Bank: ”Nu måste de få begripliga roller i Blågult”
I solen på Söderstadion spelade Sverige med CSKA:s centrala mittfält.
De får gärna göra det i Wien också.
Men då får de se till att låna ännu mer från Moskva när de ändå är igång.
Det finns frågor som bara går att svara på med fötterna, men det betyder ju inte att de inte måste ställas med munnen.
Så, hur är det, Rasmus Elm? Hur kommer det sig att du kommer hem som en maestro, men så ofta har så svårt för att dirigera Sverige?
Stämmer den där allt mer etablerade bilden av att du helt enkelt är lite för försiktig för ditt eget bästa?
I går tränade hela landslagstruppen ihop för första gången inför vägskälsmatchen i Wien. Erik Hamrén malde försvarsuppställning, automatik när snabba uppspel dimper ner bakom backlinjen, defensiva fasta. Pontus Wernbloom, Rasmus Elm och Anders Svensson hade anslutit.
Och Elm svarade som han brukar.
– Man försöker alltid göra sitt bästa, sa han. Men i vissa matcher skiter det sig ändå.
När Rasmus startar landskamper bredvid Kim Källström tänker jag ofta att man borde klona dem. Källström har aldrig någonsin tvivlat på sin förmåga att ta en match i handen och vrida den rätt. Tvärtom. Han ser det som sin självskrivna arbetsuppgift att bestämma, våga, suga in boll och välja det bästa alternativet oavsett hur svårt det är. Och om han missar så försöker han igen. Och igen. Och igen.
– Jag är mer lik Kim (än vad han är Wernbloom), sa Rasmus Elm i går. Båda vill styra spelet.
Ja och nej. Elm VILL styra spelet. Källström har aldrig förstått att det finns något annat alternativ.
Blev utskickade till slakt
I dag landar Sverige i Wien för en match som helst ska vinnas, som inte ska förloras. Bland många mycket goda mittfältsalternativ så talar mycket för att kapten Hamrén fastnar för att låta Wernbloom och Elm spela från start.
De spelar ihop dag ut och dag in. De har varit hyllade nyckelspelare i ett CSKA som vunnit dubbeln i Europas största tillväxtliga. De är komplementära spelartyper.
De är ett begripligt val.
De behöver en begriplig roll.
Senast de spelade tillsammans i ett svenskt landslag blev de utskickade till slakt. De fick jobbet som övergivna centrala mittfältare mot ett Tyskland som kom farande med fyra-fem-sex passningspigga puttar på precis samma yta. Ragnarök.
Sverige drog ju sina lärdomar av den där tysk-matchen, mer av initialkatastrofen än miraklet som följde.
En av dem är behovet av att ha en tillräckligt tung sköld framför mittbackarna. En annan är behovet av konkreta, offensiva fartspelare runt Zlatan Ibrahimovic.
Och här står vi nu, med två samspelta mittfältare som kommer från en klubb och ett lag som har en snarlik lösning på snarlika problem.
Leonid Slutskijs CSKA spelar ingen totalfotboll, det är inte med något flödande fullplansforsande de burit hem en rysk dubbel. Vill man hårdra det så kan man säga att de har två lag i ett, ett som spelar offensivt, ett som spelar defensivt.
Sverige har inte samma möjligheter att offra spelare vare sig här eller där, men det finns saker som går att låna. I Moskva spelar Wernbloom och Elm tillbakadraget, platt, som en del av ett sexspelarblock som ska skydda det egna målet först och främst.
Offensiven? Äh, de har fart och fantasi-alternativ så det räcker och blir över; Honda, Tosic, Dzagojev, Doumbia. Vagner Love, Musa. Fyra åt gången.
I morgon blåser det upp till storm
Om Wernbloom och Elm ska kunna spela ett spel som liknar det de spelar i CSKA krävs det att det finns andra som tar grundansvaret för anfallsspelet. Det kräver en Zlatan Ibrahimovic som håller sig lika högt som mot Makedonien och en Johan Elmander som orkar springa i djup och bredd. Det kräver att i alla fall en ytterback (Oscar Wendt) fyller på – och det är ett spelsätt som är absolut beroende av att Alex Kacaniklic syresätter anfallen på exakt det sätt som han gjorde i Malmö i måndags.
I går stod vi i solen på Söderstadion och såg Sverige slipa försvarsspel, i dag står vi på Stadion medan de nöter anfall.
I morgon blåser det upp till storm på Ernst Happel-stadion, det vore ett stort steg för det här laget om de kunde ge Rasmus Elm alla möjlig- heter han behöver för att bli allt han borde vara då. Resten är upp till honom själv.
I vissa matcher får det helt enkelt inte skita sig.
Så har Sveriges mittfält sett ut de fyra senaste landskamperna
6 februari: Sverige-Argentina 2-3
Sebastian Larsson, Anders Svensson, Kim Källström, Alexander Kacaniklic
22 mars: Sverige-Irland 0-0
Sebastian Larsson, Kim Källström, Rasmus Elm, Alexander Kacaniklic
26 mars: Slovakien-Sverige 0-0
Alexander Kacaniklic, Samuel Holmén, Anders Svensson, Erkan Zengin
1 juni: Sverige-Makedonien 1-0
Sebastian Larsson, Albin Ekdal, Kim Källström, Alexander Kacaniklic