”En V75-seger skulle betyda mycket...”

31-åringen om chansen till milstolpe på V75 och relationen med pappa Kari Lähdekorpi

helskärm

Hanna Lähdekorpi har ett efternamn som förpliktigar.

På lördag kan hon ta första V75-segern med egentränad häst.

– En vinst skulle givetvis betyda mycket. En milstolpe som vi i så fall kan bocka av, säger Hanna till Trav365.

Hanna, 31, har travhästar i blodet. Hon är dotter till förre proffstränaren Kari Lähdekorpi, samt till Marjaana Alaviukola som bland annat än vice styrelseordförande på ATG, styrelseledamot i Svensk Travsport och veterinär. I morgon lördag jagar Hanna sitt livs första V75-vinst med en egentränad häst, nämligen sjuårige Hierro Boko.

– Det verkar inte vara den tuffaste silverdivisionen i morgon och jag laddar vad som går från start. Det är Adrian Kolgjinis häst som är värst emot, säger Hanna till Trav365.

”Det har visat sig vara ett riktigt bra köp”

Halmstad-tränaren arbetar som veterinär på heltid men hinner trots det med att ha fjorton hästar i träning. Bland dessa återfinns bland annat Diversity Pellini och Payet D.E., men bäst är nog ändå Hierro som hon äger ihop med far sin.

– Det var faktiskt hon som fyndade honom förra året och nu äger vi den ihop. Hon fick nys om att den var till salu och sa till mig: "Den ska vi ha!". Vad vi betalade? Summan är hemlig men när man verkligen vill köpa en häst så får man ofta betala ett överpris, berättar Kari Lähdekorpi.

Det var i egenskap av veterinär på Hallands Djursjukhus som Hanna fick veta att Hierro var till salu.

– Hästen hade kommit upp i klasserna och ägarna ville sälja. Det har visat sig vara ett riktigt bra köp och vi har haft mycket roligt ihop. Han är tacksam att träna och köra. I jobben tar han inte i, och han kan även vara så i loppen, men när man vrider ut honom i banan – då vet han att det är allvar! Det förra loppet slet på hovarna så nu åker bakskorna på, men fram kör vi barfota igen.

Hanna har genom åren skördat stora framgångar. Som travtränare med drygt två miljoner intjänat under fjolåret, men främst som kusk. Segerprocenten under 2018 och 2019 var smått osannolika 29 och hon ses av många som en av landets skickligaste kvinnliga kuskar.

– Det har blivit väldigt många vinster i amatörlopp. Roligaste minnet är när jag vann K.G.Bertmarks Minneslöpning 2016 med Sylvester D.K. Det är det största loppet man kan vinna som amatör. Vår träningsverksamhet har också varit framgångsrik en tid och vi har ett grundkoncept som fungerar.

Att hästarna upptar all hennes vakna tid råder det inga tvivel om och så har det varit ända sedan hon var sju, åtta år gammal.

– Jag är ju uppvuxen med hästar och vi brukade alltid sitta bänkade framför teven när farsans hästar startade. Det var trav varje dag och är så fortfarande. Det roligaste med veterinärsyrket? Jag ser faktiskt mest fördelar. Det negativa vore att det är svårt att planera det övriga i mitt liv.

Kari: ”Hon var ett ensamt barn...”

Pappa Kari har inte arbetat som proffstränare på nästan tio år men har på intet sätt lämnat travet. Sedan flytten till Finland 2013 har han gjort succé som hästägare med lyckade inköp som Pastore Bob, Sobel Conway för att nämna några. Dessutom har han jobbat med finsk trav-tv onsdagar och lördagar. Dagarna tillbringas numera på längdskidorna eller på golfbanan om vädret tillåter.

– Det finns väl dagar då man saknar sitt liv som tränare, men knappast när regnet öser ner. Jag är mer än nöjd med att spela golf varje dag och längtar efter att vintern tar slut. Dessutom äger jag runt tjugo hästar för dagen. Bäst är Sobel Conway som tränas i Frankrike. Om han skulle kunna bli aktuell för Elitloppet? Nej, några sådana planer har vi inte.

Den förre stortränaren må bo i Finland numera men håller daglig kontakt med sina barn och barnbarn i Sverige både via telefon och Facetime. Att Hanna skulle jobba med hästar på ett eller annat sätt kändes tidigt som en självklarhet.

– Hon var ett ensamt barn och hade ont om vänner. Jag var som far orolig för den sociala biten men hon hade sina ponnyhästar och övertygade mig att allt var okej. De första åren var hon oerhört tystlåten och hängde mestadels på sin äldre bror Pekka, som också var hennes stora idol. Hon var dock en envis dam redan då, det har inte förändrats, och beslutet att bli veterinär togs nog redan när hon var sex eller sju år gammal.

Visade brorsan att han hade fel

Kari tänker gärna tillbaka till dotterns barndom och det är framför allt ett minne som etsat sig fast.

– Hennes bror Pekka hade dömt ut en av våra ponnyhästar men då bestämde sig Hanna att hon allt skulle visa honom att han hade fel. Tillsammans vann de sedermera Kriteriet ihop, säger Kari och skrattar. Hon var dock alltid på ett bra humör. Jag har nog aldrig sett henne arg. Eller jo, det var väl ett tillfälle då vi försökte lära henne åka slalom. Det gick inte så bra.

– Ha ha, det där om skidåkningen minns jag inte men har givetvis fått det återberättat för mig. Det var under en utflykt till Åre och jag satte mig tydligen under en gran och surade, fyller Hanna i.

– Hon har alltid varit envis. Även nu som vuxen. Ibland undrar jag hur hon orkar med att jobba så mycket som hon gör. Det är jobb på kliniken dagtid och så träning av hästar övrig tid, och ofta på natten – i mörkret. Inför julen 2019 funderade jag länge och väl vad hon skulle få i julklapp och kom fram till att belysning på vagnarna vore något, men hon kontrade med att hästarna ser bra i mörkret och att några lampor inte behövdes. Så numera försöker jag istället att se till att skaffa bra hästar åt henne.

”Jag brukar göra som jag vill”

Kari berättar vidare att han mer än gärna kommer med tankar och idéer kring matchning och liknande, men där brukar dottern snällt men bestämt säga ifrån.

– Han kan ju komma med inlägg och så, men jag brukar göra som jag vill ändå, säger Hanna skämtsamt.

Många hästar har kommit och gått genom åren men framför allt en har en speciell plats i hennes hjärta: nämligen numera tioårige Belong Life. På 39 starter i hennes regi har han till dags datum ännu aldrig slutat utanför prispengarna.

– Han är så snäll och jag har haft honom länge. Han börjar bli till åren men gör alltid sitt bästa, avslutar mångsysslaren.