Simon Bank listar skandalerna som skakat om i VM-historien

Simon Bank

JOHANNESBURG. Sista omgången i gruppspelet – som gjord för taktiskt rävspel och töjbar moral?

I eftermiddag tar oavgjort både Uruguay och Mexiko vidare.

Det finns ingen som helst anledning att tro på en överenskommelse.

Däremot är det all anledning vi behöver för att minnas de riktiga skandalmatcher som skakat VM-historien.

1982 Västtyskland–Österrike 1–0

Alla uppgjorda matchers skandalösa moder.

Eftersom den andra matchen i gruppens slutomgång redan hade spelats visste lagen att en 1–0-seger för tyskarna skulle räcka för att både Västtyskland och Österrike skulle gå vidare, på Algeriets bekostnad.

Horst Hrubesch gör 1–0 efter tio minuter. Resten av matchen promenerar lagen runt på mittplan utan minsta ansats att anfalla. Publiken började skandera ”Algeria! Algeria!” och veva med sedlar.

1962 Chile–Italien 2–0

Chile hade just rest sig efter den värsta jordbävning som uppmäts i mänsklighetens historia, och när de två år senare arrangerade VM skrev italienska tidningar nedlåtande artiklar som felciterades i chilensk press. Matchen var laddad till bristningsgränsen.

Och jo. Den brast.

Första frisparken? Efter tolv sekunder. Första utvisningen? Efter åtta minuter. Spelare slogs, polis fick gå in på planen, näsor bröts och spottloskor ven genom luften.

När matchen var över hade Chile vunnit med 2–0. Ken Aston, den engelske domaren, uppfann ett par år senare de gula och röda korten.

Man kan se logiken i det.

1930 Argentina–Frankrike 1–0

Historiens kanske märkligaste domarinsats.

Ett svårt ansatt franskt lag, med en skadad målvakt och haltande spelare på planen, håller trots allt 0–0 i 80 minuter. Argentina tar ledningen till slut, och när den franske anfallaren Marcel Langiller direkt efter kommer fri med målvakten blåser den brasilianske domaren av matchen.

De har då spelat i 84 minuter – historiens kortaste VM-match.

1986 Argentina–England 2–1

Historiens mest berömda mål, alla kategorier.

Diego Armando Maradona går upp i en luftduell med Peter Shilton och boxar bollen i mål, för att tre minuter senare dribbla igenom hela Englands försvar och göra 2–0. Det första målet skulle aldrig godkänts, det andra borde inte gå att göra. På tre minuter hade Maradona visat hela spektrat av sitt konstnärskap.

1954 Ungern–Brasilien 4–2

Ungerns stora generation mot laget som fyra år senare skulle bli världsmästare blev… en fruktansvärd holmgång, med slagsmål och sparkar både på och vid sidan av planen.

Bara tre spelare visades ut, med dagens bedömningsnivå hade knappt en enda fått vara kvar på planen.

2002 Sydkorea–Spanien 0–0 (5–3 efter straffar)

Det var inte så mycket hur stora feldomsluten var, som hur frekventa de var. Sydkorea var delad arrangör av Asiens första VM, och efter att en oerhört generös Byron Moreno dömt bort Italien i föregående omgång var det egyptiern Gamal Al-Ghandours tur att ge Sydkorea en hjälpande hand. Största missen? Ett mål av Joaquin dömdes bort för att bollen varit ute – trots att den till och med var innanför kortlinjen.

2006 Italien–Frankrike 1–1 (5–3 efter straffar)

Världens mest kända skallning.

Zinedine Zidane spelade sitt livs sista fotbollsmatch, började den med en sanslös Panenka-straff och avslutade den med att bli provocerad av Marco Materazzi och sätta en dansk skalle i bröstet på italienaren.

Utvisningen var solklar.

1978 Argentina–Peru 6–0

De enkla förutsättningarna var att Argentina var piskat att vinna med minst fyra mål för att gå vidare till final.

De mera invecklade förutsättningarna var att Argentina spelade på hemmaplan, i juntans Argentina, och att regimen ville se dem vinna den här turneringen. Peru hade ett par klara chanser i början, men missade dem – och sedan släppte de in allt. Argentina gick till final och vann sitt första VM-guld. Ända sedan dess har det pratats om mutor, men inget har någonsin bevisats.

1966 England–Argentina 1–0

Starten för en av VM-historiens största rivaliteter.

Den västtyske domaren Rudolf Kreitlin visar ut Argentinas lagkapten Antonio ”La Rata” Rattín tidigt i första halvlek. Orsak? ”Jag gillade inte hans blick”. Rattín vägrade lämna planen innan han fått en förklaring, och matchen stod stilla i flera minuter. Efteråt kallade Sir Alf Ramsey, Englands förbundskapten, argentinarna för ”djur som inte kan spela fotboll”.

1970 Mexiko–El Salvador 4–0

Nästa domarskandal.

Ett tappert El Salvador, som gått genom det legendariska fotbollskriget mot Honduras före VM, håller 0–0 och får frispark på egen planhalva. Mexiko tar en rövare och snor frisparken, och gör mål mot ett chockat El Salvador-försvar.

Protesterna varar i flera minuter, spelarna angriper en av linjemännen fysiskt, och när matchen går igång igen är Mexiko överlägset.

1934 Italien–Österrike 1–0

Mussolinis stora propaganda-VM slutade med att Italien blev mästare på hemmaplan. Tack vare en svensk domare, om du frågar historiker i Österrike eller Tjeckoslovakien.

I semifinalen kom målet efter att Giuseppe Meazza kört över den österrikiske målvakten Peter Platzer, så att Enrico Guaita kunde stöta in returen. Många år senare var anfallaren Josef Bican fortfarande bitter på den legendariske domaren Ivan Eklind.

– Italienarna var små gangsters. De fuskade lite… eller, de fuskade mycket. Till och med domaren spelade för dem. När jag spelade ut bollen på högerkanten sprang Cicek, en av våra spelare, efter den, men domaren nickade tilbaka bollen till italienarna. Det var otroligt.

Eklinds belöning? Han fick döma både semifinal och final, som den ende i VM-historien.