”Man måste mygla där det går att mygla”

Tobias Hysén om Champions League, livet som pappa och Roy Keane

GÖTEBORG. Elva allsvenska stjärnor – elva tunga intervjuer.

Först ut i LAULS ELVA: regerande mästarnas vänsterytter, åsiktsmaskinen Tobias Hysén, 26.

– AIK och Kalmar är våra farligaste utmanare, säger han.

Tobias Hysén har åsikter om det mesta, han bjuder på sig själv och han blir gärna personlig.

Under den 50 minuter långa intervjun – som görs i IFK Göteborgs anrika styrelserum på Kamratgården – går vi igenom ensamheten i Sunderland, Roy Keanes okända­ sida, ordern som tog honom till Göteborg, varför han riskerar en käftsmäll från Thomas Olsson samt vad som kan hindra Blåvitt från att försvara SM-guldet.

Det enda Glenns pöjk inte vill prata om är vilka förväntade topplag som floppar i år.

– Den tändvätskan ska man aldrig bjuda på. Men det finns två-tre lag som jag tror kommer få det lite jobbigt.

Eftersom du lyfter fram AIK och Kalmar som era tuffaste utmanare går det kanske att räkna ut vilka du framför allt syftar på (fjolårets trea Djurgården samt fyran Elfsborg)?

– Det vet jag inte?…?det beror ju på vad de har för målsättning.

Varför blir AIK och Kalmar farligast?

– Jag har funderat lite, man får ju alltid de här frågorna på försäsongen. Förhoppningsvis vinner vi igen, men AIK och Kalmar blir farliga. De har bäst trupper och bäst spelare, framför allt Kalmar som fått behålla sitt höstlag. För AIK handlar det om att lösa att Wilton är borta och vad som händer med Dulee Johnson. Men de har precis som Kalmar ett bra grundspel.

Varför skulle Blåvitt INTE försvara guldet?

– Det är om vi inte är ödmjuka och tror att det ska rulla på av sig självt. Men det känns som vi tagit lärdom av andra lag, Stefan (Rehn) och jag var ju med när Djurgården misslyckades.

– Under försäsongen har vi varit starka, just att vi kunnat vända matcher där vi legat under. Vi har ett grundspel som fungerar. Kan vi bara få lite pigga fötter och enskilda spelare som höjer sig blir det riktigt bra.

Början av mars. Regnet strilar som vanligt i Göteborg. Dagen efter den här intervjun åker Blåvitt till Kanarieöarna. För Tobias Hysén handlar det om att hitta formen.

– Jag har aldrig gjort en bra försäsong. Det var möjligen 2006, men då gick det åt helvete­ efteråt i stället. Så det är ungefär som det brukar, säger han med ett skratt.

Regerande mästarna har inför 2008 valt ett annorlunda upplägg – träningsmatcher mot utomnordiska lag: Liverpool (b-laget), Manchester City (b-laget), Dynamo Moskva­ och polska GKS Belchatów.

– Vi kommer bättre förberedda till allsvenskan. Vi har ett annat tempo i kroppen med en gång. De första elva omgångarna är det jätteviktigt att vara med direkt, menar Tobias Hysén.

– Sedan handlar det om Champions League också. Vi har mött bollskickliga lag. Vi vill skaffa oss en vana att möta den typen av motstånd inför kvalet. Nu vet vi vad som väntar. Vi måste också bli sådana. Mygla där det går att mygla.

Ni har filmat alla matcher.

– Det kan bli en jättehjälp. Vi kan gå tillbaka och titta ”här spelade de bort oss och ”de här ytorna måste vi försvara bättre”.

Din försäsong har inte bara handlat om fotboll. Du har blivit pappa också. Jag får gratulera.

– Tackar, tackar. Lucas blir sju veckor i morgon. Det har varit positivt på alla sätt och vis. Man har haft många tunga dagar på träningen, sedan kommer man hem och glömmer av det direkt.

Att bli pappa, var det som du hade tänkt dig?

– Man får ju bara höra de dåliga versionerna…om kolik och vakna nätter. Vi har nog fått en ganska snäll pöjk. Det har varit bättre än väntat, jag trodde det skulle vara mycket, mycket värre…eller värre ska jag inte säga, det är ju alltid roligt…men jag trodde det skulle vara värre.

– Men om Thomas Olsson hör detta ger han mig en rak höger, han har haft raka motsatsen.

Lucas kostade dig en plats i landslagets januaritrupp.

– Lagerbäck ringde men jag fick tacka nej. Första barnet ville jag inte missa. Vi hade ett bra samtal, Lasse förstod mig och jag hade aldrig tagit ett annat beslut oavsett vad det gällt.

Det går att ifrågasätta din och tjejens planering…

– (skratt) Jag tyckte att vi hade planerat bra och lagt det på för­säsongen. Men det dyker alltid upp något.

På er hemsida får alla spelare en fråga vad de ska göra efter karriären. Har du läst Ragnar Sigurdssons svar?

– Nu när du säger det tror jag att jag fattar, men jag kommer inte riktigt ihåg…

”Jag ska ta det lugnt, vakna vid tolv och beställa pizza och cola. Efter maten petar jag in en snus och kollar på tv. Kanske skaffar jag en fru, även om jag vet att det kan vara störande för koncentrationen. På kvällen är det poker med vännerna och sovdags vid 01.00”. På vilket sätt kommer ditt och Sigurdssons liv efter karriären skilja sig åt?

– Ha ha ha…det skulle vara pokern då. Där blir det tv-spel i stället. Skämt åsido, det kommer skilja sig ganska mycket, även om man kan pilla in en sån dag i bland.

– Jag kommer nog försöka att gå i farsans fotspår där också. Helst tv, det är lättare att ta det steget än att börja skriva. Man får se mycket fotboll, tycka till lite och behöver inte jobba varje dag.

Hur skulle du recensera den svenska fotbollsjournalistiken?

– Väldigt blandad. Vissa gånger köper man åsikterna till hundra procent, ibland känns det helt fel. Det finns bra journalister och mindre bra journalister, precis som det finns bättre och sämre fotbollsspelare. Jag tycker det är lite uttjatat att inga journalister kan något, i så fall hade de inte fått jobba kvar, svårare är det inte.

Ett exempel. Kjell Jonevret fick mycket kritik och sparkades till slut. Blev han rätt- eller felanalyserad i medierna?

– ”Kjelle” fick mycket oförtjänt kritik. Jag kan känna att jag själv bidrog till det genom att inte jag inte uttryckte mig tillräckligt klart. Personligen hade jag aldrig några problem med honom. Han tog över när vi låg nia och klev in med en positiv attityd, fick tillbaka leenden och skratt på Kaknäs. Han vände en negativ spiral och vann cupen, allsvenskan och cupen igen.

– Men precis som alla tränare hade han hade brister. Det som blev ”Kjelles” fall var att spelarna fick för mycket att säga till om. När han valde att sätta ner foten var det många som inte kunde acceptera att inte ha något att säga till om längre. Det var väldigt fritt och högt i tak och när det började gå dåligt skulle sju-åtta spelare ha åsikter om vad som skulle göras.

Ärligt talat; hade du flyttat hem om du varit Roy Keanes förstaval i Sunderland?

– Det kanske jag inte hade. Om Keane sagt till mig att jag var hans förstaval som skulle spela alla matcher så länge jag var frisk, då hade jag hamnat i en annan sits. Men det är sällan du får ett sådant förtroende.

– För mig handlade det inte om spel­tiden, utan om att vi inte trivdes.

Varför inte?

– Vissa fixar att ha fotbollen som ett jobb. Jag har aldrig tyckt det är skoj att bara träna, spela och sedan sköta sig själv. I Djurgården var vi ett gäng som umgicks dag ut och dag in. När man kom därifrån till som det var i Sunderland kände man sig ensam. Det blev jag och tjejen som umgicks hela tiden. Enda gången med laget var fester eller golf. Jag spelar inte golf och även om de krökar rätt bra när de väl går ut, kan man inte vara ute varje kväll med tanke på spelschemat. Det blev att man fick sitta hemma varje kväll, aldrig bio, aldrig en fika på stan som man gör här hemma.

Berätta något vi inte vet om Roy Keane.

– Han är ganska lugn och städad som person. Väldigt enkel att prata med…när man väl pratade med honom. Man hade ju sån respekt i början att det blev väldigt krystat. Jag var hypernervös första gången.

– Men när vi till exempel diskuterade att jag eventuellt ville lämna var han väldigt enkel och berättade att han själv känt likadant när han kom från Irland. Väldigt trevlig, ärlig och öppen på ett sätt som jag inte alls förväntat mig.

Hur kom det sig att det blev IFK Göteborg?

– Det började när Håkan (Mild) blev klubbchef. Han sa till mig direkt att ”när du ska hem, ska du hit!”. Då hade det gått ett halvår i England (skratt). Han hade pratat med farsan och farsan sa till mig att ”bara så du vet, så länge Håkan är där ska du dit!”. Och så blev det.

3 snabba

Vilken domare vill du helst slippa?

Jag tror många hade tjänat på att skippa den tuffa attityden. Slappna av lite, se det som en kul grej, erkänn när det blir fel, ta i alla fall dialogen. En grinig domare bidrar till att det blir dålig stämning på plan och sedan avreagerar man sig med att sparka ner en motståndare i stället.

Vem är allsvenskans bästa mittfältare?

César Santín (Kalmar) när han spelar ytter.

Andreas Isaksson eller Rami Shaaban i EM-premiären?

Jag tycker att Andreas är en bättre målvakt i grund och botten. Jag tror inte Rami har någon jättefördel av att stå i allsvenskan jämfört med ”Isak” i reservligan i Premier League.