Frändén: Håglös insats av Zlatan
Paris. Man ska inte kräva underhållning av fotbollen varje vecka, det finns förstås segrar bortom det extraordinära. Men från en klubb som alltid spelat spektakulär fotboll och ett lag som har alla medel att göra det kan man i alla fall kräva att de försöker.
PSG och Real Madrid fick varsin poäng med sig hem i kväll.
Det var i överkant.
Det luktade supermöte i Paris 16:e arrondissement före match. Trafikkaoset var monumentalt och de chica hemmafruarna med friserade småhundar i koppel var bortskrämda från de fashionabla gatorna i grannskapet. Parc des Princes båda kurvor bjöd upp till kampsång och när motståndarlagets nummer sju presenterades ställde sig arenan upp som en man och visslade ut honom.
Lågt underhållningsvärde
Det låg något smått elektriskt i luften, som om PSG-publiken ännu en (sista?) gång kom ihåg vilka man var för några år sedan och vilka man blivit nu. Real Madrid på besök, nyp mig i armen!
Sen blåste Nicola Rizzoli igång matchen och sen hände nästan ingenting av värde på 45 minuter.
Rafael Benitez kunde inte ställa ut sin ”once de gala”, den mest glamourösa startelva han har i leden, eftersom varken Gareth Bale, Karim Benzema eller James Rodríguez är spelklara.
Laurent Blanc hade tillgång till alla utom David Luiz, och hans offensivt balanserade gäng såg vare sig vettskrämda eller särskilt imponerade ut. De verkade bara ha glömt bort hur man anfaller i fotboll.
Blaise Matuidi hade en möjlighet, Angel di María slog ett par godkända inlägg och både Jese och Isco gjorde några tappra försök till gladfotboll på andra planhalvan. Men utöver det? Nada.
Nada som i väldigt lite för två av planetens mest stjärnspäckade fotbollsklubbar som har en publik och ett rykte att tänka på.
Orkade inte dra upp tempo
Rädsla att tappa poäng på hemmaplan? Resultat av en nykomponerad anfallstrio? Kanske det, men det är en tröst för tigerhjärtan. Från ett lag som alltid spelat spektakulär fotboll och ett som de senaste åren deklarerat att man vill göra det var första halvlek alldeles för dålig alldeles oavsett.
PSG höll ett tempo som fungerar borta mot Caen, men inte hemma mot Real Madrid.
Cristiano Ronaldo slog ett par bredbenta frisparkar ovanför mål. Thiago Motta slog några bollar i sidled. Spanjorerna satte normalpress på PSG:s bollhållare när bollen var i parisisk ägo och Marco Verratti fick snurra runt sin egen axel för att hitta utvägar, men det var enligt världsfotbollens vanliga abc. Det borde absolut inte ha kommit som någon chock för hemmalaget att Real Madrid inte fuskar med presspelet.
I en halvtimme ungefär gick det strilande regnet och Paris Saint-Germain en match om vem som skulle få definiera det här mötet. PSG försökte anfalla med stereotypa argentinska inlägg eller luriga italienska passningar från mittfältet och varje gång fastnade bollen på vita ben som stod i vägen. När Real Madrid hade värmt upp började de skapa ett litet embryo till eget spel. De få gånger gästerna etablerade anfallsspel var det snabbare, snyggare och trixigare än PSG:s. Men det var lika ineffektivt.
Zlatan fick vara kvar
I andra halvlek blev både Edinson Cavani och Angel di María utbytta, ingen av dem hade gjort en direkt sämre match än Zlatan Ibrahimovic, men vissa hierarkier rubbar man inte på så lätt.
In kom fartiga Lucas och känslige Javier Pastore och Paris Saint-Germain fick upp ångan en aning. Några minuter senare letade Laurent Blanc fram Ezequiel Lavezzi i smutstvätten och bytte in honom också. Det innebar att precis alla PSG:s offensiva Qatar-värvningar hade luftats på Parc des Princes och det är svårt att påstå att någon av dem var sämre än de andra. Ingen var verkligen bättre heller. PSG fick lite större ytor att röra sig på, eftersom Real Madrid hade slutat att spela fotboll och börjat att tänka på returen om två veckor.
Zlatan Ibrahimovic gjorde ännu en håglös insats i världens största klubblagsturnering, Cristiano Ronaldo glittrade marginellt mer på sin sida.
Man ska akta sig för att bli bortskämd med världsfotboll och kräva att det ska cykelsparkas in drömmål i varje match, men lite mer underhållning än i Paris i kväll har man faktiskt rätt att kräva.
Det här är ju ändå Tjääämpions.