Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Brynolf

”De kan stoppa upp det i röven”

Uppdaterad 2014-11-22 | Publicerad 2014-11-21

Sågar svensk hockeys Hall of Fame: 'Ångrar att jag åkte'

Börje Salming valdes in i svensk hockeys Hall of Fame. Röda mattan som rullades ut fick han själv be om.

Börje Salming, 63, riktar skarp kritik mot svensk hockey, som inte hedrar hockeylegendarer på samma sätt som i Nordamerika.

Kvällen när han själv valdes in i Hall of Fame vill han bara glömma.

– Det var bedrövligt. Än i dag ångrar jag att jag åkte dit, de kan stoppa upp det i röven, säger han till Sportbladet.

Börje Salming, med 17 NHL-säsonger i bagaget, är nyss hemkommen efter Hall of Fame-hyllningarna till Peter Forsberg i Toronto. 1996 valdes Salming själv in i Hall of Fame och minns ceremonierna med välbehag.

– Jag hade det lika bra som Foppa nu. Jag fick hålla tal och det var full fart varje dag. Det är mäktigt med Hall of Fame i NHL, vi i Sverige fattar inte hur stort det är där borta. Foppa kanske inte heller visste så mycket om Hall of Fame, men efter den här helgen så vet han, säger Salming.

– De gör det inte bara för oss aktiva utan för alla fans. Alla från hela landet kan komma dit och se sina idoler och lära sig om kanadensisk ishockey. Men i Sverige har vi ingenting sånt, här är det inte en jävel som vet vilka som har spelat innan 1960.

– Det är ju ingen som vet vem Gert Blomé är. Hade vi haft en Hall of Fame av värde hade folk kunnat gå dit och tittat. Ännu värre blir det om 30 år, då är det ingen som vet att jag har spelat. Det är tragiskt.

”Kommer bara bli skit”

Hall of Fame finns i Sverige sedan 2011, men enligt Börje Salming går det inte att jämföra med det på andra sidan Alanten.

– De har gjort ett Hockey Hall of Fame i Sverige, men de har gett en pokal och sagt hej och hej då. Vad fan är det för nånting? De ska ju bevara oss hockeyspelare så att folk kan komma och titta vad man har gjort för nånting. Men det kan vi inte göra i Sverige, vi är fruktansvärt dåliga på det.

Salming valdes in som nummer 3, den 9 februari 2012. Det skedde inför en landskamp i ett halvtomt Globen.

”Trist, tyst och töntigt”, skrev Sportbladets krönikör Lasse Anrell.

– Jag visste att det skulle bli så. Jag ringde brorsan och sa att jag vet inte om jag vill gå dit och ta emot det för jag vet att det bara kommer bli skit av det hela. Då sa han, nej du måste gå dit.

”Hade inte ens en röd matta”

Börje Salming tog sig till Globen, ett beslut han ångrar.

– Jag kom dit en timme innan och de tog in mig till deras ”vippar”, det är de väldigt intresserade av. Sedan skulle jag ut på isen, men de hade inte ens satt ut en röd matta utan det fick jag säga till om själv.

– Allt skulle gå snabbt som tusan, pang pang. Fan, Sven Tumbas fru hade kommit hit ända från USA och så skulle hon gå ut på isen utan röd matta. De rev av det där på två minuter och sa ingenting på jumbotronen, så ingen som var på matchen kan ha förstått vad vi gjorde där. Det var bedrövligt. Än i dag ångrar jag att jag åkte dit, de kan stoppa upp det i röven. Det sista behöver du inte skriva. Eller jo, det kan du göra förresten, det är skit samma...

Enligt Salming var även Lasse Björn, som valdes in som nummer 2, besviken:

– Lasse Björn fick frågan i vip-rummet vad han tyckte. ”Jag vet inte om det är så kul, för alla mina kompisar är ju döda”, sa han. De väntade ju så jäkla länge. Självklart borde hyllningarna ha kommit minst 20 år tidigare. Jag vetifan vad vi håller på med i Sverige, vi prioriterar i alla fall inte de gamla.

Peter Blomqvist, ordförande i invalskommittén, svarar Salming.

Följ ämnen i artikeln