Laul: Spelarna kan få se sig om efter ”vanliga” jobb

Robert Laul

IFK Göteborgs Karl Svensson, 26, har aldrig behövt besöka en arbetsförmedling.

Men när den ekonomiska krisen nu slår mot spelarna kan ett stort antal outbildade fotbollskillar snart tvingas se sig om efter vanliga jobb.

helskärm

Klubbarna skär i kostnader för glatta livet vilket tidigare mest påverkat kontorspersonal och anställda kring lagen: kanslister, presschefer och materialförvaltare med flera har varslats och sagts upp. Nu drabbas etablerade fotbollsproffs.

Flera föreningar väljer att minska antalet namn i sina trupper. De som inte får förlängda kontrakt lär i många fall inte ha mycket annat val än att kliva nedåt i seriesystemet. Där handlar det om löner som är fjärran en allsvensk medelmånadslön. Med resultatet att Kalle Svensson och kompani snart kan få sikta in sig på ett besök på Arbetsförmedlingen.

(Medellönen ligger kring 60 000 kronor men många inom fotbollen är skeptiska till siffran som anses dras upp av vissa enskilda, höga sign on-bonusar. I mindre klubbar uppges snittlönen inte vara högre 20 000–30 000).

Det finns flera olika orsaker till att klubbarnas kostnader slår i taket. Förutom självklarheter som just höga löner och att publiksiffrorna minskar säljs det även färre spelare utomlands. Tidigare har många av de större klubbarna kunnat budgetera med spelarförsäljningar i storleksordningen 20-25 miljoner men i somras såldes knappt en gubbe utomlands. Det var egentligen bara Elfsborg som nådde upp till den övre nivån (Emir Bajrami till Twente).

Den direkta förklaringen till detta är att Holland – som ”räddat” allsvenskan senaste åren – har påverkats oerhört kraftigt av den globala ekonomiska fotbollskrisen och inte alls kan köpa i samma utsträckning längre.

Egentligen är det bara holländska och danska ligalag som värvar direkt från Sverige, i större och bättre ligor som Premier League, Serie A, La Liga och Bundesliga anser man i regel att även om spelaren må vara lovande och duktig är steget för stort för att gå direkt från en så svag liga till någon av världens bästa.

Blir mer skadekänsliga

Till exempel Örebro har projekt-anställt förre spelaren Magnus Sköldmark fram till hösten 2011. Sköldmarks titel skulle kunna vara ”yrke: spelarförsäljare”. Fokus är att knyta internationella kontakter just för att sälja ÖSK:s spelare så dyrt som möjligt. Många klubbar lägger normalt ut den här uppgiften till agenter på konsultbasis.

– Det är helt nödvändigt för svensk fotboll att sälja spelare, säger sportchefen Lennart Sjögren.

Inte ens de uppsnackade nya arenorna är någon garanti för bra ekonomi. Malmö FF går till exempel enorma tio miljoner back i år och på medlemsmötet i veckan pratade vd Pelle Svensson om att ”Vi måste öka eventsidan”. Frågan är bara hur lätt det är i en region som snart har tre andra liknande arenor. Nybyggda arenor som Gamla Ullevi är inte heller någon säker inkomstkälla, tvärtom. Priset får spelarna nu betala.

Tunnare trupper innebär å ena sidan att lagen blir mer skadekänsliga. Å andra sidan kan det pressa tränare att släppa fram fler unga talanger.

På sätt och vis sitter svenska klubbar ändå med trumf på hand. Från februari – när det internationella transferfönstret stängt – väntas mängder av kontraktslösa spelare finnas tillgängliga, spelare som inte fått kontrakt med sina första- och andrahandsalternativ. Precis som man själv tvingas göra emellanåt på krogen – gå på ett tredjeval – kommer en mängd hyfsade spelare intressera sig för allsvenskan, en av få ligor där transferfönstret är öppet mars ut.

Men då krävs att det finns löneutrymme, vilket också är en orsak till den pågående spelarutrensningen.