”Jag vill inte leva med den här smärtan”

Skrev kontrakt värt 274 miljoner – ett år senare kan karriären mycket väl vara över

Nathan Horton kan operera bort ryggsmärtorna som i dagsläget håller honom handikappad.

Priset?

29-åringens karriär.

– Så länge jag kan fäkta bort operationen känner jag att det finns en chans. En chans för ett mirakel, säger Horton.

helskärm

För lite över ett år sedan skrev Nathan Horton ett lukrativt sjuårskontrakt med Columbus Blue Jackets. Den kanadensiske stjärnforwarden skulle bli stommen i laget anfallsbygge.

I dag kan karriären var över. En allvarlig ryggskada stoppar honom från spel.

Det var efter tre lyckade år i Boston Bruins – där han vann Stanley Cup 2011 och föll i finalen 2013 – som Horton gjorde den penningstinna flytten som free agent till Columbus. Kontraktet ska ha varit värt 37,1 miljoner dollar, motsvarande drygt 274 miljoner kronor.

”Vill inte”

Under första säsongen blev det för Horton dock bara 36 matcher innan ryggsmärta gjorde det omöjligt för honom att fortsätta.

– Till slut kunde jag inte få på mig strumporna. Jag kunde knappt knyta skridskorna. Men jag har spelat med smärta under hela karriären, så jag bara körde på, säger Horton i en intervju med The Columbus Dispatch.

Nu kan inte längre ”köra på”. Har har ett beslut att fatta.

Han kan vänta ut de allvarliga smärtorna, och hoppas på att han blir fri skadan.

Alternativet är att operera in titanstavar i ryggraden. En operation som med all säkerhet avslutar den hittills så framgångsrika karriären.

– Jag vill inte göra operationen eftersom jag vet vad det innebär. Jag vill inte leva med den här smärtan, men jag vill inte fatta det beslutet. Det är svårt för mig att, vid 29 års ålder, säga att jag är slut.

Kan inte stå upp

Men ingenting pekar heller på att han är på någon slags bättringsväg. Horton lever som handikappad i dag.

– Jag kan inte stå upp som en normal människa. Jag kan inte böja mig ned. Jag kan inte springa. Jag kan inte leka med mina barn. Jag är som en 75-årig man när jag ska in eller ut ur bilen, så långsam och stel. Jag kan inte sova ordentligt. När jag lägger mig ned i sängen stelnar ryggen till och jag kan inte röra mig. Jag är som en zombie, säger han till The Columbus Dispatch.

Om dagarna är Horton hemma. Han besöker Nationwide Arena en eller två gånger i veckan. Men hans skåp är borttaget, tröjan hänger inte kvar. Ingen slipar hans skridskor eller lämnar nya klubbor.

– Jag är ett spöke, säger han med ett skratt och fortsätter:

– Men jag ger inte upp. Jag känner mig alltjämt yngre än min rygg. Så länge jag kan fäkta bort operationen känner jag att det finns en chans. En chans för någonting. Ett mirakel. Någonting.

Men han kan inte vänta för evigt.

– Beslutet behöver tas ganska snart.