Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

’Jag ska vinna de lopp farsan aldrig gjorde’

Adrian Kolgjini redo att ta över gården – spänner bågen direkt: Du kan jobba i den här branschen under 35 år, men om du inte blir bättre blir du inte heller bäst

Uppdaterad 2018-09-22 | Publicerad 2018-09-19

VOMB. Pappa har varit gårdens stora kraft – och en av de främsta inom svensk travsport.

Nu ska sönerna ta över.

– Jag ska ta min egen plats, säger Adrian Kolgjini.

– Målet är att vinna de två storlopp som farsan aldrig gjorde.

Att dricka en kopp kaffe tillsammans med Adrian Kolgjini är som att sitta mitt i möjligheternas fors. Idéer och tankar om framtiden flyter förbi i ett högt tempo, betydligt snabbare än vad det mörka, lätt avslagna drycken försvinner ur kopparna.

Vid årsskiftet ska han ta över den verksamhet som hans far Lutfi har grundat och i framtiden vill han utöka den ytterligare. I dag drivs företaget på fyra gårdar och på travbanan Jägersro i Malmö. Den största delen av verksamheten finns i Vomb, där de 190 hektaren är fyllda av träningsbanor, hagar, skogsslingor och stall. Där finns grunden och där finns hjärtat.

Där finns anledningen till att båda sönerna Kolgjini har lämnat lovande idrottskarriärer för att satsa på trav.

– Det är väl det med vinnarskallen, filosoferar Adrian Kolgjini.

Dante och Adrian Kolgjini.

”Lika oduglig som jag i skolan”

– Pappa ville aldrig att jag skulle satsa på trav, han sa åt mig att sköta skolan och jag var övertygad om att hockeyn var mitt allt och jag skulle bli bäst. Men när jag gick sista året på gymnasiet hände någonting. Jag var 17 år och intresset började vackla, skolan var en katastrof. Jag ljög för pappa och åkte på trav efter lunch i stället för att göra det jag borde. Det var bedrövligt. Pappa kom väl på det, men han var lika oduglig som jag i skolan och då blev det så här.

Nu har han ansvar för träningen av hästarna och han ska lotsa in lillebror Dante på samma sätt som han själv blivit upplärd.

– Jag hade tänkt satsa på fotbollen, erkänner 19-årige Dante Kolgjini som fått sin utbildning på en fotbollsakademi.

– Efter studenten kändes det inte rätt längre. Jag tränade med Landskrona, men det var inte motiverande. Här finns motivationen.

Högkvalitativa från föl till vinst

Han blickar ut över ägorna och utsikten över vidderna är överväldigande. Beteshagar och unghästar varvas med skogsbanor, uppschaktade backar och andra träningsmöjligheter. Det är tydligt att familjen Kolgjini har en filosofi som sträcker sig från avel till de stora arenorna.

– Vi vill vara högkvalitativa från föl till vinst. Vi ska ha bra kvalité på våra ston och hingstar, vi ska jobba från grunden så som pappa alltid har gjort, att själva jobba från avel och framåt är det enda sättet att säkra kvalitén i hela kedjan, säger Adrian Kolgjini.

– Det handlar om att tänka individuellt för varje häst, att läsa hästens kurva och följa ett förutbestämt träningsschema för den hästens nivå. Pappa är den stora förebilden och sedan har jag lagt till mina egna idéer. Jag lärde mig enormt mycket när jag var hos Jimmy Takter i USA, även om han och pappa har samma utgångspunkt när det gäller unghästar finns det saker att utveckla, man är aldrig färdig. Du kan jobba i den här branschen under 35 år, men om du inte blir bättre blir du inte
heller bäst. Det är där jag vill vara, men jag är inte där än.

”Otroligt stark”

Hans väg mot framgång har varit tuff, som son till en framgångsrik och frispråkig travprofil har han fått mycket kritik och den sex månader långa dopningsavstängningen fick honom att tänka efter.

– Det sägs att det som inte dödar dig stärker dig och saker som tidigare var tuffa känns nu som en struntsak. Jag känner mig otroligt stark, säger 25-åringen.

– Visst är jag mer utsatt med mitt efternamn, så har det alltid varit. Folk har retat sig på mig, tyckt att det kom en snorunge som fick allt serverat. Så är det inte. Du måste ta för dig, ingenting är gratis. Pappa och mamma har alltid varit ett stort stöd när det varit tungt och nu är jag etablerad som kusk, nu har jag mitt eget varumärke och jag ska visa vad jag kan som tränare.

Brinner för träningen

Drivet finns där och han drömmer om att en dag öppna stall i Frankrike. Han vill tävla i trakterna kring Paris under vinterhalvåret när det svenska travet har lågsäsong för att sedan återkomma till Sverige under sommaren. På så sätt hoppas han kunna tjäna stora pengar och finansiera en framgångsrik karriär.

– Det är träningen jag brinner för, att ta fram stjärnorna. Samtidigt vill jag också lyckas som kusk. Det hänger ihop. Det är kanske inte världens roligaste att åka på fem-sex tävlingsdagar i veckan, men det är nödvändigt. Som kusk måste du vara där. Du kan inte vinna med en överlägsen häst om du kör som en biltjuv. Du måste köra, skaffa dig erfarenheter och arbeta hårt för att nå dina mål. Jag har väldigt höga mål och för att lyckas med dem måste jag vara en av landets tio bästa kuskar.

– Jag ska vara mig själv, ta min egen plats och vinna de två storlopp som farsan aldrig vann. Elitloppet och Prix d’Amérique. Jag har inte sagt det till honom än, vi får väl se hur han reagerar när han läser det. Han vet att jag ska ta över och att jag är en vinnarskalle, jag tänker lyckas med det som han inte gjorde.

Sluta pappas cirkel på något sätt?

– Nej, jag är jag. Det faktum att pappa satsade så mycket som han gjorde för fem-tio år sedan och att han alltid jobbat mot framtiden har gett mig möjligheten att ta över någonting som kan bli ännu bättre. Materialet finns här, nu handlar det om att jag måste ta tillvara på det.

”Grym på att avla fram hästar”

Du ska ta över, Dante skolas in. Vilken roll kommer pappa Lutfi att spela framöver?

– Det ska se ut ungefär som i dag, pappa har så mycket energi att han
inte kan låta bli att lägga sig i och det är kul när han gör det. Han har en otrolig erfarenhet och varje dag som jag får ha honom vid min sida är en fullträff.

– Pappa är grym på att avla fram bra hästar, det är hans passion och det ska han fortsätta med. Det finns ingen som är så duktig som han är på att ta fram stjärnor. Brorsan har också ett bra öga för stamtavlor och det är nog han som får bli vår nya avelskung när pappa inte vill vara med längre. Jag ska fokusera på andra bitar. Vår verksamhet måste utvecklas, vi måste hitta nya, yngre hästägare att jobba tillsammans med och behålla kvalitén i stallet. Detta måste vara en livsstil, annars kan du inte bli bäst.

Det ordet går igen i allt han pratar om. Alla drömmar och visioner rör sig i samma riktning.

Adrian Kolgjini ska bli bäst – och vinna de två storloppen som hans pappa aldrig vann.