog mest för att några väninnor också gjorde det. Du vet hur det är i den åldern... man vet inte vad man vill i livet.

Drömmer om en Solvalla-filial

När mamma Gunnel bestämde sig för att dra ner på verksamheten stod en målmedveten ung dam redo att ta över. Nu, 36 år gammal, har hon så varit proffs i ungefär tio års tid. Hon trivs bra på nordliga breddgrader där hon har en egen gård med både rak- och rundbana, men har även varit ute och rest en del under sin karriär. USA till exempel, och så Australien. På frågan om det finns drömmar om att flytta söderut blir svaret:

– Om fem, tio år hoppas jag ha en filial i Stockholm, det är drömmen. Men jag trivs jättebra i Boden och hoppas kunna få in fler hästar då det finns plats. Resan till Australien bekostade jag genom att arbeta på plats, med travhästar och passgångare, men det var aldrig aktuellt att stanna längre än tre månader. Jag håller dock fortfarande kontakten med människorna där.

Hon älskar som sagt sitt kära Boden och om någon turist är i krokarna så rekommenderar hon Rödbergsfortet. Och för dem som kanske inte är det minsta intresserade av historia så finns ju alltid något SPA, eller riktligt med svampar i skogarna. Olofsson har inga egna barn men väl några bonusungar via sin partner. Att balansera familj med yrket som proffstränare är tufft, framför allt för en kvinna.

– De flesta kvinnor trappar ner, andra slutar ju mer eller mindre när de får egna barn. Jennifer Tillman och Sandra Mårtensson exempelvis. Mamma Gunnel lyckades dock med att balansera jobb och barn. Hon arbetar än i dag men om jag själv kommer att vara travtränare efter 60? Vi får se hur kroppen mår då.

Vad är du mest stolt över?

– Mina medarbetare! Vi är samma gäng nu som när jag började. Vi är som en familj och har roligt på jobbet. Jag betalar mina vänner, så känns det. Och så är jag stolt över att ha vunnit några V75-lopp, både i Sverige, Finland och Norge.

Hanna berättar att tjusningen med sporten, åtminstone för egen del, är samarbetet med hästen. Glädjen att få vara med från början när ettåringarna tar sina första stapplande steg. De ska ta styrning, testa olika huvudlag och mycket mer. Man hör gång på gång under intervjun hur mycket hon brinner för sitt yrke och sina fyrbenta vänner. Och så sina kollegor, förstås.

”Snäll och fin häst – en Casanova”

Kriteriet har körts sedan 1927 och närmar sig sitt hundraårsjubileum med stormsteg. Faktum är att under alla dessa år så har ingen kvinnlig kusk stått överst på prispallen, och bara en tränare (2013 när Anna Forssells Rokkakudo satte gubbarna på plats). Extra synd därmed att avstängningen äger rum vid exakt fel tillfälle. Hanna kan dock sträcka lite extra på sig dagar som dessa, hon är nämligen enda kvinna att kvala in häst till något av de två klassiska loppen Kriteriet eller Oaks.

– Jag kände inte till att Kriteriet aldrig vunnits av en kvinnlig kusk, men segern för Anna minns jag. Fredagens start var faktiskt första gången någonsin som jag körde själv i ett försök eller final av ett klassiskt lopp. Att vara med i dessa har hela tiden varit målet och jag är väldigt glad över att ha en ägare som David Renström som tror på mig. Nyligen köpte han även en häst efter Bold Eagle, som jag nu har i mitt stall.

Hanna berättar vidare att David fastnade direkt för guldklimpen Henessi Walk när han var förbi uppfödaren. Karriären för denne har varit rätt spikrak utan egentliga problem men det tog ett tag innan framgångarna kom.

– Utvecklingskurvan har dock pekat åt rätt håll på sistone. Det är en snäll och fin häst. En Casanova. Han tycker själv att han är störst, bäst och vackrast.

Det geografiska läget är kanske inte det allra bästa när man vill konkurrera med toppstallen längre söderut, något Hanna vet mycket väl.

– Givetvis är det svårare för oss tränare i Norrland att få in bra hästar. Ibland hör man folk säga: "Du hade fått en häst om du bott längre söderut", men det känns ofta som en ursäkt. En sådan som Timo Nurmos är jag full av beundran för. Han har jobbat sig till sina framgångar.

Loppet som i modern tid givit oss vinnare som Readly Express, Maharajah, From Above, Zoogin, Ina Scot bland många fler kan inom kort vakna upp med en viss Henessi Walk som segrare. Står han möjligen i drygt hundra gånger även i finalen? Tiden får utvisa, men vi kan nämna att det har skrällt till vid fler än ett tillfälle genom historien. 1957 stod Bengt Anderssons Kerrim för den hittills största Kriterieskrällen. 119 gånger insatsen, så visst lever hoppet för Team Olofsson.

– Man kan alltid drömma men jag förstår ju att det blir väldigt svårt att vinna. Placerar han sig på pengarna blir jag otroligt nöjd. Vem som kör honom? Jag har nog en kusk klar..., avslutar Hanna hemlighetsfullt.