Laul: Ett lag på läktaren – och ett lag på planen
Publicerad 2015-04-04
Sportbladets expert om den allsvenska premiären
Ett lag på läktaren.
Ett lag på planen.
Hammarby fick sin drömstart, och allsvenskan sparkade igång med en fotbollsfest.
Med Bajen blir det aldrig riktigt som man tänkt sig.
Visst, vi hade räknat med att det skulle bjudas på ett enormt grönvitt publikhav (30 278) och en fansinramning som satte standarden för årets fotbollssäsong (minus några knallskott, tack).
Men att Hammarby skulle vara lika överlägsna på planen som på läktaren stod inte i manuset inför den här allsvenska premiären.
Det tog fem år för Bajen att ta sig tillbaka till allsvenskan.
Det tog 13 minuter för Kennedy Bakircioglü att skjuta första målet.
En straff som gick att diskutera (och den diskuterades på sociala medier, jag lovar) men det går inte att blunda för att Emil Wahlström hade armen om Linus Hallenius både en och två gånger.
Kennedy Bakircioglü, spelaren som knappt missar frisparkar, missade förstås inte straffen.
Smack, välplacerat med kraft.
Matchbilden var jämn men med avgörande skillnader.
Hammarby anföll med fart och viss finess – Häcken med finess och viss fart.
Tog över helt
Hammarby försvarade med allt de hade centralt – Häcken hade inte mycket att försvara med alls när bolltappen skedde högt upp i planen.
Nahir Besara, jag har inte noterat honom prestera på den här nivån tidigare, men han såg ut att vara född i ytan mellan Häckens backlinje och mittfält.
Samspelet mellan Besara och Linus Hallenius har maskerats väl av tränaren Nanne Bergstrand under försäsongen. Det dröjde ungefär 20 minuter innan Häcken insåg det och satte fokus där.
Det öppnade upp ytor på annat håll:
Måns Söderqvist hade skjutit Bajens första skott på mål i allsvenskan på fem år redan i tredje minuten. Han borde passat men sköt rakt på målvakten Peter Abrahamsson. När Häcken åter tappade bollen utanför Bajens straffområde skulle Söderqvist sprinta till sig en ny chans. Den här gången placerade han in 2-0 i bortre.
Det såg ut som att det var fjolårets allsvenska femma som tog ner en entusiastisk och naiv nykomling på jorden genom ett uppoffrande försvarsspel och en vass omställningstaktik.
Att det i själva verket är Bajen som är nykomlingen och Häcken som är fjolårsfemman fick man läsa sig till efteråt.
Simon Gustafson försökte, Johan Persson stod i vägen, Hammarby hade full kontroll, var aldrig riktigt hotade, Häcken kom totalt bara till tre avslut.
Mot slutet tog Bajen över helt.
På läktaren var det utsålt men inte fullsatt, det var godkänd kvalitet på spelet, och ska man klaga på något var det dramatiken.
Den här premiären blev aldrig särskilt spännande.