Viktor Johansson om resan från sjättedivisionen till Blågult: ”Viktig tid”
Publicerad 13.55
BAKU. Viktor Johansson, 25, debuterade med att rädda Sverige i Nations Leaguepremiären.
För sex år sedan spelade han i den engelska sjättedivisionen.
– Det var en otroligt viktig tid i min karriär, säger målvakten.
Först slog han till med en otrolig dubbelräddning när Sverige var illa ute i den första halvleken borta mot Azerbajdzjan.
– Det var bara instinkten var att hålla bollen ute. Otroligt stor cred till backlinjen och vilka det än var som var där. På något sätt lyckades vi alla hålla bollen utanför, säger han ödmjukt i Bakunatten när han är en av de sista svenska spelarna att lämna omklädningsrummet på Tofik Bähramovstadion.
Om herrlandslaget var illa ute där så blev det värre med en straff för Azerbajdzjan på tilläggstid av första halvlek.
– Det kändes som det tog tre minuter innan det var dags för straffen. Jag hann att springa ut till målvaktstränaren (Maths Elfvendal). Jag ville dubbelkolla med honom. Sedan blev det bra…
Att straffskytten slår åt det hållet, alltså?
– Han försökte luras och jag lurades tillbaka.
Betyg på dig själv?
– Sju, åtta av tio. Vi släppte ju in ett mål där ändå, det var tråkigt. Eller fyra av fem på den skalan.
Finns det något du skulle vilja göra bättre?
– Kanske att jag kunde varit lite lugnare med bollen vid något tillfälle. Det är aldrig kul att släppa in ett mål, men vi kom hit för att vinna och det gjorde vi. Det var otroligt skönt.
Har du fått mycket reaktioner på din match?
– Absolut. Men jag är inte den som går in och tittar för mycket på det där. Om pappa, familjen och min flickvän säger att jag gjorde en bra match så nöjer jag mig så.
Vad säger de andra landslagsspelarna?
– De tackar och tycker att jag gjorde det bra. Men det är ju för det jag står i mål, för att hjälpa laget så gott jag kan. Det var väldigt skönt.
Viktor Johansson, med Stuvsta IF som moderklubb, tog som 15-åring plats på bänken i Hammarby och värvades 2014 som stortalang av Aston Villa.
I 3,5 år blev ungdomsmatcher, men inga A-lagsmatcher för Birminghamklubben.
Han lånades ut, som 18-åring, till Alfreton Town I National League North/South, motsvarande sjättedivisionen.
– Jag fick några matcher där. Det var en otroligt viktig tid i min karriär, att få gå dit och spela…riktig fotboll. Det var in med bollen och använd armbågarna.
– Det formade mig mycket som den målvakt jag ville bli.
Vad var det för miljö?
– Arenorna var fina. Den tog 2 000–3 000 åskådare. Några av spelarna kom direkt från jobbet, i kostym eller arbetskläder och spelade match. De killarna ville ha pengarna de kunde tjäna, vinstbonusen. Det betydde mycket för dem. Det gällde att inte släppa in något mål för då fick man höra det efter sedan. Det var viktigt att få känna på den världen.
Har det varit en lång och krokig väg hit?
– Krokig är fel ord att använda tycker jag. Jag har njutit av varje plats jag varit och spelat på. Min bästa tid var i Rotherham. Jag trivdes att vara i skymundan, jag jobbade på hårt. Det var inte många som visste vem jag var. Bara att få nöta.
Vad är din ambitionsnivå nu då?
– Nästa match på söndag. Tre poäng.
Du har ju en egen karriär?
– Jag vill fortsätta göra det bra i klubblaget, allt kommer därifrån. Jag är en sådan som lever dag för dag, för stunden, inte var jag kommer vara om tio år.
Han värvades av Leicester där det blev spel i ungdomslagen men inte på A-lagsnivå. Men när Rotherham United värvade målvaktssvensken vände det.
I Rotherham blev Viktor Johansson närmast kultförklad som ”The Viking” efter att ha fått en spark i ansiktet. I Rotherham stod han i mål både i League One och Championship i fyra säsonger innan klivet till klassiska Stoke den här sommaren.
Han avslutade tiden i Rotherham med att bjuda fansen på personliga hälsningar och 600 öl till en kostnad på närmare 30 000 kronor.
– Det var tufft stundtals i Rotherham, men en otroligt rolig tid med fantastiska människor. Det var samma sak i Leicester. Jag gillar familjära klubbar där man kan lära sig namnen på alla på anläggningen.
– Att sätta på sig landslagströjan är något jag har drömt om sedan jag var barn. Det gäller att inte stressa upp sig. Jag har ju hållt på med det här i hela mitt liv.
Kunde du se det här framför dig när du var nere och vände i National League?
– Jag har alltid haft en inre tro på mig själv. Jag har vetat om mina kvaliteter. Jag älskade matcherna och fajterna som det var där, för Alfreton Town.
Var du nervös innan matchen mot Azerbajdzjan?
– Lite. Men det är samma rutin och uppvärmning som alltid. Det är bara att gå ut, le och ha kul.
Men du kanske ska sikta mot Premier League nu, eller någon annan större liga i utlandet?
– Nej, nej, gud. Jag trivs väldigt bra där jag är, får precis det jag behöver och jag har en underbar målvaktstränare i Stoke, säger Viktor Johansson.