”Uppriktigt förvånad – om han förlorar finalen”
Micke Nybrinks vinnare av Elitloppet 2023
Det bästa Elitloppet någonsin, haussat till max.
På förhand alltså, volymen är öronbedövande. Med rätta, jag kan gå med på det, om vi lägger till ”i modern tid”.
Bredden i år bygger toppen och både Etonnant och Don Fanucci Zet vet hur man gör.
Men deras vinster är blaha blaha, nu när fartvidundret från Värmland är med, det är kört.
Jag blir uppriktigt förvånad om San Moteur förlorar finalen.
LIVECHATT: Följ allt från Elitloppet här
Egentligen borde någon annan skriva den här spalten. För att få en mer nykter syn på Elitloppet 2023 och hur det ska gå skulle jag ha petats. Jag är nämligen part i målet, som en mutad domare – begreppet enögd har sällan passat bättre.
San Moteur, tränad av Björn Goop och Håkan Arvidsson, är en av de bästa och häftigaste hästar jag sett under mitt 45-åriga liv som travtok. 1977 (då var jag 15) såg jag Elitloppet på plats första gången och sen har de vimlat förbi, kanon efter kanon, upplaga efter upplaga, och det är bara enstaka hästar som gett mig såna rysningar som San Moteur.
Ska några lyftas är det Varenne, Delicious U.S., Bold Eagle och Copiad. Alla var med i Elitloppet, två vann och de andra minns jag ändå. Maharajah var aldrig med, ströks efter lottningen 2013 men jag lägger in honom på listan ändå.
När han vann Prix d’Amerique 2014 slog jag sönder vänster armbåge i injobbningen i tv-studion, jag fick gå till läkare efteråt. Nu är den läkt och det var värt det.
Men San Moteur. På riktigt. Vad är det frågan om? Hur bra är han? Jag lovar att ingen vet det än, han har inte träffat sin sweet spot än för att prata tennis eller fått till det där perfekta kastet när spjutet aldrig slutar flyga. Han har 6,60 i kroppen om han vore stavhoppare. Sub nio sekunder på 100? 1:57 på maran? Ja, jag ska sluta – det är bara svammel och en känsla.
Ändå har han visat så mycket att jag inte är särskilt orolig. Om han vinner försöket eller inte har jag inte hunnit bekymra mig om, det är ingen grej. Från spår sex bakom bilen – jättedåligt när det är 1 609 meter men inte så stressigt – får han en lugn start och sen gör Björn Goop det han behöver. Han vet exakt.
BETYGEN: Så bra är alla Elitloppshästarna
Goop behöver inte vara genialisk
Om ni tvivlar på kusken ska jag upplysa er om att Björn Goop är världens bästa Elitloppskusk. Ingen kör så bra som han i just det här loppet. Det har han bevisat när han vunnit med Timoko två gånger efter taktiska finesser där motståndarna sett ganska dåliga ut, trots att de förmodligen var hur bra som helst innan bilen släppte. Men han fick dem att sitta på läktaren och äta korv.
Fast jag vet inte hur genialisk Goop behöver vara den här gången. Hans uppgift blir mer att minimera risker och lita på sin häst. Givetvis kan han inte bjuda på något, finalen av Elitloppet avgörs utan handskar och när det kommer kuskar från andra länder kan ett och annat knogjärn smygas på, om ni ursäktar bildspråket.
”Det finns pappersnäsdukar på toaletten om han behöver snyta sig och torka tårarna”, sa Ron Pierce en gång sedan han grovt stört en svensk kusk och värsta konkurrenten i finalen. Har för mig att det var Going Kronos och Lutfi Kolgjini. Nu tror jag i och för sig inte att Kolgjini är typen som bölar efter ett lopp, utan snarare får hållas i av två personer så att det inte ska spåra ur.
Exakt som det ska vara, inget mesande och fjäsk, vi tar inga fångar. Den som ger sig får stryk.
Ja, nu pratar jag i bilder igen. Men utan smärre skandaler och övertramp försvinner äktheten.
Bara kör, det finns inget i morgon.
Hur fort som helst
San Moteur var det. Jag tappar så lätt bort mig i känslor och minnen. Det här är det största, inget är i närheten. San Moteur är hästen som kan springa hur fort som helst. Det har jag sett och just den egenskapen tryckte Håkan Arvidsson på när jag träffade honom och San Moteur i vintras efter ett träningspass.
”Jag behöver inte vässa honom i jobben egentligen. Det är bara att slänga på en sele och en vagn när det är dags, smacka på honom lite och så springer han 1.05. Mitt i natten om jag väckor honom.”
Så sa Arvidsson och förklarade mer om att det handlade om att ha hästen
i fysisk trim, grundtränad, fräsch och redo. Det behövdes inte en massa lopp
i kroppen.
Men han har i alla fall fått tävla så smått två gånger i år. Årsdebuten på Färjestad blev en barnlek, ett joggingpass och vinsten i Paralympiatravet togs med en axelryckning.
Det är inte ofta man ser så meriterade motståndare vara så chanslösa. Han bara tassade ifrån in mot mål. Han var så bra att man nästan blev snopen, så lätt gick det. Man får inte vinna 1,5 miljoner med en kvävd gäspning.
Ja, alla lopp ska köras och två heat samma dag är nytt. Allt det här kan vi älta till förbannelse. Och han är trots allt ett levande djur och ingen häst på den här nivån har förföljts av mer otur och elände. Jag vet. Men om han förlorar på söndag är jag uppriktigt förvånad.