Bjurman: I natt skriver Dahlin svensk hockeyhistoria
LAS VEGAS-DALLAS. Det hände inte Peter Forsberg, inte Nicklas Lidström och inte Erik Karlsson, Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson eller bröderna Sedin heller.
Men i natt händer det Rasmus Dahlin.
Han väljs som etta i NHL-draften i det ångande heta Dallas.
Det är ingenting mindre än en milstolpe i den svenska hockeyhistorien.
Från ena svenska sannsagan till nästa…
Igår natt var jag med på Hard Rock Hotel i Las Vegas när Victor Hedman vann Norris Trophy och därmed, i praktiken, utsågs till världens bäste back.
Nu, när detta skrivs, sitter jag på ett plan till Dallas för att få se Rasmus Dahlin väljas först i NHL-draften.
För nu är väntan äntligen över.
I natt går Buffalo Sabres ledning upp på scenen i American Airlines Center i centrala Dallas, tackar Stars för värdskapet, gratulerar Washington Capitals till Stanley Cup-titeln – och tingar Rasmus Dahlin.
Som nummer ett.
”Än sen då”, muttrar de som inte följer NHL så noga, ”ska det vara något att hålla på och gaffla om dag ut och dag in?”.
Ja, det ska det.
För LITE hype i Sverige
Personligen tycker jag till och med att det är för LITE Dahlin-hype i hemlandet.
Att en svensk går först i hela NHL-draften kan inte beskrivas som annat än historiskt.
Det har de facto bara hänt en gång tidigare, för 29 år sedan, när Quebec Nordiques valde en viss Mats Sundin.
Det är bara att lista de landsmän som därefter – och dessförinnan – inte burits in i ligan på guldbår för att förstå hur stort det är.
Peter Forsberg, Nicklas Lidström, Daniel Alfredsson, bröderna Sedin, Markus Näslund, Håkan Loob, Kenta Nilsson, Mats Näslund, Henrik Lundqvist, Erik Karlsson, nyblivne Norris-kungen Victor Hedman…
Man måste kort sagt vara en alldeles särskild sorts gudabenådad begåvning för att hamna först i draftkön och att vi nu, för första gången sedan 1989 har en sådan är verkligen fantastiskt.
Flera svenskar kan gå tidigt
Själv bor jag här borta och har egentligen inte sett mer av Rasmus än highlights på nätet, men de räcker för att förstå varför så många beskriver honom som största backtalangen på ett kvarts sekel – överhuvudtaget.
Den blicken för spelet, den skridskoåkningen, den klubbtekniken, den attityden...vi har sett dess like blott några få gånger sedan sporten ishockey uppfanns.
Draften i det ohyggligt fuktiga Dallas – ja, jag sitter fortfarande på planet men har upplevt sommardagar i Big D tidigare och vet precis vilken utmaning som väntar… – ser överhuvudtaget ut att kunna bli minnesvärd ur svenskt perspektiv.
Adam Boqvist har glidit utför i de senaste prognoserna, man kan fortfarande gå topp 10 – och även Isac Lundström, Rasmus Sandin, Nils Lundkvist och Kjell Samuelssons son Mattias (som har amerikanskt pass, men med lite god vilja kan räknas som svensk) lär paxas i förstarundan.
Det är dock Rasmus Dahlin som skriver svensk hockeyhistoria.
