Brolin: Vi delade rum på bortamatcherna

Publicerad 2011-11-28

Svenskarna sörjer sin vän: ”Gary Speed var en kanonkille”

Tomas Brolin, 41, Anders Limpar, 46, och Andreas Andersson, 37, sörjer sin forne lagkamrat Gary Speed.

– Jag träffade Gary i maj och då mådde han jättebra. Jag är helt förstörd och kan inte ta in detta, säger Limpar.

– Det känns overkligt och tragiskt, säger Brolin.

Tomas Brolin var lagkamrat med Gary Speed i Leeds 1995-96, Anders Limpar var det i Everton 1996-97 och Andreas Andersson i Newcastle 1998-1999.

Alla tre lärde känna honom som en glad gamäng.

Under gårdagen fick de beskedet att tvåbarnspappan Gary Speed tagit sitt liv genom att hänga sig.

– Det är tufft att få höra om dödsbudet. Han och jag delade rum när vi var på bortamatcher. Vi hade bra kontakt och han var en av få som jag blev vänner med i Leeds, säger Brolin.

”Det är chockerande”

– Det är chockerande. Fruktansvärt. Det var en kanonkille. Så brukar man beskriva många men han var verkligen det. Ödmjuk och lojal. Han var omtyckt av alla. Det var den känslan man fick, säger Andersson.

– Det är hemskt. Vi träffades på Barbados i maj då vi var där för att promota Premier League i ett välgörenhetsevenemang. Vi pratade i en timme om familj, vänner och gamla minnen. Det är ju fan bara ett halvår sedan och då mådde han hur bra som helst. Han var ny förbundskapten, livet lekte, säger Limpar.

– Men tänk vad som kan hända i huvudet på ett halvår. Jag är helt chockad hur man kan vara så ledsen inombords och ta sitt liv när man har små barn. Den sorgen förstår man inte.

”Han var så lekfull”

Du upplevde honom inte som en sorgsen person?

– Nej, tvärtom. Jag minns honom som en glad person. Han brann för fotbollen. Han var så himla lekfull, sprallig och spelevinkig när vi spelade tillsammans. Jag såg inga tendenser på det här.

Även Tomas Brolin har svårt att ta in det som har hänt:

– Den lilla tid som jag hade förmånen att träffa honom var han fantastisk. På träningarna höll han låda och var en glad gamäng. Gary var en bra kille som var ödmjuk. På planen var han en pådrivare och gav alltid järnet.

– Det som hänt känns overkligt och tragiskt. Det var väl några år sedan vi träffades, men vi blev bra vänner. Han betydde mycket för mig när jag var i Leeds.

Följ ämnen i artikeln