Leifby: En karelsk rökbastu – men jag känner redan ”serielunkskårarna”
Och på den sjätte dagen skapade Hockeyguden serielunken.
Det börjar bli mörkt och kallt, det är lätt att känna sig lite hängig och dan i tider som de här, men det finns saker som kan pigga upp.
Ibland tänker jag på när Lasse Lagerbäck spelade ”Vaya Con Dios” i sitt sommarprat.
Då och då går jag på hockey och blir sönderblåst av de som står.
– Vad sa du, sa du!?
Det är med den frasen jag hankar mig fram i världen dagen efter en kväll på Hovet.
Få hockeyplatser i Sverige kan (utan några förbannade handklappor) gör en lika lomhörd som Hovet-publiken och det är förstås lite ironiskt med tanke på alla fåfängskrav som finns på SHL-lagen nuförtiden. Sittplatserna måste vara vadderade på ett visst sätt och gratisbuffén får inte servas utan överkokta haricots verts.
I stället för krav på sittplatser borde det finnas ett krav på ståplatser, minst 2500, och med bra räcken att klättra och klänga på, annars får ni spela alla era hemmamatcher i Lenhovda.
Nåja.
Går knappt att andas
Hovet är Hovet, och att gå på ishockey där kan vara som att kliva in i en karelsk rökbastu som stått och puttrat i 5-6 timmar.
Det går knappt att andas, absolut inte tänka, man bara ÄR, försöker överleva, och när man väl kommer därifrån känner man sig som en helt ny människa.
Djurgårdarna har bråda jagar, deras fotbollslag ”jagar guld” i allsvenskan och derbyspelar mot Hammarby på söndag, och så trängselskatten på det, men siffran på premiärkvällen mot Malmö går ändå att ha synpunkter på.
6728 (betalande, som man sade förr) är ingen succé, det är det inte, och när SHL har sin 283:e ”hur ska vi locka folk till arenorna”-workshop bör de kanske känna lite på begreppet ”tillgång och efterfrågan”.
Tillgången på svensk ishockey är, i och med att alla grundseriematcher i både SHL och Hockeyallsvenskan tv-sänds, enorm.
Men, hur är det egentligen med efterfrågan?
Och, vad är det som efterfrågas?
Premiären var en repris från premiären i fjol och Malmö kom in med en 5-0-derbyseger i bagaget och med gott om råg i ryggen.
Långa stunder såg det väldigt tryggt ut, de tog sitt första powerplay med Storm, och när Frederik snärtade in ledningsmålet från fritt läge mitt i slottet kändes det lika logiskt som att Jocke Eriksson inte hann blinka.
Djurgården kvitterade genom Marcus Högström och det är klart att det knyts en och annan extranäve när Mackan får göra mål.
Det var ju hans pappa Lennart som förändrade svensk hockey för miljontals människor när han 1991 tog Larry Pilut till Sverige och Sveg.
Som match kom det här aldrig upp i någon högre standard, det såg ganska kärvt ut emellanåt och ingen klev fram ordentligt även om Malmös Carl-Johan Lerby försökte när hans sjabbel bäddade för Djurgårdens 1-1- och 2-2-kvittering.
Och jag var nog inte ensam om att känna serielunkskårarna komma krypande längs ryggraden här ikväll, redan på SHL:s sjätte dag alltså. Undrar hur den här matchen hade sett ut och slutat om det verkligen hade gällt någonting?
Men, men.
Lomhörda gick vi hem.
High Chaparral-förlängning
3-3 vid full tid tog oss till High Chaparral-förlängning och 3-mot-3-spel och där kunde hemvändaren Andreas Enqvist avgöra och samtidigt ta lite revansch på sig själv efter innebandystraffen han såsade bort i andra.
Och är det någon och något som ska lyfta Djurgården till några högre höjder och en bättre placering än den där play-in-platsen de abonnerat på ett tag så är det nog Engqvist och lagmaskineriet.
Om Engqvist producerar kan laget få ett välkommet adrenalintillskott efter nyår när Djurgårdens eget atomenergiorgan Daniel Brodin är tillbaka och då kan det kanske räcka en bit.
Djurgården anno 2017/2018 känns annars, vid en första anblick, aningen svårsålt.
Vem eller vilka ska pryda alla affischer?
Och vad är ambitionen i år?
VI SKA TILL PLAY-IN!!!
Högst oklart.
Möjligtvis kan 08-prägeln locka en del.
15 av 22 spelare i kvällens trupp är kisar som skolats i stockholmstrakten, och den nye René Bourque kommer från Lac La Biche vilket absolut kan föra tankarna till en ny, fräck innekrog på Stureplan.
På sikt kan också det unga yrvädret Axel Jonsson Fjällby, han med Fabio Lanzoni-frillan, bli en riktig attraktion.
Och så har de Hovet och ståplats som kan skrika in ett par extra poäng om det behövs.
– Vad sade du, sade du?
