Succémålvakten om osannolika resan

helskärm

MALMÖ. Nyligen i division 2 – snart i SHL.

Tex Williamsson, 26, har en lång hockeyresa bakom sig.

Nu berättar Panterns succékeeper om sin mentala styrka, storyn bakom sitt namn och om de tuffa åren på hockeyns bakgård.

– Man fick försöka stå utan att somna, säger han.

Från uppväxten i småländska Lammhult, hockeypojkåren i Alvesta till hockeygymnasiet i Växjö Lakers.

Och sedan vidare till…tio andra klubbar.

Tex Williamssons resa fram till succén i Pantern har varit lång och, inte minst, krokig.

Från division 2, till division 1, tillbaka till tvåa och så vidare.

– Jag försökte egentligen bara hitta nya vägar och det blev så att jag stökade runt överallt. Jag hittade varken någon stabilitet tidigare eller någon som trodde på mig, berättar han.

Så sent som för två säsonger sedan spelade Williamsson i Tyringe i division 2 och han hemlighåller inte att han tvivlat på sin hockeyframtid.

– När jag har varit på isen har jag alltid satsat. Det är därför jag har flängt runt så mycket också. Men samtidigt har det varit många tunga veckor och månader. Det är klart att man funderat på om det är värt det, säger 26-åringen och berättar om livet på hockeyns bakgård.

”Var jävligt tufft”

– Förra året jobbade jag på en skola vid sidan av hockeyn. Föräldrar ringde på kvällarna och undrade vad ungen sysslade med. Jag gick upp sju på morgonen, åkte till jobbet, jobbade till fyra, åt middag och försöka träna utan att somna. När jag kom hem på kvällen var jag som en zombie. Det var bara att gå och sova. Sedan väntade en ny, likadan dag.

– Det var jävligt tufft att få vardagen att gå ihop. Mycket lånade pengar av föräldrarna, tillägger Williamsson.

Efter en stark säsong i Tyringe, som hade gått upp från division 2 till division 1, fick Williamsson chansen i Pantern i förra säsongens sista omgång.

Då släppte han bara in ett mål i laget skrällseger mot redan klara seriesegraren AIK på Hovet.

Sedan fick han kontrakt med Pantern.

Nu har Williamsson fått sitt stora genombrott.

Visat att allt slit har lönat sig.

Annorlunda hockeyliv nu

Senast höll han nollan för fjärde gången den här säsongen och med en räddningsprocent på fina 94,1 är han en av hockeyallsvenskans absolut hetaste målvakter.

Så het att SHL-klubbar redan har hört av sig.

Tex Williamsson njuter plötsligt av hockeylivet.

– På pappret har vi lika många träningar som ett division 1-lag. Men som heltidsanställd hockeyspelare kan man komma hit på morgonen, ta det lugnt, väcka kroppen och gå ut och träna. Och inte behöva stressa hem från träningen efteråt.

Hur mycket nytta har du av det nu?

– Jättemycket, tror jag. Det har stärkt. Man blir starkare mentalt och det är en bra egenskap just för målvakter.

Du får ofta beröm för din mentala styrka – hur stark är du psykist?

– Jag måste nog också själv säga att jag är mentalt stark, faktiskt. Redan när jag kom hit till Pantern trodde jag mycket på mig själv. Även om jag inte visade det utåt riktigt, men jag vill inte vara någon, vad säger man…skitstövel, utan vill vara ödmjuk utåt.

Därför fick han sitt namn

– Om en forwards tappar pucken på blå syns det inte lika mycket som när en målvakt släpper in en puck. Då ställs det krav på det mentala, man måste kunna studsa tillbaka.

Tex, det är ett fränt namn. Någon särskild story bakom det?

– Ja, haha. Pappa kollade på ”Plutonen” (en gammal krigsfilm) och en rollfigur hette Tex. Jag föddes den 1 januari och eftersom jag var först i min årskull kom tidningen och hälsade på. Då frågade de min mamma vad jag skulle heta. Då sa pappa att jag heter Tex så länge, fram till att de skulle hitta ett riktigt namn. Men det blev det.

Hur ofta får du berätta den här historien?

– Det folk frågar är faktiskt; ”vad heter du egentligen?”.