”Har legat i soffan och stirrat i taket”

Emil K Lagnelius

Oscar Sundh tillbaka på is i dag – fyra veckor efter olyckan

28 dagar efter den otäcka smällen går HV71:s Oscar Sundh, 26, i dag på is igen.

För HV71:s hemsida berättar han om olyckan – och framtiden.

– Ena sekunden backcheckar man med full hockeyutrustning, i nästa vaknar man upp i bara kallingar på sjukhus med syrgasmask och dropp kopplade till kroppen, säger han.

– Men nu längtar jag bara tillbaka.

Det har gått exakt fyra veckor sedan den otäcka olyckan i Coop Arena den 9 oktober.

Oscar Sundh brakade med full fart in i sargen och sedan isen nere i anfallszonens högra hörn, efter kontakt från Luleås Toni Koivisto, och blev liggande orörlig och medvetslös.

För HV71:s hemsida berättar Oscar Sundh att han har sett sekvensen massvis av gånger i efterhand.

– Precis som alla andra är det absolut ingen ojusthet, utan det är bara en vanlig närkamp, knappt det. Sedan är det bara en ren olyckshändelse, sånt som händer, säger han.

– Jag har sett något klipp när jag får krampanfall, då kan man hålla sig för skratt.

Av en slump hade han just inför den här matchen justerat hakremmen på hjälmen, vilket kanske räddade honom från ännu allvarligare skador.

– Det kanske man justerar en gång per säsong, max. Det är ganska sjukt.

”Minneslucka på tre timmar”

Han minns ganska mycket från första och andra perioden, samt att HV drabbades av tre utvisningar i början av tredje.

– Jag minns att jag jagade ikapp Koivisto och fick bort pucken lite från honom. Det är väl det sista jag kommer ihåg. Sedan var jag medvetslös i 30 minuter. Efter det har jag en minneslucka på tre timmar där allt är helt svart. Jag har ingen aning om vad som har hänt.

Från sjukhuset har han ett vagt minne av att han vaknade upp vid halv tolv-tiden på kvällen och behövde kräkas.

– Jag har ett suddigt minne av att ”Ledda” (Per Ledin) och Uffe (Dahlén) var där och sa hejdå. Men det första jag kommer ihåg på riktigt är halv ett på natten när mina föräldrar kom in på rummet.

– De första två dagarna var ingen jättehöjdare. Sedan var de första tio dagarna ganska tunga också. Sedan har det sakta men säkert blivit lite bättre hela tiden. I dag mår jag ganska bra. Eller väldigt bra. Det går framåt.

Syrgasmask och dropp

De fyra veckorna som gått sedan smällen beskriver Sundh som tristess.

– Jag har vilat hjärnan, inget tv, läsa eller dator. Det har blivit väldigt mycket ligga i soffan och stirra upp i taket. Det har varit ett test för tålamodet.

– Ena sekunden backcheckar man med full hockeyutrustning, i nästa vaknar man upp i bara kallingar på sjukhus med syrgasmask och dropp, och med en massa sladdar och elektroder kopplade till kroppen.

Sundh berättar att han redan på natten efter smällen började fundera på kommande matcher, men i efterhand har han förstått allvaret i det som inträffade.

Tackar för allt stöd

Nu är han dock väldigt sugen på att börja spela igen, även om han vet att det dröjer. I dag är i alla fall tanken att han ska ta sina första skär sedan olyckan.

– Jag började för en vecka sedan att gå korta promenader. Sedan har jag kört några cykelpass. I dag ska jag ut på isen och bara glida lite och känna mig för. Men det är svårt att spekulera i när jag kan spela igen. Men vår läkare och en specialist pratar om runt årsskiftet. Vi får se när det blir.

Till sist vill han tacka för allt stöd.

– Det har varit fantastiskt, det har verkligen värmt. Jag har fått berättat för mig att Luleåpubliken uppträdde väldigt respektfullt. Flera Luleåfans, och fans från andra klubbar, har hört av sig med krya på dig-hälsningar. Sedan är jag väldigt tacksam mot ambulans- och sjukhuspersonal. Stödet från våra egna fans har också varit fantastiskt.