Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Bror

Skoputsarens revansch på stora fotbollsscenen

Publicerad 2015-12-24

Den utdöende spelaren hyllas över världen

Hört talas om Sibusiso ”Shakeitup” Msibi?

Det kommer du förmodligen aldrig göra igen heller.

Han är skoputsaren som det inte finns plats för i fotbollsvärlden längre.

Vad går fotboll ut på? Är det att pressa din kropp till max för att testa vad en människa är kapabel till? Är det att maximera fansens glädje genom tunga titlar och stora parader? Eller är det att snurra med en boll på en dammig grusplan så att barnen vid sidan knappt tror sina ögon?

Medan juryn har överläggning kan vi berätta om Sibusiso Msibi. Eller ”Shakeitup” som han kallas.

”Drömmen att spela i landslaget”

Msibi är en 22-åring från Johannesburg som du garanterat aldrig har hört talas om. Som du knappast heller hade behövt höra talas om. Om det inte vore för det där sista alternativet på den föregående frågan.

Msibi är ingen spelare som kommer maximera sin fysiska status i jakt på framgång. Han är ingen spelare som kommer skjuta hem titlar och pengar till sig själv och sina klubbar. Men han är den typ av spelare som kan få barnen längs en dammig grusplan i Johannesburg att jubla. Och det kan räcka rätt långt har det visat sig.

Förra året var Msibi en av spelarna som fick chansen att delta i MultiChoice Diski Challenge, en ungdomstävling med lag från var och en av de 16 klubbarna i den sydafrikanska högstaligan PSL och designad för att ge proffsklubbarna möjlighet att hitta nya talanger. I potten låg, förutom proffskontrakt, också en resa till Holland med fyra dagars träningsläger hos det holländska fotbollsförbundet.

Msibi spelade för Polokwane City i turneringen och imponerade så mycket att han fick ett proffskontrakt.

– På grund av uppmärksamheten har jag flyttats upp till a-laget. Jag spelade alla sju matcher i Diski Challenge och sedan valde coachen mig. Jag har alltid drömt om att spela för landslaget och med uppmärksamheten härifrån är det inte så långt bort längre, sa en euforisk Msibi.

Men Sibusiso Msibi är inte den typ av spelare landslag letar efter. Som ordnar tunga titlar och stora parader. I juli i år hade 21-åringen inte lyckats ta en plats i Polokwanes a-lag och klubben letade för en ny väg fram för sydafrikanen.

”Välsignat med tekniska spelare”

Tränaren Kosta Papic ansåg sig inte ha plats för Msibi i sin trupp och förhandlingar inleddes med ett lag i andradivisionen. Beskrivningen på fotbollssajten Soccerladuma förklarade läget:

”Folk borde se Sibusiso Msibi spela, han är en bra spelare. Han kallas ”Shake It Up”. Msibi har kompetens i överflöd och kan utföra mirakel med sina fötter”.

Sedan dess finns egentligen inga spår efter sydafrikanen på internet. Men varför skulle det egentligen finnas det? För varför ska det berättas om en 22-årig amatörspelare från Sydafrika som bränt sin chans att ta en plats i landets fotbollsliga? Kanske för att det trots allt borde finnas en plats för killar som gillar att snurra med en boll på en dammig grusplan så att barnen vid sidan knappt tror sina ögon.

Det tycker i alla fall målvakten Itumeleng Khune. 28-åringen har gjort 68 landskamper för Sydafrika och är en av mäktiga Kaizer Chiefs största stjärnor med två ligatitlar på meritlistan. 2013 utsågs Khune till hela ligans bäste spelare. Han är kort och gott den typ av spelare som skjuter hem titlar och ordnar segerkorteger. Men han kan även uppskatta andra sorters talanger.

Under onsdagen publicerade han två videos från en gul och sandig grusplan i Johannesburg inför sina 203 000 följare på Instagram.

”Sydafrika är välsignat med tekniska spelare. Respekt”, skrev landslagsmålvakten.

Mannen på bilderna är Sibusiso Msibi och kommentarerna till videofilmerna är blandade. Vissa rent hånfulla. För det är trots allt svårt att hävda att 22-åringen är en speciellt talangfull fotbollsspelare. I alla fall om fotboll går ut på att maximera fysiska prestationer och vinna titlar. Men det har inte alltid varit det fotbollen gått ut på heller.

”Försökte gå med bollen in i mål”

Prisbelönte författaren Simon Kuper skrev 1994 i boken ”Football against the enemy” om sina upplevelser av fotbollsvärlden i allmänhet och sin egen tid i Sydafrika i synnerhet.

”Som jag ser det finns det fyra typer av fotboll som dominerar i dag. Det finns långbollar, framförallt dominant i Storbritannien, totalfotbollen från holländska lag som spridit sig till Milan och Barcelona, den chansartade stilen som vi associerar med Brasilien och den defensiva stilen i Italien. Men det jag såg i sin renaste form i Sydafrika var Shoeshine eller piano.”

Under åren som brittisk koloni och den efterföljande Apartheidtiden var influenserna till den sydafrikanska fotbollen från omvärlden mer eller mindre obefintliga. Det innebar att landets svarta befolkning aldrig påverkades av de taktiska influenserna från Italien, den fysiska fotbollen från Storbritannien eller den fartfylla tekniken från Brasilien. De lämnades istället att själva uppfinna sin egen fotboll.

Resultatet blev Shoeshine, eller skoputsaren. En spelstil där utövaren stillastående gör vad han kan för att lura motståndaren. Den vinner varken mark eller bäddar för mål. Syftet är istället att helt enkelt att skicka ett budskap till motståndaren.

Journalisten Phil Nyamane från tidningen Star berättade i ”Football against the enemy” om en match 1973 mellan landets vita och svarta landslag. En match där två fotbollskultur krockade.

– De vita spelade med offside-fälla, släppte bollen snabbt och sprang in i luckorna. Våra killar försökte gå in med bollen i mål och vi fick stryk.

Som med mycket annat kom den vita kulturen att bli dominerande och år för år har Shoeshine skickats längre och längre ut i pereferin. När Sydafrikas bästa klubbar nu också jagar titlar och segerkorteger så finns det inte längre plats för skoputsare som Sibusiso Msibi inom elitfotbollen.

Trots det sprids bilderna på ”Shake it up” nu över världen där stora fotbollssajten 101GreatGoals kallar Msibi för ”vår favoritspelare just nu”. På Youtube har också en video på Msibi från tidigare i år snart 32 000 visningar.

Så kanske går fotboll inte bara ut på att vinna. På att maximera. På att tjäna pengar. Kanske finns det fortfarande plats för artisterna som älskar bollen så mycket att det snarare är skadligt än bra för det egna laget.

Barnens skrik från sidan av den dammiga grusplanen går i alla fall inte att ta miste på. Kanske är de också värda precis lika mycket som allt det där andra.

Följ ämnen i artikeln