”Jag får försöka göra mål direkt så får vi se hur stämningen blir”

Fredrik Bremberg om glidarstämpeln, åldern och karriärens största misstag

SALZBURG. Han är poängkungen och Djurgårdsikonen som inte är välkommen tillbaka.

Men redan i elitseriepremiären ställs Fredrik Bremberg, 37, mot sin förra klubb och de supportrar som dyrkat honom.

– Klart jag visar glädje om jag gör mål mot Djurgården, säger Bremberg.

I en stor intervju med Sportbladet berättar Bremberg hur less han är på glidarstämpeln som placerats över honom, vilket enskilt beslut han ångrar mest i sin karriär och så ger han Hardy Nilsson svar på tal.

Efter totalt 15 säsonger, 611 elitseriematcher och 501 poäng valde Fredrik Bremberg att lämna Djurgården förra våren.

Men tiden i ryska HK Atlant blev kortvarig, Bremberg fick överraskande sparken redan under försäsongen och valde att flytta till finska Jokerit.

Men när Bremberg inför den här säsongen återvände till elitserien var han inte intressant för Djurgården. I stället valde klubbens genom tiderna bästa poängplockare överraskande att skriva på ett tvåårskontrakt med HV 71.

Blev du förvånad att du inte var välkommen tillbaka till Djurgården?

– Nej, jag visste redan innan att det var ett avslutat kapitel, både från deras sida och från min.

Kände du också så?

– Ja, det gjorde jag faktiskt. Det är lite saker som har hänt som spelar in, men det är ingenting vi behöver gå in på här. Jag vill inte ha någon pajkastning. Jag förstod att tiden i Djurgården var över när jag lämnade. Vi har inte haft någon kontakt sedan dess.

Det finns kollegor som tycker att Fredrik Bremberg är svårintervjuad. Jag håller inte med. Puckgeniet är varken svårpratad eller avigt inställd till att bli intervjuad.

Frågar man så svarar Bremberg. Han är definitivt inte någon citatmaskin, men är inte heller rädd för att säga vad han tycker.

Vi träffas på spelarhotellet i Salzburg. Bremberg, ledigt klädd i jeans och lila t-shirt, dricker en caffelatte. Det är bara fem timmar kvar till semifinalmötet i European Trophy med Färjestad.

Att en av elitseriens genom tiderna största puckkonstnärer finslipar matchformen i Mozarts födelsestad känns helt logiskt.

Att han gör det i en blå tröja som det står HV 71 på känns inte fullt lika logiskt.

– Det trodde man kanske inte för några år sedan?… Att jag skulle spela med HV 71, säger Bremberg med ett leende.

Hur gick dina tankar när du bestämde dig?

– Framför allt är HV ett garanterat topplag som är med och slåss om guldet. De ville ta ett nytt guld och det är alltid motiverande att vara i en sådan förening. Det var ett enkelt val.

Så i stället för Stockholm valde Bremberg att, tillsammans med sambon och sexåriga dottern, flytta till Jönköping.

Men redan om en vecka är han tillbaka i Stockholm och Hovet.

Djurgården i premiären. Dramaturgin kunde knappast ha varit mer raffinerad?

– Nej, exakt. Men det blir kul, lite annorlunda. Klart det kommer att bli nervöst. Första matchen i HV-tröjan och dessutom mot sitt gamla lag och alla fansen. Det blir nog lite smånervigt.

Du blir nervös fortfarande?

– Nja, första matchen är det så, det var det även i Djurgårdströjan. Man har höga förväntningar på sig även om jag är van vid det. Men jag ser fram mot det också.

Hur tror du att mottagandet blir?

– Ingen aning, faktiskt. Mellan mig och Djurgården finns inga hard feelings. Sedan fansen, du kan aldrig styra vad som händer där. Jag får försöka göra mål direkt så får vi se hur stämningen blir.

Kommer du att jubla om du gör mål?

– Klart att jag visar glädje om jag gör mål.

Du gör inte som Henke Larsson när han gjorde mål mot Celtic?

– Jag har inte ens funderat i de banorna. Jag ser Henke Larsson som lite större än vad jag är… Men visst blir det lite extra när det handlar om Djurgården. Mycket snack om mig och Hardy och så, men det finns ingenting mellan oss. Jag har aldrig haft honom som tränare förutom någon gång i landslaget.

Hardy sa nyligen i en intervju att du åker väldigt långsamt när du ska byta.

– Ja, jag läste det där. Det ser jag mest som lite töntigt från hans sida. Åker sakta och byter… det vet jag inte. Det har jag säkert gjort i många situationer, men jag åker nog inte långsammare än någon annan. Vad jag vet är det ingen som åker i hundra kilometer till båset. Samtidigt tar jag uttalandet med lite glimten i ögat.

Det finns annars en allmän bild av dig att du inte tränar speciellt mycket och…

– Ja, jag vet, och man blir rätt irriterad på det också. Jag snackade faktiskt om det med (Johan) Davidsson häromdagen och jag tror att jag tränar mer än de flesta tror. Jag tycker ändå att jag har presterat bra de senaste åren och du ligger inte i toppen varje år om du inte är vältränad. Så dålig är inte elitserien. Nej, jag tränar väldigt mycket, betydligt hårdare nu än när jag var 25.

Men många ser dig som lite av en glidare.

– Klart man blir irriterad på den myten, det att alla säger att man går på talang och så. Men så enkelt är det inte. Men jag har fått den där glidarstämpeln. Samtidigt har jag den stilen på isen, jag har en speciell åkstil och det ser ut som det går väldigt långsamt. Men de jag möter tror jag känner lite annorlunda.

Hur mycket störs du över att ha fått den stämpeln?

– Det man stör sig på är att det är lite svårt att ändra på det. Det sitter så djupt. Den stämpeln kommer aldrig att försvinna, så enkelt är det.

Och hur ser du på kritiken att du bara spelar bra i Djurgårdströjan?

– Jag lyssnar inte så mycket på det, och jag vet inte om jag bara är bra där. Det har nog att göra med att jag spelat så många år i Djurgården. Förra året i Helsingfors (Jokerit) spelade jag jäkligt bra. Hade folk sett mig förra året i Finland hade de inte märkt någon skillnad.

Finns det någonting du verkligen ångrar under din karriär?

– Ja, jag ångrar att jag inte stack till USA lite tidigare. Jag hade läge att sticka till New Jersey när jag var runt 20 år. Att jag inte tog steget lite tidigare är det jag ångrar mest när jag tänker tillbaka. Men jag kände väl att jag inte var riktigt mogen att flytta dit. Det var lite annorlunda då, man stack inte över lika tidigt.

Du fyller 39 när kontraktet med HV går ut. Är det ditt sista kontrakt?

– Nja, jag vet inte. Kroppen känns bra och jag tycker det är lika kul att träna. Tycker ändå att jag håller samma nivå som jag gjort de senaste åren. Jag har fått vara frisk och kry, det är mycket det. Så länge jag känner att jag kan spela på den nivån och de krav jag själv har är det bara att köra på.