”Jäkligt missnöjd på slutsignalen”
Publicerad 2014-03-18
Robin Rahm tog revansch i straffläggningen
MALMÖ. Vid första insläppta målet såg han aldrig skottet.
Vid det andra sköts han rakt i ansiktet innan Västerås Sam Marklund fick tomt mål.
Men Malmömålvakten Robin Rahm tog en skön revansch med två avgörande straffräddningar.
– Jag var jäkligt missnöjd när slutsignalen gick för att vi inte hade tre poäng men med två poäng är det inte så stor skillnad. Hade varit skönt att nolla Västerås, säger Robin.
Malmö dominerade kvalmatchen. Västerås tvingades ta skott från långt håll och dåliga vinklar. En lätt match för Robin Rahm.
Fram till 53.51.
Då skickade Kenndahl McArdle in pucken på chans från usel vinkel och den satt stolpe in till 1–2.
– Första målet är jag skymd på.
Mindre än fyra minuter senare drar McArdle iväg pucken från andra sargen.
– Jag får pucken rakt i gallret så att det flyger färg i ögat på mig så att jag inte såg någonting. Jag visste inte var pucken tog vägen. Sen såg jag att Björk jagade pucken och kastade mig ditåt, men det var för sent.
Rahm vädjade till domaren att han skulle ha blåst av för skottet i huvudet.
– Domaren sa att när pucken ligger för öppet mål kan han inte blåsa av.
– Otroligt att pucken studsade rakt ner. Otroligt surt att vi inte fick tre poäng. Det kändes som att det var vår match. Vi fick inte mycket chanser mot oss. Det var två slumpmål de fick.
”Vet inte varför jag fick stå”
Malmö har två bra målvakter men de flesta räknade nog med att Pontus Sjögren skulle stå mot Västerås.
– Jag vet inte varför jag fick stå. Det är coacherna som väl tar ut efter hur de tycker vi passar in för tillfället.
I straffläggningen visade det sig att Mats Lusth och Björn Hellkvist valt rätt.
Robin Rahm räddade både Tony Romanos och Kenndahl McArdles straffar samtidigt som Joey Tenute och Magnus Häggström satte sina.
– Han (Romano) satte den mellan benen på mig sist så jag visste var han skulle försöka sätta den. Andra (McArdles) kändes lugnt då jag kom så nära att han inte hade utrymme att skjuta någonstans.
Stefan Alfelt