Bjurman: Inget att snacka om – Rangers behöver rannsaka sig själv
Publicerad 2024-06-02
FORT LAUDERDALE. Ingenting att snacka om.
Mer komplicerat än så behöver den som vill sammanfatta östra konferensfinalen i Stanley Cup-slutspelet inte uttrycka sig.
Florida Panthers var väldigt mycket bättre än New York Rangers och är mer än värda sin andra raka chans att slåss om Lord Stanleys buckla.
Ja, resultatmässigt var alla sex matcher Florida Panthers och New York Rangers spelade extremt jämna – utom den inledande på Madison Square Garden för en och en halv vecka sedan.
Även det som blev den sista drabbningen här i den sensationellt klibbiga värmen i södra Florida – i en hall som troligen aldrig tidigare hört lika euforiskt oväsen – fick en dramatisk slutkläm, eftersom Artemi Panarin satte en 2–1-reducering med en minut 40 sekunder kvar.
Men den där jämnheten är frankt uttryckt en chimär.
Panthers dominerade eftertryckligt praktiskt taget hela tiden – ja , tidvis till och med något alldeles otroligt – och förtjänade tveklöst att vinna.
Tuffaste prövningen
De var snabbare, de var starkare, de var elakare, de var mer kreativa och de var, allra främst, bättre på att stänga ner och avväpna motståndarnas farligaste offensiva hot.
Mika Zibanejad, Artemi Panarin och Chris Kreider ställde till med yster vals i serierna mot Washington och Carolina, men mot katterna kom de inte ens ut på dansgolvet.
Finländska centergeniet Aleksander Barkov och hans vapendragare åt dem de facto till middag kväll efter kväll.
Den ende från den nordliga världsmetropolen som utgjorde en verklig utmaning för finalisterna var målvakten Igor Sjestiorkin och inte ens han kunde i längden förhindra det oundvikliga.
Nu väntar en final mot antingen Dallas Stars eller Edmonton Oilers för Panthers och som sig bör lär det bli hittills tuffaste prövningen.
Men de gick igenom skärselden redan förra våren, vet till skillnad från de två tänkbara motståndarna precis vad som väntar och vad som krävs och har sedan senast blivit en magnifik, iskall segermaskin.
De kommer, det törs jag lova, bli sanslöst svåra att besegra den här gången.
Behöver killer-instinkt
För Rangers del väntar istället en lång sommar av rannsakan.
Det är inget fiasko att förlora en konferensfinal med 4–2, men det är ett misslyckande. De vann President’s Trophy – priset till seriesegrarna – och de trodde verkligen att de skulle kunna få den magiska våren 1994 att gå i repris.
Men efter den här uppläxningen inser de som bestämmer i klubben rimligen att laget behöver bli tuffare och hårdare och förses med mer killer-instinkt.
Annars kommer nya krönikor om att ”det inte var något att snacka om” författas våren 2025.
Till sist: Gustav Forsling är den Florida-back som, med all rätt, förärats de stora rubrikerna under katternas resa fram till den här finalen. Han framstår ju allt tydligare som en östgötsk mini-version av Nicklas Lidström. Men även Kevin Stenlund, en utomordentlig brunkare till fjärdecenter, och kloke backveteranen Oliver Ekman-Larsson förtjänar applåder. Den senare har väntat i fjorton långa år på chansen att få slåss om Stanley Cup-bucklan. Att han står här nu, med den stora drömmen inom armlängds avstånd, är honom verkligen väl unt.