Fagerlund: Seger – men AIK måste bryta ett mönster

Frida Fagerlund

Ännu en seger för AIK, en lite djupare grop för Elfsborg.

Det finns dock en tendens som Rikard Norlings mannar borde justera.

Något som – mot bättre motstånd – kan leda till förödande poängtapp.

Ett mönster börjar nämligen ta form.

Det är inte första gången efter omstarten som AIK kliver ut och gör en småtrött första halvlek, för att sedan kliva ut i andra med tillräckligt mycket kapacitet för att säkra en seger.

Än så länge fungerar den ”taktiken” (även om det knappast är troligt att Rikard Norling förespråkar det hela, givetvis) men det är väl inte omöjligt att laget en dag blir straffade för det beteendet.

Mot Elfsborg blev man det däremot inte.

Ingen sprakande första halvlek

Det kokade inte om den första halvleken, faktum är att den knappt var i närheten av att puttra. I matchens första anfall visade Elfsborg en glimt av det som nog Jimmy Thelin vill se mer av, allt från backlinje till offensivt straffområde blev rätt förutom själva avslutet som gick högt över.

Daniel Sundgren var pigg på sin högerkant och fick också AIK:s bästa chans under första 45 när både han och Henok Goitom hamnade ensamma med målvakten Kevin Stuhr Ellegaard som till slut håvade in bollen.

I övrigt bjöd spelet inte på särskilt mycket, även om Elfsborg troligtvis följde sin matchplan hyfsat väl. Den gyllene regeln för motståndarlaget på Friends arena är att inte låta AIK få första målet – då blir det jobbigt.

Fin aktion av Elyounoussi

Den andra halvleken inleddes betydligt mer lovande. En stolpträff för AIK i minut 51 fick en nästan att gnugga ögonen av oförståelse, Goitom hade troligtvis grämt sig en del över den missen om han inte hade fått en ny chans kort senare.

Regnet strilade ner över ett törstande Solna och Elfsborg låg rätt i positionerna. Så blev de plötsligt lite övermodiga, flyttade upp laget – och då högg AIK. Känslan är att Tarik Elyounoussi fortfarande inte har visat upp hela sitt register men norrmannen gjorde allt rätt när han rusade med bollen mot målet och släppte den till Goitom som sedan rullade in 1–0.

Thelin plockade av Simon Lundevall och slängde in 20-årige Jesper Karlsson som för bara korta två säsonger sedan sågs som en av allsvenskans största talanger tillsammans med AIK-guldklimpen Alexander Isak, numera Dortmund. Ett otacksamt läge att komma in i, hemmalaget hade nämligen fått ny energi av målet. Heradi Rashidi, sommarens kanske bästa nyförvärv sett till förväntningar (och förmodligen även prislappen), var på väg att utöka på en hörna men Elfsborg lyckades förhindra det.

Hur långt sträcker sig tålamodet i Elfsborg?

Vad händer förresten i Borås? Fyra raka förluster är långt ifrån den pondus och stabilitet som laget förr andades. Nyförvärvet Chinedu Obasi känns väl inte direkt som den klassiska Elfsborg-spelaren, men vem vet, det är kanske en motiverad Obasi som är nyckeln till någon sorts förändring. Det har pratats om en ”process” hela säsongen, att ”processen måste ta tid”.

Nog vore det intressant att få veta exakt hur lång tid klubbledningen har tålamod för. Det känns inte som att det inkluderar en bottenstrid.

I AIK blåser det, märkligt nog, inga hårda vindar alls. Det ser inte alltid perfekt ut, men trepoängarna rullar in på kontot och då finns det ju ingen anledning att hetsa upp sig överhuvudtaget.

Men som sagt, vi måste förmodligen ändå höja ett varningens finger för de svaga inledningarna.

Mot ett starkare motstånd är det inte säkert att man kommer lika lindrigt undan.