– Det kommer kännas vemodigt, sorgligt och roligt på samma gång
Publicerad 2013-08-02
En allsvensk hjälte gör sin sista match i dag.
Sportbladet träffade Daniel Tjernström, 39, för att prata om minnen, villkorslös fanskärlek och avskedet.
– Det kommer kännas vemodigt, sorgligt och roligt på samma gång tror jag, säger han.
Daniel Tjernström har fört en relativt anonym tillvaro i AIK de senaste åren. Eller i alla fall så anonym som en älskad klubbhjälte nu kan bli.
Men den här veckan handlar allt om nummer åtta. Sportbladet träffar ”Tjerna” på ett soligt Karlberg med tre dagar kvar till match. Klubbens träningsanläggning stod färdig sommaren 1999, samma år som Tjernström skrev på för klubben efter två framgångsrika säsonger i Örebro. Sedan dess har dagarna allt som oftast sett ut som den här; träning på förmiddagen, en lunch och lite vila och sen ett nytt pass på eftermiddagen. Men efter dagens match mot Elfsborg är det livet slut.
Om Daniel Tjernström går runt i våndor?
Nej inte direkt, han har liksom aldrig varit den typen.
– Det känns faktiskt lite avlägset trots att det bara är tre dagar kvar. Jag är mycket väl medveten om att det är slut på lördag, men man är så van att vara här nere och träna att man glömmer bort det långa stunder. I bland påminns man om det som när vi sitter och pratar så här eller man träffar någon annan. Men tankarna på lördag är inte ständigt närvarande.
”Inget att vara rädd för”
Är det en typ av försvarsmekanism tror du?
– Nej, att jag ska sluta på lördag är ingenting att vara rädd för.
I AIK kom han rakt in i Stuart Baxters mästarlag som tog sig till Champions League och fick möta lag som Barcelona, Arsenal och Fiorentina. Sedan dess har han spelat 394 matcher i AIK:s tröja. Någonstans längs den vägen har han växt fram till en oöverträffad ikon för de som en gång i tiden huserade på Råsundas Norra Stå.
Men när kärleken tog fart på allvar minns inte Tjernström.
– Det kan jag inte svara på, jag har ingen aning.
När hörde du ”Tjerna till landslaget” för första gången?
– Det minns jag inte heller.
”Ära att ha en ramsa”
Vad betyder det när du hör det?
– Det är en ära att ha en egen ramsa. Det är härligt, man känner sig stolt.
Om det finns en tvekan kring när supportrarna tog honom till sitt hjärta är han desto säkrare på karriärens höjdpunkt.
– SM-guldet 2009. Det är det definitivt.
Han har ”bara” gjort 21 mål på sina 411 allsvenska matcher, men i den där guldmatchen mot Göteborg behövde han bara åtta minuter på sig för att sätta säsongens enda mål och det som gav AIK sitt elfte SM-guld.
– Målet var fantastiskt, en bonus. Men hade jag slutat på lördag utan ett enda SM-guld hade jag varit besviken. Det hade varit ett misslyckande.
Sedan guldet har det handlat om en säsong i taget. Kroppen har hängt med men konkurrensen på det centrala mittfältet har sakta men säkert skickat 39-åringen allt längre från startelvan. I år har småskavanker gjort att det bara blivit en träningsmatch med A-laget och en match med U21.
– Det är inte kul att sitta på bänken oavsett vilken nivå det handlar om. Men jag har ändå perspektiv och förståelse för det. Jag tycker det är självklart att man ska satsa på de som är unga.
Och särskilt långt från AIK kommer han inte efter den aktiva karriären är över.
– Jag ska jobba i AIK när det är slut.
Med vad?
– Nej det kan jag inte säga, men det kommer ordna sig bra, säger han.
Lediga helger
Att byta fotbollslivet mot ett vanligt jobb har så klart sina nackdelar, men visst finns det uppsidor också.
– Lediga helger! Det har jag aldrig haft i hela mitt liv. Varje helg ska vara ledig, haha.
Har du något särskilt intresse du ska förkovra dig i?
– Det har jag inte tänkt på, men just det att man slipper titta på schemat och se att om två månader är vi lediga en helg och planera något. Nu kan man vara spontan...
– ... nu låter det som jag gnäller, men det är bara att som fotbollsspelare är det så.
Är det något Daniel Tjernström inte gör så är det att gnälla. Inför matchen på lördag erkänner han att skavankerna inte är helt läkta, men att Andreas Alm definitivt kan ta ut honom till spel om han väljer det.
– Jag skulle spela skadad, jag ska inte överdriva men en sådan här match så biter man ihop oavsett vilka problem man har.
Är du nervös inför matchen?
– Jag vet inte riktigt, jag vet inte hur det kommer kännas på lördag. Normalt sett är jag inte nervös inför matcher längre. Men jag minns sista matchen på Råsunda, då visste man vad som väntade men när jag skulle gå in då och publiken började skrika så började benen skaka.
I dag kommer Friends Arena göra allt för att sjunga ut sin kapten och få hans ben i gungning. Om de lyckas återstår att se, om inte annat så lär en och annan underläpp på läktarplats darra.