Abrahamsson: Klockan klämtar för kvalserien

”Klockan slår, klockan slår – Djurgården gjorde mål”.

Inte direkt.

Sanningen är att Djurgården knappt gör några mål längre och att klockan klämtar för något helt annat.

Kvalserien.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig i går kväll, men definitivt inte att Djurgården efter tre raka segrar och i en så viktig match skulle komma ut med dykarskorna på.

Det pressade läget, säger någon.

Ja, det är möjligt, men Djurgården har spelat med kniven på strupen ganska länge nu.

Det borde vara något som det här laget har lärt sig att hantera – och hur ska det då gå när allting verkligen ställs på sin spets?

Jag tänker inte ta i från Timrå ­någonting över huvudtaget. Elit­seriens hackkyckling och fula ank­unge levererade en överraskande kompetent ishockeymatch.

Från första sekunden till minut 59 hade Timrå allt det som motståndaren saknade. Fart, tendenser till ett passningsspel och en förmåga att skapa tryck mot målet.

Med en normal utdelning skulle ­tabelljumbon ha haft åtminstone en 3–0-ledning i slutminuten.

Gustaf Wesslau tog det mesta och var ruskigt bra. Igen.

I övrigt var Djurgården mållöst, uddlöst och fantasilöst i 59 minuter.

Då klarade Djurgården av att slå tre passningar i rad och Jimmie Ölvestad kunde rädda en poäng.

I förlängningen vågade plötsligt Djurgården. Både Andreas Holmqvist och Kyle Klubertanz hade ypperliga lägen att greja bonuspoängen.

Det var så dags då.

Såg inget positivt

På presskonferensen var Tony Zabel skoningslös i sin kritik mot det ­egna laget.

– Vi är riktigt, riktigt usla matchen igenom. Det är inte acceptabelt, det är för ­dåligt rakt igenom.

Han fick frågan om han såg något positivt, och svaret kom blixtsnabbt:

– Nej, inte något positivt alls.

Zabel hade givetvis rätt och var ­befriande ärlig.

Men jag är inte alls säker på att det är rätt strategi att med två omgångar kvar ta fram motorsågen och offentligt massakrera hela laget.

Sånt borde Zabel i det här läget lämna över till den blodtörstande journalistkåren.

Något säger mig att den nya djurgårdstränaren inte har svart bälte i psykologi.

Gör knappt mål

Ett annat problem är att Djurgården knappt gör några mål. Sedan Tony Zabel tog över har laget gjort 18 mål på 11 matcher, ett snitt på 1,63 mål per match.

Då har jag ändå räknat in de två straffmålen mot Skellefteå och Linköping. I åtta av de här elva matcherna har Djurgården gjort ett mål eller mindre.

En kollega berättade att när Linköping för en vecka sedan förlorade mot Timrå fanns det bara två LHC-spelare kvar i omklädningsrummet när presskonferensen var avslutade.

Djurgården valde inte den taktiken. Alla var kvar.

Men det var tyst, närmast chockstämning innanför de panelklädda väggarna.

Djurgården hade inte bara spelat ner sig själva på en kvalserieplats igen.

De hade blivit utspelade av den särklassiga tabelljumbon och ett lag de kommer att få möta om det blir kvalserien.

Och just nu talar mycket för att det blir så.

Att Linköping klappade till Skellefteå imponerar verkligen och nu måste nog Djurgården ta fem poäng i de två avslutande matcherna för att undvika kvalserien.