Sex hockeprofiler som tvingas lägga av efter smällar– så mår de nu
Förre FBK-stjärnan: ”Mycket jag kanske aldrig mer kommer kunna göra”
Uppdaterad 2019-08-16 | Publicerad 2018-07-17
Smällar mot huvudet har förstört flera hockeykarriärer.
Nu berättar många av de drabbade – som tvingats sluta med hockey – om deras livsöden och hur de mår i dag.
OLE-KRISTIAN TOLLEFSEN, 34
Backtuffingen, mest förknippad med Färjestad, har sju säsonger bakom sig i SHL men har även spelat fem år i NHL och gjort över 100 landskamper för Norge. En krock med en lagkamrat på träning i februari 2017 vände livet upp och ner.
Hur mådde du under den värsta tiden?
– Det är en period som jag egentligen försöker att glömma. Då försökte jag skydda mig själv för att jag inte var mig själv. Jag vågade inte gå till affären och var trött hela tiden. Det medförde i att jag blev deppig och det var det som var svårast. Jag kanske aldrig hanterade det.
Hur mår du nu?
– Det går framåt i små steg. Jag har gått på ett dagrehab i ett år nu och får hjälp av fysterapeuter och psykologer. Den hjälpen är jag jättetacksam över. De hjälper mig att förstå hur hjärnan fungerar, varför jag mår som jag mår. Jag börjar förstå ur allt fungerar.
– Sedan begränsar jag mig själv. Man kunde se fram emot saker efter karriären. Saker man inte kunnat göra under tiden man spelade hockey. Det är mycket av det jag inte kan göra, och kanske aldrig kommer att kunna göra.
CAM ABBOTT, 34
Kanadensaren (nu tränare i Rögle) var hårt drabbad av hjärnskakningar och tvingades till ett och ett halvt års uppehåll efter två huvudsmällar säsongen 2010-11. Han kom dock tillbaka, men kvartsfinalen med Luleå mot Frölunda 2015 blev hans sista. Abbott åkte på en ny smäll mot huvudet och han tvingades lägga av.
Hur mådde du under den värsta tiden?
– När det var värst kämpade jag verkligen för att hitta någon glädje under varje dag. Bara några minuter efter att jag vaknade på morgonen började huvudvärken och höll i sig konstant hela dagen. Mina ögon fungerade inte ordentligt och det var en utmaning att ens ta mig igenom dagen. Mentalt blev jag en annan person och det var det jobbigaste.
Hur mår du nu?
– I dag mår jag ganska bra. Jag har fortfarande vissa problem, men jag försöker att inte erkänna dem och kör bara vidare.
FREDRIC ANDERBERG, 23
I oktober 2013 fick den då 19-årige Anderberg göra SHL-debut med AIK. Då fick han en brysk tackling och lämnade isen med hjärnskakning och en käkfraktur. Några månader senare kom beskedet att karriären var över.
Hur mådde du under den värsta tiden?
– När det var som värst var det helt bedrövligt. Jag låg hemma i sex månader utan att kunna träffa mer än en person samtidigt. Jag började ta promenader, men fick hjälp av föräldrarna att skjutsa hem mig. Jag förstod inte riktigt vad som hände, kroppen var ju hel men jag kände att det var något som inte stämde.
– Läkarna sa att det kanske kan lösa sig om jag slutar med hockeyn och jag kände att det var dags att lägga sporten åt sidan. Jag ville kunna leva ett normalt liv. Jag tänker på hockey varje dag, saknar det och drömmer om att jag byter om i omklädningsrummet men aldrig kommer ut på isen. Saknaden är enormt, men när jag tänker några varv till är jag extremt tacksam över att jag valde att sluta i tid.
Hur mår du nu?
– I dag mår jag bra, det tog två år innan jag blev symptomfri. Men jag kan känna när jag får ont i huvudet, om det beror på hockeyn eller bara vanlig huvudvärk?
– Sedan tycker jag att kommunikationen om hjärnskakningar måste bli bättre. Om en spelare går till hälsocentralen är det en veckas vila som gäller. Sedan är det bara att ut och köra igen. Den kommunikationen är sorglig. Vi behöver få kunskap om vad som händer efteråt.
FREDRIK CARLSSON, 29
Efter sex hjärnskakningar på fem år tvingades Carlsson ge upp karriären bara 24 år gammal. AIK:s 1–3-förlust mot Linköping i oktober 2013 blev hans sista match.
Hur mådde du under den värsta tiden?
– Det har inte har varit så mörkt för mig som för andra. Men de första åren blev man ju nedstämd över att behöva ändra inriktning i livet, utan att vet vad man ska göra.
– Jag försökte träna, men det blev sämre. Sedan blev det bättre igen innan samma skit var tillbaka. Så höll det på i två-tre år och det var riktigt jobbigt.
Hur mår du nu?
– I dagsläget har jag inga symptom kvar. I vardagen försvann symptomen efter ungefär ett halvår vid fysisk ansträngning efter runt tre år.
PATRIK ANDERSSON, 28
Norrtälje-killen fick sin hockeyfostran i Brynäs juniorlag och hamnade senare i Mora i hockeyallsvenskan.
Men efter fyra säsonger i Dalarna, och upprepade smällar mot huvudet, valde Andersson att sluta bara 24 år gammal.
Hur mådde du under den värsta tiden?
– Jag fick sex hjärnskakningar på fyra år och efter den sista smällen låg jag bara i ett mörkt rum, med telefonen avknäppt, i tre dygn. Det var en jäkligt kämpig tid i början. Hela livssituationen var jobbig, att jag var tvungen att sluta med hockeyn redan när jag var 23 år. Man blev lite deprimerad.
Hur mår du nu?
– Nu är jag helt symptomfri och det tog ungefär två år innan jag blev det. Däremot undviker jag att läsa om hjärnskakningar. Jag törs inte det. Det blir för tufft för mig eftersom jag vet hur dåligt jag mådde och vill aldrig må så igen.
– Samtidigt är jag glad nu, fem år senare, att läkaren uppe i Mora drog i handbromsen. Annars hade jag kört på fram till att det kanske gått åt helvete.
MARIUS HOLTET, 33
Det var i december 2013 i en match mot Leksand som Holtet fick en smäll, spelade två matcher därefter, innan det var färdigspelat – för gott.
Den norske landslagsmannen gjorde 291 SHL-matcher i Färjestadströjan, vann SM-guld och spelade VM och OS.
Hur mådde du under den värsta tiden?
– Det kan man sammanfatta med två ord: inte bra. Varken psykiskt eller fysiskt. Ingenting var bra och jag såg inga ljuspunkter.
Hur mår du nu?
– Fortfarande begränsat, men man lär sig att leva med det. Man anpassar dagar efter dagsformen och man får känna kroppen, och symptomen, när man behöver vila.
