Ungt, eget och snyggt
Publicerad 2012-01-09
Frändén: Espanyol fajtades i 90 minuter – och sträckte ut en hand till Real
CORNELLÀ. Espanyol hade fajtats med tillåtna medel mot Barcelona i 90 minuter.
Till slut återstod att se sig besegrad – eller ta till nävarna.
Espanyol valde det sista och sträckte samtidigt ut en hand till Real Madrid.
Bara en kvart hade gått av matchen när en bekant uppgivenhet började synas i de 40 000 ansiktena på Cornellà-El Prat. Inte för att Barça gjort mål just, utan för att de gjort det så tidigt att Espanyolsupportrarna inte ens fått upp värmen och börjat drömma om mirakel.
Espanyol är ett mittenlag i Spanien, varken mer eller mindre. Ett ofta hårt jobbande kollektiv som vinner ungefär lika många matcher som de förlorar på en säsong. Ett katalanskt b-lag som får nöja sig med de smulor som blir över när Barcelona har dammsugit regionen på talang.
Men de har en sak som storebror helt saknar: en glödande hemmapublik som aldrig tystnar.
Många skäl att tröttna
I dag kommer ett litet gäng sorgliga rötägg från Cornellà-El Prat få rubriker i Spanien för att de gjorde apljud mot Barcelonas Dani Alves i andra halvlek. Det är som det är med den saken, det finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter.
Det finns däremot gott om goda motbilder att plocka med sig från derbyt i går.
Espanyols hemmapublik hade många skäl att tröttna på sitt lag en bit in i andra halvlek. Då hade snart sagt halva startelvan lyckats med bedriften att skapa hyfsade målchanser i straffområdet och därefter den ännu större bedriften att inte få en enda boll på mål, eller ens någonstans i närheten av det vi känner som mål.
Det finns några moment i alla matcher där man kan skilja ett världslag från ett slitande mittengäng. Barcelona missade oväntat många lägen i går för att de trodde att det skulle vara lättare att avgöra.
Espanyol missade sina för att de var övertygade om att det borde vara svårare.
Men ”los pericos” är ett härdat släkte som vet bättre än att lämna sitt lag i sticket mot gigantgrannen inifrån stan – och de skulle bli belönade för sitt tålamod.
Säsongens bästa upplösning
Med 80 minuter spelade på Cornellà hade Espanyols offensiva styrka sjabblat bort så många lägen och dess defensiva dito heroiskt tråcklat igen så många kryphål att man nästan önskade de blåvita lite lugn och ro som tack för trevlig underhållning.
Men säsongens bästa upplösning hittills i La Liga låg bara några minuter bort. Och Espanyol och dess uthålliga hemmapublik fick vackert vänta på vilopulsen ett litet tag till.
Det blev ett beprövat Barcelona-trick som avgjorde matchen. Thievy Bifouma startade säsongen med Mauricio Pochettinos gäng, men åkte därefter obarmhärtigt ner i b-laget igen en sväng, innan den 19-årge fransmannen var välkommen tillbaka in i värmen. Med mindre än fem minuter kvar att spela försåg han Álvaro Vázquez med en skarv som 20-åringen från de egnaste av de egna leden nickade in till 1–1.
Det var ungt, eget, snyggt och framför allt – det var inte Barcelona som gjorde det.
Barcelona gjorde det mesta i minuterna därefter men varken en liggande målvakt, ett vidöppet mål, eller en glasklar hands i straffområdet kunde ta poängen från Espanyol i går kväll.
Lät nävarna snacka
– Bollen tog på min hand, men jag är ju inte domare, konstaterade försvararen Raúl Rodríguez rakryggat efter match.
Han hade gjort vad man ibland måste för att rå på någon som är större. Han hade tagit till otillåtna medel, låtit nävarna sköta snacket och kände inget behov av att slingra sig.
Han hade sträckt ut en klar hand i eget straffområdet och därmed en lika klar hand till Real Madrid.
Barcelona lämnade Cornellà med fem poängs uppförsbacke till tabelltoppen och vetskapen om att man inte längre har ligasegern i egna händer.