Jag är förvånad att hon fick vara kvar
Ylva Martinsen får lämna Damkronorna och jag är mest förvånad att hon fick sitta tiden ut.
Hon startade jobbet med ett historiskt fiasko när damerna åkte ur A-VM i Finland förra året.
Hon kanske borde fått sparken redan då.
Nu går kontraktet ut och Ylva får inte förnyat förtroende.
För att uttrycka det milt.
Och Svenska Ishockeyförbundet presenterade hennes ersättare nästan direkt efter beskedet.
Det blir Ulf Lundberg, SSK-tränaren som fick sparken efter en trög start i höstas.
Jag tycker det är ett utmärkt val.
Lundberg är en modern tränare och ett framtidsnamn som jag tror kommer passa Damkronorna perfekt.
Ylva Martinsen lämnar inget större avtryck i Damkronornas historia.
Nu fick hon inget drömläge när hon tog över ett landslag som körts i botten av den tidigare förbundskaptenen Leif Boork.
Han gick ut hårt när han tillträdde. Efter bronsmatchen i Sotji 2014 sa han att Sverige skulle vara med och slåss om guldet i Sydkorea fyra år senare.
Det blev precis tvärtom.
Motsats till Boork
Fiasko var bara förnamnet när det svenska laget tvingades spela en jumbofinal mot OS-turneringens i särklass sämsta lag - hemmanationen Korea.
Jag satt där på läktaren och tänkte att det inte kunde bli värre.
Det kunde det.
Jag hade stort hopp när Ylva Martinsen tog över.
Själv gammal landslagsspelare och totala motsatsen till Leif Boork.
Här skulle inga stjärnor sparkas ut längre. Nu skulle det bli harmoni, ett nytt och leende landslag och vägen tillbaka till världstoppen skulle börja igen.
Jo, pyttsan. Nedgången bara fortsatte.
När Damkronorna åkte ur A-VM i Finland var det ett historiskt fiasko i klass med herrarnas förlust i kvartsfinalen mot Vitryssland i OS i Salt Lake City 2002.
Mer förvånad
Det trots att senaste dam-VM hade utökats från åtta till tio lag.
Och Ylva Martinsen var ansvarig i båset och ytterst var det hennes ansvar.
Och ska jag vara ärlig hände det sannerligen inte mycket där på bänken under matcherna. Det var handlingsförlamning både på isen och i båset.
Därför är jag mer förvånad över att hon fick sitta kvar kontraktet ut och inte fick sparken redan då.
Och i höstas fick hon inte chansen att visa vad hon kan - eller inte kan - då den långa konflikten med förbundet ställde in alla matcher och turneringar.
Nu ställdes dessutom B-VM in, hennes sista chans att revanschera sig.
Men hur det än slutat där, tror jag att förbundet redan bestämt sig för att ersätta henne.
Ersättaren Ulf Lundberg har en lång koppling till landslagshockey.
Han har tio säsonger bakom sig som coach för U16- och U17-landslagen.
Efter det var han i Södertälje i tre säsonger, där den tredje blev oväntat kort då han fick sparken i början av säsongen.
Men det gjorde honom tillgänglig för det här nya jobbet.
Jag har lika stort hopp nu som när Ylva Martinsen tillträdde.
Men Ulf Lundberg har ett ännu bättre utgångsläge.
Det finns massor av unga talanger på väg upp vilket flickornas första tv-pucken i höstas var ett bra exempel på.
Men framförallt:
Det kan inte bli sämre.
