IFK-hjärtat har börjat slå igen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-23
Jönsson: Jag vill försöka en sista gång
Patrik Jönsson är talangen som spelade i U21-landslaget och var en tongivande spelare i "Peking" i Superettan.
Men en hjärtsjukdom satte stopp för slitvargen.
– Jag vet inte om jag kommer kunna spela elitfotboll igen. Men jag hoppas, säger Patrik till Sportbladet.se.
Efter sex månaders vila så har Patrik nu börjat träna igen. Men inte mer än på motionsnivå. Den här gången tänker han inte ge järnet för tidigt som han gjorde 2001 då han åkte på det allvarliga hjärtproblemet för första gången.
– Jag har sagt till IFK att hälsan går först och jag vill inte känna några krav eller någon press på att komma tillbaka. Jag tittar efter någon division två eller tre-klubb som jag kan känna mig för i.
Hur ser du på möjligheten att spela elitfotboll igen?
– Jag vill göra ett sista försök men läkarna är skeptiska. Jag har ju åkt på hjärtproblem flera gånger bara att jag mörkat det för media. Anledningen är att första gången det kom ut i media blev det väldigt jobbigt. Folk kom fram och ville prata och det var otroligt jobbigt.
Hur har livet förändrats sen du fick beskedet att du blev tvungen att vila?
– I början var det otroligt tungt. Jag har ju spenderat ett antal timmar på fotbollsplanen genom åren. Men samtidigt så har man fått upp ögonen för saker i livet som är så mycket viktigare än fotboll.
Patrik tränar Norrköpings tipselit-lag och följer a-laget på nära håll. Han tror att laget kommer att få det tufft i år samtidigt som han menar att kapaciteten för ett avancemang till Allsvenskan finns.
– Vi skulle behöva ha några spelare till. En offensiv spelfördelare, någon som kan ersätta Haris Laitinen. Sen gäller det att nyförvären Mikael Blomberg och Magnus Samuelsson får vara hela. De är ju inga ungdomar direkt, säger Patrik och skrattar.
– Det känns lite som att det är sista chansen i år. Snart tröttnar nog sponsorerna på att laget ligger i Superettan. Men det är en väldigt tuff serie att vinna så vi får se hur det går.
Mårthen Bergman