Succétränaren: ”Fan, det bara small till”

Jennifer Persson i stor intervju inför V75 om hästarna och kärleken: ”Jag skämdes ihjäl...”

Solvalla-amatören Jennifer Persson kan ta en V75-dubbel på söndag.

Tillsammans med sambon, travprofilen Oskar Westberg, har de gjort succé i år.

– Efter senaste starten med Jaques Noir sa kusken: ”Det bara small till”, säger Jennifer för Trav365.

Solvalla-amatören Jennifer Persson har fått en flygande start på året och selar under söndagen ut två hästar på V75: Jaques Noir och Titan Yoda. Båda kommer från färska segrar och även om spårlottningen inte var på 27-åringens sida är hon fylld av förväntan inför vad som väntar.

– De har båda visat sig vara riktigt fina och bara det löser sig kan de dyka upp i den främre träffen. Titan Yoda verkar ha hela paketet, berättar Jennifer för Trav365.

Hästintresset kläcktes redan i ung ålder då hon brukade haka på en väninna som hade egna ponnys. Det envisa flickebarnet lyckades inom kort tjata till sig en egen shetlandsponny från sina föräldrar och resten är historia.

– Tanken var att köra lopp med den där hästen men han var så elak. Eller kanske inte elak, busig! Jag redde inte ut det med honom men fick byta häst med en vän och på den vägen är det. Någon som jag har att tacka för mycket är en dam vid namn Kerstin. Hon var som en extramormor för mig och vi hängde ihop hela tiden. Jag hyrde in mig i hennes stall och det var via henne som jag lärde mig mycket och vågade att satsa på hästsporten. Hon dog dock i cancer för en tid sedan. Min mamma Sussi missar inte ett lopp jag ställer upp i, hon är dessutom uppväxt i travbranschen och har stöttat mig till hundra procent.

”Ingen minns en tvåa”

Jennifer växte upp i en tävlingsinriktad familj där pappa Claes ägnade sig åt bilsport. Och den där tävlingsdjävulen tycks även finnas hos dottern.

– Vi växte upp nära en folkracebana och jag har kört en del genom åren. Farsan är en känd profil i sporten på Gotland. Jag minns en dag då han slutade tvåa och jag sprang ner för att gratta honom. Då surnade han till och sa: "Jag ska lära dig en sak – ingen minns en tvåa." Han har haft en del problem med hälsan den senaste tiden men meckar fortfarande med bilar.

Hon är i grund och botten gotlänning men lämnade ön redan som 15-åring för att försöka nå sina drömmars mål. Efter några år på Travgymnasiet i Göteborg accepterade hon en anställning hos Claes Sjöström, där blev hon kvar under fem års tid innan det var dags att lufta sina vingar. Det gotländska dialekten verkar dessutom har gått upp i rök någonstans på vägen...

– Ha ha, jag blev väl lite halvmobbad på gymnasiet för det, fast på ett roligt sätt, och numera pratar jag bara gotländska när jag besöker familjen där jag växte upp. Det är något speciellt med Gotland som jag älskar. Medeltidsveckan är dock inget för mig. Eftersom jag ville arbeta med trav var det viktigt att flytta och jag fick redan i ung ålder klara mig själv. Vad jag tog med mig från tiden hos Sjöström? Allt! Han är en toppentränare som ger sin personal möjligheten att utvecklas och ta ansvar. Vi var ett härligt team, både Oskar Kylin Blom och Emilia Leo jobbade där tillsammans med mig, men när det genomfördes ett generationsskifte i stallet bland de fyrbenta förlorade jag flera av mina passhästar. Då kände jag att det var dags att testa något nytt.

Kontorsjobb var inget för Jennifer

Som vuxen har hon testat det mesta och har under årens lopp bland annat arbetat både på Solvalla och Svensk Travsport, ST. Jennifer är dock något av en fri själ och när man brinner så pass för hästarna som hon gör visade det sig att "vända papper" på ett kontor inte riktigt var rätt yrke för henne. Dessutom blev det ett väldans pusslande att kombinera jobb med sina montéritter. Och om det är något hon brinner för så är det just montén.

– Jag arbetade som ponnysamordnare på ST och på Solvalla var jag Anders Malmrots högra hand. Det blev dock bilresor på tre timmar varje dag och även om jag trivdes föredrog jag att arbeta med häst före ett kontorsjobb. Jag föredrar monté före sulkylopp eftersom jag inte ser mig som mycket till kusk.

Hon har länge tillhört landets montéelit och även på kort tid utvecklats till att bli en tränare att se upp med inför framtiden. Några som kanske börjar känna flåset i nacken är Adrian Kolgjini och Timo Nurmos, två av landets skickligaste travtränare. Persson har nämligen lyckats alldeles förträffligt med hästar som dessa två superproffs tidigare haft ansvaret för.

– Jaques Noir ägs av Solvallas VD Jörgen Forsberg och hästen har varit hos mig en sväng tidigare när han återhämtade sig efter en halsinfektion, innan han sedan gick tillbaka till Nurmos. En dag ringde Jörgen och frågade om jag ville leasa hästen och jag blinkade inte en sekund. Jaques hade tappat formen och vi fick ta tre steg tillbaka med honom. Därför fick han tävla med skor runt om och med vanlig vagn i sina två första starter för mig och då blev han nog lite mallig som fastlåst. När han vann i senaste starten bad jag Ulf Ohlsson att köra snällt med honom, att han skulle vara så bra trodde jag inte. Ulf sa: "Fan, det bara small till över upploppet." Några proffsambitioner har jag dock inte ännu utan är nöjd med livet som det är.

– Titan Yoda var lite väl stressad för min smak i början men vi har verkligen jobbat med hans psyke. Adrian berättade att hästen spänt sig i loppen men efter att ha testat ridträning och dressyr hos mig verkar han mer avslappnad. Det känns att hästen är något alldeles extra.

Kärlek vid första ögonkastet

Till sin hjälp har hon sambon Oskar Westberg, uppskattad travprofil och känd från både tv och ATG-Live. Han gick från att skjutsa barndomsvännen Matteus Lilleborg till och från tävlingarna, till att göra en kometkarriär på Kanal 75. Numera är han lika självklar i tv-rutan som regn på midsommar. Det var dock inte givet att han skulle börja med trav.

– Jag har gjort rätt mycket annat genom åren. Sålt bilar, stekpannor och så brandslangar. Det var Matteus som tipsade Kanal 75 om mig i samband med att de hade glömt att boka en reporter till stallbacken en dag. Jag var på väg till landet men fick vända om och kastades in i hetluften. Det var dock först ett halvår senare som jag erbjöds fasta uppdrag. Vad som är roligast med travet? Att man kan jobba med sitt intresse. Oavsett om det är ett ostartat sjuårigt kallblod eller Elitloppshelg så finns det en tjusning. Jag har dessutom väldigt flexibla arbetsuppgifter, allt från reporterjobb till Liven och så i studion. Det gör att jag kan hjälpa till i stallet där jag gör det mesta, säger Oskar.

Oskar träffade Jennifer i samband med en hästgala på Gotland och de blev ett par kort därefter.

Var det kärlek vid första ögonkastet?

– Kanske var det så? Jo, det var det nog! Jag var singel, han var singel. Han har tagit stora steg i hästintresset sedan dess och är med och hjälper till. Vi kör i lag och är ett team, han och jag, här på Erikssund. Vad nyckeln till vår succé varit? Har det verkligen gått så bra? Nämen, vi försöker se till att hästarna mår så bra som möjligt, samt att de är mjuka och fina i sina kroppar, berättar Jennifer.

Den målmedvetna tjejen tycks dock inte ha så värst mycket fritid, det tog en bra stund innan hon kunde komma på vad hon helst gör när hon har en stund över för sig själv och sin partner. Oskar fyller i förklaringen:

– Hon är sjukt envis och går alltid in 110 procent. Varje dag, 365 dagar om året. Jag tror inte att hon haft någon vettig semester sedan vi träffades. Som person är hon dock en glad och härlig individ som alltid har nära till skratt. Men hon är en vinnarskalle som hatar att förlora. Jag tror att hon hellre slutar trea än tvåa men har blivit bättre på det med åren.

”Jag skämdes ihjäl, ha ha”

Det är inte varje dag travfolket trendar på sociala medier men precis så inträffade förra vintern då en viss Westberg mitt under brinnande tävling i Vasaloppet inte klarade repet i Mångsbodarna och under tv-sändningen plockades av banan. Hans reaktion var lika brutalt ärlig som underhållande.

– Fyfan, vilket helvete. Det är det bästa som har hänt mig någonsin... att jag äntligen kan kliva av. Det här var ingen lek, dom här som tar sig i mål ska ha ära och berömmelse, hela gänget, sa han då.

Hemma i Sigtuna satt sambon i tv-soffan med en skämskudde nära till hands.

– Den där intervjun... det var något helt galet. Jag skämdes ihjäl, ha ha. Om det blev några gliringar från mig, släkt och vänner? Inte bara från oss – utan hela trav-Sverige! Själv hade jag dock inte en tanke på att göra honom sällskap i spåret, jag skulle bryta ihop i första bästa fystest. Han hade en del träningsvärk efter loppet men jag har nog förträngt det mesta, skämtar Jennifer.

Oskar minns tillbaka på den där fruktansvärda dagen i spåret och något nytt försök blir det inte inom den närmsta framtiden.

– Jag och David Neves hade köpt skidor på rea vintern innan men det kom ju ingen snö. Inte en millimeter! Vi hade dock givit oss fasen på att genomföra loppet och till mitt försvar fanns det gott om rutinerade skidåkare som bröt samtidigt som jag. Jag måste ha ramlat tio gånger under uppvärmningen och kommer inte att köra Vasaloppet igen. David fullföljde dock utan att jag vet hur det var möjligt. Han verkar ha en pannlob av stål! Det var kolsvart när han kom i mål.

På frågan vem av sina kollegor han helst skulle vilka se anta sig utmaningen att genomföra nästa års Elitlopp blir svaret rätt väntat.

– Matteus. Han har spelat fotboll har bra grundfysik, men det är mycket snack och lite verkstad där.

Jennifer har trots alla sina framgångar under karriären ännu aldrig vunnit på V75, varken som tränare eller ryttare, men sambon har feeling för att detta kan ändras redan nu till helgen.

– Det är jäkla små marginaler men jag har feeling för att framför allt Jaques Noir kommer att göra ett jättelopp. Han är sjukt social som individ, som en hund, och vill alltid vara med. Titan Yoda kan mycket väl vara stallets bästa häst men från spår tolv är det honom förlåtet om det ej går att vinna, avslutar Oskar.