Sportbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

Guldhjälten nära att knäckas av smärtan

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-25

”Tack gud att det är över”

Teemu Laine avgjorde SM-finalen för HV71 trots svåra ljumsksmärtor.

JÖNKÖPING. Teemu Laine sköt SM-guldet till HV 71. Nu avslöjar finalhjälten att han under hela slutspelet tvingats äta stora mängder med smärtstillande tabletter.

– Jag har bara försökt att klara av en match i taget. Tack gud att det äntligen är över, säger han.

I natt hyllades Laine och hans lagkamrater av tusentals Jönköpingsbor.

”Teemu Laine, Teemu Laine, olé, olé olé”.

Teemu Laine mottogs som en äkta guldhjälte när han och övriga HV- spelarna vid 01-tiden kom till den nattklubb i centrala Jönköping där guldfirandet ägde rum.

Alla ville krama och hylla guldhjälten som 4.19 in i sudden death sköt guldet till Jönköping.

– Helt otroligt vilket mottagande, jag tror knappt att det är sant. Visst har jag hört talas om att det brukar vara något speciellt, men inte ens i min vildaste fantasi kunde jag drömma om det här, säger Laine och slår ut med handen mot folkhavet.

”Mitt viktigaste mål”

Drygt fyra ­minuter in i förlängningen spelade Johan ­Davidsson upp pucken till backen Daniel Grillfors som från blålinjen la in den mot mål.

Sedan får Laine ta över beskrivningen av guldmålet:

– Jag tog mig in mot buren, sedan tror jag pucken tog på min hand och droppade ner mitt framför mig. Allt jag tänkte var att bara försöka skjuta snabbt och träffa mål, säger Laine.

Hur rankar du målet.

– Naturligtvis är det mitt viktigaste i karriären. Hittills.

”Problem sedan jul”

Och pucken, har du sparat den?

– Ja, jag tror (Per) Ledin tog hand om den. Den tillhör HV, tror jag.

Den finske snabbskrinnaren har farit fram som ett ­expresståg under finalserien. Få har kunnat ana att 27-årige Laine gått en hård kamp mot smärtan i sina inflammerade ljumskar.

– Det har varit problem sedan efter jul och det var därför jag inte spelade de sista matcherna i grundserien. Men du kan inte säga något om skador när det är slutspel. Visst har det ­plågat mig, men jag bryr mig inte nu. Nu har jag gott om tid att läka.

Har du ätit smärtstillande?

– Naturligtvis. Vanliga voltaren och så har jag ­tejpat ljumsken och så.

Hur många voltaren har du ätit per dag?

– Jag vet inte, jag har inte räknat dem. Men det har blivit många. Jag har inte tränat mellan matcherna i slutspelet på grund av ljumskarna, bara försökt klara av en match i taget. Tack gud att det äntligen är över nu och att vi vann.

Följ ämnen i artikeln