Frändén: Är Barcelonas problem mer än Real Madrids

Johanna Frändén

Inramningen var exceptionell. Utförandet mest ett ”jaha”.

Under mycket speciella omständigheter bjöd Spaniens giganter på ett dussinmöte på Camp Nou.

Det här var verkligen inget att skriva hem om, och det är Barcelonas problem mer än Real Madrids.

Det hade senarelagts, det hade laddats, det hade säkerhetsåtgärdats och snackats upp och när det var dags för avspark på Camp Nou fick matchen av naturliga skäl vissa svårigheter att leva upp till hajpen. Det kan man förstå. Ett Clásico är alltid en extraordinär uppgörelse mellan, i bästa fall, två extraordinära lag. Den här kvällen var alla omständigheter uppskruvade ett varv till. Men de befarade oroligheterna utanför arenan i Barcelona uteblev inför avspark och de aviserade politiska manifestationerna på Camp Nou höll sig på en resonabel nivå.

Så också matchen inledningsvis. Det tog sju minuter innan domaren Alejandro Hernández Hernández behövde blåsa kvällens första frispark. Men Jordi Alba var i alla fall i zonen och insisterade med en galen mans frenesi på en fullkomligt obefintlig hands på Dani Carvajal tio minuter in i matchen.

Lär ha fått en ordentlig uppmaning

Första halvlek var inte ologisk sett till närhistorien heller. Leo Messi sa inför match att ett Clásico i Barcelona nuförtiden känns som att spela bortamatch. Zinedine Zidane har ett förbluffande CV från Camp Nou, som tränare för Real Madrid hade han aldrig förlorat en match här på fem försök. Senast hans spelare var på besök åkte Real Madrid på en förkrossande 5–1-förlust, men då satt han framför tv:n och såg Julen Lopetegui skriva under sitt eget entledigande.

Det är ingen vild gissning att de båda lagen fått en ordentlig uppmaning inför match att inte bidra till det spända läget genom att förstärka situationer eller omringa domaren med klagomål.

Det finns alltid rättmätiga förhoppningar på en rejäl urladdning mellan de här lagen och kvällens tillställning saknade inte ljuspunkter. I en kontrollerad och relativt välspelad första halvlek släppte de båda lagen till ett par målchanser var – för balansen och berättelsens skull fick både Gerard Piqué och Sergio Ramos rädda varsin boll i närheten av mållinjen – men det var framför allt i den välapplicerade defensiva taktiken som det syntes spår av vilka giganter som möttes i kväll. Sergio Busquets hamnade i sista sekund på Barcelonas bänk till förmån för Ivan Rakitic och Real Madrids aningen mer robusta mittfältsfyra kopplade ett litet mentalt grepp på mittplan. Den ettrige Federico Valverde stod för ett gäng vunna närkamper samt två rejäla skott på mål och det lämnade oss med två frågor i halvtid:

* Finns det överhuvudtaget uruguayanska fotbollsspelare vars spelstil inte kan karaktäriseras som ”uppoffrande”?

* Skulle Real Madrid-mittfältaren bli kvällens mest lyckosamme Valverde?

Borde kanske haft straff

Strax före paus började Camp Nou att småbua. Låta de vita komma hit och diktera villkoren? Det hade inget annat Barça tillåtit. Nu har ju Ernesto Valverdes lag den egenheten att man inte är lika besatt av bollinnehav som sina tjugo föregående upplagor. Det är inga nyheter egentligen, men sällan blir det så uppenbart som i slutet av första halvlek mot Real Madrid. I ett läge där Xavi-Iniesta-Puyol-generationen betraktade all speltid utan boll som en anomali, är den här versionen av FC Barcelona mindre upptagen av att fetischera bollen som objekt. Ett större problem för Barcelona är att de beklämmande ofta blir påkomna med att sakna offensiv kreativitet när läget väl uppenbarar sig och Leo Messi är upptagen på annat håll.

Kanske borde Raphaël Varande haft en straff och kanske borde Jordi Alba ha förvaltat en ljuvlig framspelning av argentinaren bättre, men på det hela var 0–0 rättvist efter första halvlek.

Var tydligen och spelade golf

Barcelona behövde lungor och tyngd på mittfältet och Arturo Vidal byttes in i början av andra halvlek för att sätta press på ett Real Madrid som såg oförskämt bekväma ut med matchens utveckling. De enda goda nyheterna för hemmalaget var att Karim Benzema inte gjort mycket väsen av sig och att Gareth Bale tydligen var och spelade golf. Men med mindre än kvarten kvar gjorde walesaren ändå ett sällsynt nedslag på Camp Nou och placerade en boll från Mendy i nät. Offside-avblåsningen var korrekt, men avståndet knappt. Det borde ha fungerat som en väckarklocka för Barcelona, som istället såg ut att zooma ut alltmer från händelserna. Antoine Griezmann syntes till för första gången när han blev utbytt, Luís Suárez slet vare sig ont eller framgångsrikt och Leo Messi, ja, han kan ju inte göra allting själv precis hela tiden. Det finns goda skäl att ifrågasätta hemmalagets uppträdande i andra halvlek: Ville de inte vinna matchen? Hade de inte kunnandet? Sparade de sig till lördagens möte med Alavés?

Real Madrid disponerade matchen och krafterna väl, de pressade katalanerna i sin hemmaborg men saknade skärpa i sista tiondelen. Zinedine Zidanes mannar åker hem med en poäng, det är alltid en liten seger i ett Clásico, och med känslan att det här, det löser man i vårmötet på Santiago Bernabéu-stadion.

Vi skulle ju ha så kul i kväll, var tanken. I stället strömmar hundratusen politiskt rusiga Barça-supportrar ut från Camp Nou med ett stort ”jaha” hängande över huvudet.