”Jag såg ut som ett snöre”

Mats Wennerholm

Johan Davidsson om nu, då och att åldras som hockeyspelare

helskärm

JÖNKÖPING. När Johan Davidsson vann sitt första SM-guld 1995 var han en nittonårig lintott som vägde 70 kilo.

– Det var då jag fick mitt smeknamn. "Snöret", säger han.

Idag är han en 34-årig veteran på 86 kilo med rakat huvud som jagar sitt fjärde SM-guld med HV 71.

– Men jag glömmer aldrig första gången. Då förvånade vi till och med oss själva.

År 1995 tog HV 71 klivet in bland de stora i svensk hockey, samtidigt som de stod för SM-slutspelet största knall någonsin.

Efter en stark slutspurt i grundserien lyckades HV ta den åttonde och sista slutspelsplatsen.

– Men ingen gav oss en chans i kvartsfinalen mot Djurgården. Experterna kallade det en skrattmatch. Djurgården hade vunnit serien och var storfavoriter. Men så lyckades vi vinna första matchen och insåg att vi hade chansen att slå dem om vi hade rätta flaxen. Det gällde bara att vinna snabbt, innan de kom underfund med vad de var tvungna att göra för att slå oss, minns Davidsson.

Det blev 3-0 i matcher till HV, som gick vidare och slog serietvåan Malmö i semin och sedan Brynäs i finalen.

Hela Jönköping och grannstaden Huskvarna fyllde gator och torg när SM- guldet firades.

Och det var ett guld som lag grunden till det HV som nu etablerat sig som ett ständigt topplag i svensk hockey.

Sista kontraktet

Klubben har gått från att varit en lilleputt i elitserien till en av de verkliga storklubbarna.

1995 års totala omsättning på 28,3 miljoner väntas landa på 150 miljoner i år.

Och Johan Davidsson har vuxit från yngling till man och är inne på det kontrakt som kommer att bli hans sista, de fem år han skrev med moderklubben HV 71 för bara ett par månader sedan.

Vad är skillnaden på hockeyn idag och den 1995?

– Jag tror kvaliteten är väsentligt mycket högre idag. Förr kunde man leva mer på talang medan du måste vara mer allround som spelare idag. Annars är det väl inga stora skillnader rent taktiskt. Det gäller att göra så få misstag som möjligt och att inte bli av med pucken i mittzon. Men de spelare som utvecklats mest är målvakterna. Jag vet inte hur många vinkelskott som Håkan Loob gjorde mål på när han satte sitt gamla elitserierekord, men sköt du lågt vid stolparna var det inte många målvakter som tog de puckarna. Idag är det i princip stängt från stolpe till stolpe och tre decimeter upp från isen. Målvakterna täcker mer idag och jobbar systematiskt. Nästan som en maskin. Ska du sätta puckarna idag måste du skjuta högt uppe vid axlarna. Du kan fortfarande skjuta mellan benen, men då måste ruskigt snabb.

– Men den absolut största skillnaden är allt som hänt runtomkring själva hockeyn. Hur professionella föreningarna är idag, med egna stora, fina arenor. Det är ingen klubb som drivs som någon ideell verksamhet längre. Det är mycket pengar i omlopp och klubbarna drivs som företag. När jag började var Globen den enda arena som fanns och jag minns hur häftigt det var att komma in där första gångerna.

Inga nya spelsystem?

– Egentligen inte. Det är klart att det 2-2-1 vi spelade redan då filats och blivit bättre. Jag tror inte det går att rita i all oändlighet på en taktiktavla. I slutändan är det ändå spelförståelsen hos den enskilda spelaren som avgöra.

Hur skulle HV modell 1995 klara sig mot Djurgården modell 2010?

– Det skulle varit väldigt tufft. Framförallt hade man smalare trupper 1995. Vi hade tre kedjor och någon extraforward. Det var allt.

Apropå smala trupper - du var själv ganska smal?

– Ja, jag vägde väl sjuttio kilo. Jag såg ut som ett snöre, så smeknamnet var ganska givet. Samtidigt kan det vara en fördel att vara lätt i kroppen, både vad gäller snabbhet och kondition.

Hur mycket mer tränar man idag?

– Jag tycker inte det är så stor skillnad, även om det blivit mer individanpassat. Man tränare mer i grupp förr under barmarkssäsongen. Idag tränar man själv och samlas några veckor i stöten. Dessutom var det många som hade ett jobb vid sidan av hockeyn på den tiden. Idag är alla heltidsproffs.

Vad det roligare förr?

– Nej, det tycker jag inte. Speciellt inte perioden med 1-3-1-hockeyn på 1990-talet. Det var nog den tristaste perioden i svensk hockey. Båda att titta på och spela. Anfallshockey existerade inte. Idag spelar fler lag anfallshockey och det är oerhört kul. Som den här Sm- finalen där båda lagen försöker vinna av egen kraft.

Men det var lite mer festande förr?

– Ja, det var väl inte riktigt samma strikta regler som det är idag. Sedan var det naturligtvis aldrig tillåtet då heller egentligen. Man fick sig en ordentlig utskällning och sedan var det färdigsmuget på krogen. Men det är svårt för mig att jämföra hur jag var då jag var nitton och de 34 idag är idag. Jag vet inte om dagens nittonåringar skulle smyga ut lika mycket som jag gjorde då. Man har större krav att sköta sig, även om de var ganska stora även då.

Vad tjänade du 1995 då HV omsatte 28,3 miljoner?

– Det var inte många tusenlappar och jag kan ärligt säga att jag inte tog mycket av den kakan. Jag var däremot tidig med att ha agent, så jag hade nog någon tusenlapp mer än jag hade haft i annat fall.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att Johan Davidssons femtonårsjubileum avgörs mot samma Djurgården som blev nyckeln till första SM-guldet 1995.

Men den här gången står det 1-0 i matcher till Djurgården.

Det ska Davidsson försöka ändra på idag.