Alla bara dånar över Ibras teknik

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.

Särskilt inte när bäcken är så lång som den italienska ligan.

Jag gör alltså avbön. Roma är ikappkört av Inter, tack vare Zlatan. Men, som sagt, ligan är lång och de möjliga vinnarna många.

Får jag börja med att säga att det var Tottis födelsedag i torsdags? Detta som en påminnelse till alla er som gillar Er Pupone.

Men det är inte Totti som pryder förstasidorna i sportpressen just nu. Det är Zlatan, utnämnd till ”utomjording” – och det är en komplimang – för sina två mål mot Sampdoria i onsdags.

Aldrig någonsin har en svensk spelare imponerat så med sin teknik i Italien som Ibra. Alla bara dånar.

Det är tur för Inter att Juventus åkte ner i Serie B i fjol. Utan Ibrahimovic har jag en känsla av att både förra säsongen och denna skulle ha sett helt annorlunda ut. Yes, Inter delar nu förstaplatsen i tabellen med Roma. Men ligans högst betalda, talangfulla lag ser mest ut att irra planlöst omkring. Frånvaron av Materazzi är oerhört kännbar.

Zlatan är som Maradona. Han ser möjligheterna som ingen annan ser och spelar bäst med lösa tyglar. Men de andra?

Detta om Inter. Roma har många kvaliteter och en mastodonisk svaghet. De håller inte huvudet kallt in i det sista.

Roma tappar huvudet

Det ligger en ansenlig pojkaktig charm i deras spelglädje och ständiga attacker mot motståndarens mål. Men de tar alltför ofta ut segern i förskott och förlorar koncentrationen. Vincenzo Iaquintas dödliga nick i de sista matchminuterna i söndags är ett typiskt exempel. 2–2 mot Juventus hemma, i stället för 2–1. Och historien upprepade sig i Florens. Iskalla vinnare som Juventus (var), låter ingen ta ifrån dem en 2–1-ledning i slutet av andra halvlek. Men Roma tappar huvudet.

– Vi kastade bort matchen, men sådana är vi, sade Bruno Conti i en kommentar efter matchen mot Juventus.

De har åtminstone självinsikt, i giallorossi. Och kanske är det bra att de går sina kommande utmaningarna till mötes med ödmjukhet. Inter och Manchester United är inte att leka med.

Men vad ligan beträffar är fältet öppet och roligare än på länge. Juventus har problem med försvaret, men är imponerande starka trots förra årets skärseld.

Säsongen är lång

Stackars Reggina blev mosade med 4–0 i Turin i onsdags. Davide Trezeguet delar skytteligan (kanonligan kallas det här) med Ibra och Gigi Buffon är och förblir världens bästa målvakt.

Alessandro Del Pieros fadäser nu senast, är ingenting att oroa sig för.

Det här är bara början av säsongen.

Det samma gäller för Milan, som just nu ligger sämst till bland de stora. Bara sex poäng mot Romas och Inters elva och Napolis och Juventus tio.

Men minns jag fel, eller är det inte ganska ofta så, att Milan planerar formtoppen till när det börjar dra ihop sig i Champions League?

Säsongen är lång och Milan har ligans bästa självförtroende. De medelålders gentlemännen på Milanello tar i stort sett saken med ro. En liten fråga bara: Har någon sett till Alberto Gilardino?

Sist men inte minst Napoli. Tyvärr håller det nog inte hela vägen. Men det är underbart att ha dem tillbaka i Serie A och just nu på tredje plats!

40 000 satt som på nålar i onsdags, tills Roberto Carlos Sosa äntligen saliggjorde hemmapubliken och bar hem segern mot de ettriga ”toscanacci” i Livorno som aldrig ger sig. Napolis ägare, filmproducenten De Laurentiis, påstod på fullaste allvar att det fanns ett negativt magnetfält (läs det onda ögat) över stadion in i det sista. Men Napoli besegrade förbannelsen och månen steg över bukten och Vesuvius.

Fortsättning följer.

Simon Bank