”Är tvungen att lägga skridskorna på hyllan”

Emil K Lagnelius

Från SM-guldvinnare till toppdomare – i kväll slutar Ulf Rådbjer

Sveriges mest prisade hockeydomare har snart visslat färdigt.

I kväll dömer Ulf Rådbjer, 52, sin sista match, Djurgården mot Karlskoga på Hovet.

– De frågade vilken match jag ville ha och jag sa att jag ville avsluta på min hemmaplan där jag en gång som åttaåring sprang runt och letade puckar, säger han till Sportbladet.

Som spelare vann Ulf Rådbjer SM-guld med AIK 1982, men det är som han själv konstaterar:

– Jag var bättre som domare än som spelare. Jag är väldigt stolt över domarkarriären.

Ulf Rådbjer är den som har vunnit Guldpipan – spelarnas pris till elitseriens bäste domare – flest gånger. 1997-2003 tog han hem priset sju säsonger på rad.

– Det är ett bevis från spelare och ledare att de har uppskattat min stil. Vid ett tillfälle fick jag till och med pris som bäste man på isen. Jag trodde knappt mina öron.

”Ville ha den bästa domaren”

Oj, berätta mer.

– Jag fick en tavla. Vänta ska jag hämta den...

– Så här står det: ”Ernst & Youngs stora pris till matchens lirare i tredje kvartsfinalen i SM den 16 mars 1997 i Karlstad. Grattis!”. Det känns maffigt att ha  den hängande på väggen.

– Det var även ett bra minne från finalen 1998 mellan Djurgården och Färjestad. Då sa Färjestad att de inte brydde sig om att jag var från Stockholm, de ville ha den bästa domaren.

”Du är en av oss”

Ulf Rådbjer har dömt tre internationella mästerskapsfinaler.

SM-finaler, det har han dömt så många att han har tappat räkningen.

– Jag har faktiskt inte räkningen. Men jag fick döma final redan under min första elitseriesäsong 1995/96, det minns jag.

Hade du som domare stor fördel av att ha spelat på hög nivå själv?

– Ja, det var som Johan Tornberg sa vid något tillfälle när han spelade i Malmö: ”Du vet varför du får Guldpipan va? Du är en av oss”. Men jag har aldrig sett det som att det är skilda läger, utan vi är familjen hockey.

Vad är det värsta du har fått höra på isen?

– Det är taskigt att hänga ut någon. Det sägs mycket under själva spelet, men efteråt kan vi sitta ner och ta en läsk tillsammans utan bad feelings. Man ger och tar, på ett vettigt sätt.

Båda hälsenorna av

Ulf Rådbjer, som på senare tid dömt i allsvenskan, skulle gärna ha fortsatt några säsonger till, men kroppen säger ifrån.

– Det är lite moloket, rent ut sagt tråkigt. Men jag ska ju ha kroppen i förhoppningsvis 30 år till, så jag är tvungen att lägga skridskorna på hyllan.

– Jag har lite problem med en skadad rygg, en spinal stenos, så att högerbenet börjar domna lite titt som tätt.

Du har haft en väldig otur med skador.

– Ja, det är det tråkigaste med min domarkarriär. Båda mina korsband och hälsenor har gått av. 2003 gick ena hälsenan av inför en kvalseriematch mellan Rögle och Brynäs, 2005 gick den andra av inför SM-finalen mellan Färjestad och Frölunda.

”Sätta mig och dricka bärs...”

I kväll sluts cirkeln där allt började. Att få döma Djurgården–Karlskoga på Hovet är Rådbjers eget val, även om han helst skulle vilja sätta punkt med ett derby.

– De frågade vilken match jag ville ha och jag sa att jag ville avsluta på min hemmaplan där jag en gång som åttaåring sprang runt och letade puckar. Det är en fantastisk arena och en fantastisk publik.

Vad ska du göra nu?

– Jag ska bara sätta mig och dricka bärs... Hahaha! Nejdå, jag ska föra mina erfarenheter och min rutin vidare till unga domare. Jag vill vara med och bidra till att domarkåren blir ännu bättre.