Wennman: Vad sägs om José Mourinho?

Peter Wennman

SUN CITY. Ett land och dess förbundskaptener, ett evigt trauma, ett omöjligt jobb i en omöjlig arbetsmiljö.

Det är väl bara en fråga som återstår:

Hur skulle det gå om England hade José Mourinho som manager?

Jag menar...allt annat har väl provats nu?

Vi har för länge sen insett att det inte duger med engelska tränare för att träna engelska landslag.

Jag skrattar så gubbmagen hoppar när jag tänker på de två senaste fiaskona, Kevin Keegan och Steve McClaren.

Men det verkar ju inte funka med de bästa från utlandet heller.

Efter Keegan kom Sven-Göran Eriksson. Han var Englands förste utländske förbundskapten och gjorde, med facit i hand, fem helt godkända år på posten som ”Englands viktigaste person”. Han blev slaktad ändå till slut.

Kvar på samma nivå

Efter Smiling Steve kom Fabio Capello. Han har hyllats i två år nu som mannen som städat upp efter Svennis-McClaren, som infört ordning och disciplin och äntligen fått Englands ”golden generation” på rätt spår.

Så var står vi då, här i Sydafrika år 2010?

Jo, på exakt samma nivå som under Englands tre senaste mästerskap, 2002, 2004 och 2006.

Fabio Capello är redan efter EN enda VM-match utsatt för samma storm av kritik som Svennis var mot slutet av sin engelska era. Experterna i Drevet ser ingen förändring, inget nytt, inget som ger dem hopp om det där förbannade VM-guldet som de så naivt drömmer om.

Fasansfulle Fabios taktiska misstag i öppningsmatchen mot USA exponeras skoningslöst dag efter dag i engelsk media:

Hur han lät målvakterna sväva i ovisshet om vem som skulle stå ända till två timmar före avspark.

Hur han till slut valde Robert Green före den mest erfarne, David James, och före den som varit bäst på träningarna, Joe Hart.

Hur han chansade med James Milner på vänstersidan. En Milner som aldrig spelar där i klubblaget Aston Villa och som varit febersjuk dagarna innan.

Hur han ”mördade” Joe Cole genom att byta ut floppen Milner mot Shaun Wright-Phillips – som normalt spelar till höger.

Hur han valde att ta Ledley King som mittback till VM, trots dennes ständiga knäproblem.

Hur han fortsatt spela 4–4–2-systemet med i stort sett samma spelare som Svennis använde, trots att det bevisligen inte fungerar.

Det känns så bekant, hela resonemanget... vad finns det att göra, egentligen? Finns det nåt geni därute som kan förändra hela tänkandet, hela strukturen, i ett engelskt landslag? Om varken Svennis eller Capello kan få ordning på spelet med ett stort antal väldigt dugliga spelare till sitt förfogande, vem kan då göra det?

Ni kanske kommer med namn som Arsene Wenger, och det är gott så. Men då krävs det nog att han har engelska landslaget i träning varje dag i veckan i flera år, så att han kan uppfostra spelarna i SITT sätt att tänka fotboll. Du får inte ett engelskt mittfält att spela läckert, snabbt kortpassningsspel om du samlar ett lag för träning tre dar innan en landskamp.

Så vem där ute kan ha unik begåvning nog för att klara det?

Well, guess who.

Jag planterade idén med The Special One, José Mourinho, som manager för England hos folket i Drevet i går bara för att få tänkbara scenarion.

”Mycket spännande tanke”

De älskade blotta tanken.

– Briljant fråga. Han skulle omedelbart skrota Heskey och Shaun Wright-Phillips. Och hans närvaro skulle ha enorm psykologisk betydelse, sa Paul Hayward från The Observer.

– Han skulle spela 4–3–3. Han skulle behålla Heskey som måltavla däruppe, sa Laptop.

– Ja, det skulle bli 4–3–3. Med Heskey. Och med Gerrard i en offensiv roll. Mycket spännande tanke, sa Eleganten.

Systemet som Capello använder nu anses förutsägbart och föråldrat. Det kan bli annorlunda mot Algeriet i övermorgon, då Gareth Barry tar plats som defensiv mittfältare. Det är dessutom på tok för tidigt att döma ut England efter en enda match.

Men jag kunde helt enkelt inte låta bli att kittla er fantasi med bilden av Mourinho som manager för England.

Miljö 1:

Såg i ögonvrån en pluton myror komma marscherande över mitt sovrumsgolv, kånkande på en larv. De hade liksom baxat upp den på axlarna och bar den som på lit de parade, stolta och målmedvetna. Det lät som om de sjöng ”Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå...” och jag har dåligt samvete för att jag slog ihjäl dem med en hoprullad tidning. Myror är ju också människor.

Jag fruktar nu en hämndattack från deras släktingar, precis det som drabbade Kalle Anka när han jävlades med djungelmyrorna.

Miljö 2:

Inte en moskito skådad så här långt. Därmed heller ingen malaria. När myggorna kommer flygande hit, stoppas de då av en skylt uppe i luften som säger...app, app, app, inte längre än hit!? Vänd om! No fly zone!!

Det kan möjligen ha med den höga höjden här att göra. Tänkte bara berätta det för er som planerar en midsommar i trädgårn.