Det här är alldeles håll käften-ofattbart
Är den spanska hegemonin på väg att ta slut? Kan Graham Potter välta precis hela världen över ända?
Ett ögonblick.
Vi får veta alldeles strax.
Bollarna rullar, fotograferna knäpper, Xabi Alonso ser ut som 25, en evighetslång Europa League-lottning ses av ingen – och sedan smattrar alla världens spekulationer igång, med två månader kvar till match.
Här kan Sporting från Lissabon få bortamatch I Astana, på andra sidan kontinenten, 800 mil bort.
Och här kan Östersunds FK, bildat i oktober 1996, möta Arsenal FC, tränat av Arsène Wenger sedan september 1996.
Välkommen till Jämtkraft Arena, Olivier Giroud. Du kommer att trivas här. Välkommen till Emirates Stadium, Saman Ghoddos. Du kommer att få spela där.
Det är ju faktiskt alldeles, alldeles håll-käften-ofattbart, det här.
När Graham Potter rullade in sin revolution i Norrlands inland för sex år sedan var det inte det här han drömde om. Han tänkte på att göra en bra säsong i division II, att få bygga något nytt och långsiktigt med sina tomma händer, att äntligen få leda ett riktigt fotbollslag, låt vara att det var i en liten norrländsk stad där snön låg tät och allt var stängt på helgdagar.
När Potter ledde sitt allra första träningspass med ÖFK, i januari 2011, kommunicerade klubben nöjt ut att Bengt Uno ”Våfflan” Nilsson skulle bli kvar en säsong till i sin funktion som materialare. Under tiden ägnade sig Arsenal åt återhämtningsträning efter att ha knappat in på Man United i ligatoppen (3–0 mot Wigan, hat-trick av van Persie).
Olika världar då. Olika världar nu.
Men, gud i fotbollshimlen, samma fotbollsplan om två månader.
Arsenal hade en omsättning på fem miljarder i fjol, ÖFK omsatte 60 miljoner. Jag skulle säga att det i en normal värld ungefär motsvarar vilka möjligheter Östersund har att gå vidare.
En på 80, en på 90, en på hundra? Jo, rimligen. Men då har jag inte frågat Daniel Kindberg än.
Och alldeles oavsett tror jag att det här är en drömlottning för Östersund. Ekonomiskt och intressemässigt, förstås. Men inte bara. Matcherna mot Arsenal kommer att vara ett argument för vissa spelare att stanna en vår till, det kommer att vara en chans för dem att visa upp sig, och det kommer att vara ett helt fotbollslivs utmaning för Graham Potter.
De har skrivit en hel del om honom i England redan, om den ende engelske tränaren som är kvar ute i Europaspelet. Om hans udda metoder, om kulturklubben som fostrar både människor och spelare, om att klubbarna på hemmaplan borde vara nyfikna på honom.
Säg så här: Om Potter guidar ÖFK till två riktigt bra matcher mot Arsenal så kommer det att betyda mer för hans renommé på hemmaplan än något han gjort på resan dit. Det är inte rättvist, men det är så det är. Det här är en helveteslottning som kan öppna portarna till paradiset för honom, om det nu är dit han vill.
Rent sportsligt, då? Ja, då är väl vädret det enda som möjligen talar för en svensk supersensation. Snö, femton minusgrader, konstgräs och ett injobbat 1–0 på hemmaplan?
Äh, fantasier. Men jag har slutat säga ”omöjligt” när det handlar om Graham Potter.
He wears a magic hat. Och här sitter jag och längtar efter februari.
Champions League, då?
Vi kan väl börja med att konstatera att det någonstans i Qatar lär ha svurits över att pengar kan köpa allt utom kärlek och en tacksam lottning i Champions Leagues slutspel.
Sedan QSI tog över Paris Saint-Germain för sju år sedan har de alltså kvitterat ut fyra kvartsfinalplatser och en åttondelsfinalplats i den där turneringen som de gav sig själva en tidsfrist på fem år för att vinna.
De fyra senaste årens åttondelslottningar för PSG:
• Chelsea.
• Chelsea.
• Barcelona.
• Real Madrid.
I höst har PSG-projektet tagit ett steg till, med sin MCN-kedja och sina uppvisningar, men frågan är om det räcker för att vara favorit mot europamästarna. Champions League kan mycket väl vara den enda stora titelchans Real Madrid har kvar i februari – och vem räknar bort dem då?
Det vi kan slå fast är att de spanska klubbarna, de som dominerat den här sporten så länge nu, har stenhårda uppgifter direkt. Real Madrid fick PSG, Barcelona fick Chelsea (de får alltid Chelsea), Sevilla möter Manchester United.
De har fortfarande chansen att hålla kvar i kungakronan, medan fem engelska klubbar och ett drömlottat FC Bayern stormar fram. Men de kommer faktiskt inte att ha råd att blinka en enda sekund.