Juve-svenskan: ”Jag njuter nog inte...”
Sportbladet träffar Juventus-svenskan Petronella Ekroth
Publicerad 2018-10-31
TURIN. I somras flyttade Petronella Ekroth från Stockholm och Djurgårdens IF till Turin och Juventus, där hon blivit en självklar startspelare i det hårdsatsande storlaget. Sportbladet åkte till Italien för ett samtal om spelsätt och billiga frisparkar, damfotbollens utveckling – och möjligheter till landslagsspel.
– Ska jag vara ärlig har jag ingen aning om vad det är för dag, säger Petronella Ekroth när hon inser att det är fredagseftermiddag och folket på torget har börjat ta helg.
Hon kommer direkt från dagens träningspass. Vi sitter på en uteservering på Piazza Vittorio i centrala Turin. På andra sidan floden Po tornar den mäktiga kyrkan Gran madre di dio upp sig mot bergen. Petronella bodde här i närheten innan hon nyligen flyttade till en lägenhet söder om stan, närmare träningsanläggningen.
För drygt tre månader sedan lämnade Petronella Ekroth Djurgården och skrev på ett ettårskontrakt för Juventus, vars damlag startade inför förra säsongen. Bianconere tog hem scudetton på första försöket och i år satsar de på en lika stor succé. Laget tränar varje dag och två gånger i veckan är det dubbelpass. Dagen efter match brukar de ha ledigt.
– I morse började vi klockan 9.30. Jag kom hem vid 14.30, då hade vi haft träning hela dagen, säger Petronella Ekroth.
Hur märker du resultaten av det? Är du mer vältränad nu?
– På ett sätt ja. Sedan känner jag mig också rätt sliten. Jag tror det är lite mer muskelskador här än jag varit med om tidigare. Nu borde jag egentligen vara i slutet av säsongen. Jag hade försäsong med Djurgården från januari, sedan kom jag hit och då började försäsongen här.
Hinner du njuta då?
– Jag tycker fortfarande det är roligt att spela fotboll, men jag njuter nog inte. Jag ser rätt arg ut på plan tror jag. Jag önskar jag kunde vara bättre på att njuta av det man har. Sedan ska man inte glömma att detta nog är en anledning till att jag är där jag är idag. Jag tycker hela tiden att jag kan bli bättre.
Har börjat sändas i Sky
Serie A för kvinnor drog igång 1968, flera år före någon svensk rikstäckande serie för damer. Samtidigt har den italienska damfotbollen länge legat efter de andra storligorna. Nu är något på gång. Milan, Roma, Sassuolo, Hellas Verona och Fiorentina (där svenska Stephanie Öhrström är målvakt) har startat upp damsektioner de senaste två, tre åren.
Sedan det italienska damlandslaget tog sig till VM har intresset för damsidan ökat ytterligare. Dessutom har italienska Sky börjat sända matcherna från och med den här säsongen.
– Det senaste årens satsningar har gjort mycket för fotbollen. Fördelarna ligger framförallt på organisationsnivå. Det är en högre kompetens idag, vilket ökar nivån på spelarna. Synligheten i media är dock större än det allmänna intresset, menar Juventus tränare Rita Guarino.
De finansiella resurserna i Italien är på en helt annan nivå än i Sverige. Här behöver spelarna egentligen bara tänka på sin fotboll.
– Vi har egna sjukgymnaster och massörer. Har man problem får man träffa en doktor. Kan du inte träna finns rehabtränare. Vi har en särskilt fystränare som vi värmer upp med innan träning, berättar Petronella Ekroth.
När andra länder ökar insatserna riskerar Sverige att sacka efter. Tidigare lockades utländska spelare till Sverige av kvaliteten på spelet. Så är det inte längre, menar Petronella Ekroth.
– Som klubb kan man växa genom att ha både damer och herrar. Du kommer locka en glömd målgrupp. Lagen behöver inte ens ge så mycket i lön, bara så man kan fokusera på fotbollen.
I damallsvenskan låg en medellön förra säsongen omkring 10 000 kronor. Precis som många andra både pluggade och jobbade Petronella Ekroth. Hon vill inte gå in på exakt vad hon tjänar i Juventus, men det är en ”bra lön som går att leva på”.
Med tanke på resurserna här, hur ser nivån ut?
– I serien tycker jag det är rätt blandat. Vissa av lagen vi möter har inte alls samma förutsättningar som Juventus. Toppmatcherna, mot typ Fiorentina och Milan, är nog snäppet högre än Sverige.
”Spelarna slänger sig”
Hade Djurgården kunnat utmana i Serie A?
– Det tror jag. De hade nog hamnat i nedre delen av tabellen.
Spelstilen skiljer sig också mellan länderna. Ibland är det frustrerande – domarna blåser för frispark betydligt lättare än i Sverige.
– Det är mer finlir här. Inte så rakt, inte så mycket långbollar. Sedan både ser och känner man att spelare slänger sig. Jag är en fysisk spelare som vill spela tufft. Det borde vara en högre nivå. Det är tråkigt när man koncentrerar sig på att få frispark istället för att spela fotboll. Man märkte tydlig skillnad när vi spelade Champions League. Där var domarna på en helt annan nivå, och man anpassade sitt spel efter det.
Petronella Ekroth ser även skillnad i det generella fotbollsintresset länderna emellan.
– Här är man mer uppskattad. Jag har aldrig haft så mycket folk som pushar och hejar. I Sverige är det mycket snack om damfotboll, att det inte ska finnas. Tycker du inte om att titta på kvinnor som spelar fotboll, gör inte det då.
Petronella Ekroth rekryterades som mittback, men konkurrensen från det samspelta mittbacksparet Cecilia Salvai och Sara Gama – som även spelar tillsammans i landslaget – gjorde att Ekroth främst har spelat innermittfältare.
Ännu en omställning alltså. Nytt land, ny fotboll och en ny position.
– Jag har spelat mittfältare tidigare, men mittback har varit min vanligaste position och jag trivs bäst där. Samtidigt är det kul. Jag gillar att ha mycket boll och vara med i spelet.
Tränaren Rita Guarino ser Ekroth som lika naturlig i försvaret som på innermitten. Guarino är född och uppvuxen i Turin, och har bland annat gjort 99 landskamper för Italien. Hon har tränat Juventus sedan starten. Innan dess tränade hon det italienska U17-landslaget.
– ”Nella” är en väldigt flexibel spelare. Hon spelar bra både som mittback och innermittfältare. Hon är duktig och effektiv både med och utan boll och har god fysisk förmåga. En spelare på högsta nivå, säger Rita Guarino.
”Hon är väldigt passionerad”
Petronella Ekroth beskriver Guarinos ledarstil som intensiv.
– Hon vill mycket och ställer höga krav. Sedan är hon mer inne på det tekniskt individuella än helheten. Hon är väldigt passionerad, säger Petronella Ekroth.
På vilket sätt? Skriker hon?
– Ja, hon kan stanna upp hela träningar för att säga till någon. Jag har inte varit med om det så mycket, men jag gillar sådant!
På matchdagen pendlar vädret mellan regn och uppehåll. Matchen mellan Juventus och Atalanta Mozzanica spelas på Juventus Center, anläggningen där A-damlaget och ungdomssektionerna tränar och spelar sina matcher.
Inträdet är gratis. Några hundra personer har tagit plats på läktaren och runt planen.
När spelarna gör entré, Juventus för dagen i sitt beiga andraställ, drar Juventushymnen “Juve, storia di un grande amore” igång i högtalarna. Klacken, en tiotal passionerade supportrar med trummor och flaggor kastar konfetti och skrålar med.
Efter fyra minuters spel gör Atalanta Mozzanica mål genom en frispark av Daniela Stracchi via Juventusförsvararen Cecilia Salvais fot. Spridda applåder hörs från de tillresta Mozzanicasupportrarna.
Bara en minut senare fälls hemmalagets Cristiana Girelli och domaren pekar på straffpunkten. Miss. Mozzanicas målvakt Diede Lemey räddar Girellis något tama skott.
I den åttonde minuten lyckas till slut hemmalaget revanschera sig när Eniola Aluko tar sig igenom Mozzanicas backlinje och fintar bort Lemey. 1-1 och stort jubel på Juventus Center.
Genom hela matchen håller supportergrupperingen JWS, Juventus Women Supporters, igång. JWS har ett femtiotal medlemmar och startade samtidigt som laget förra säsongen, berättar capon Francesco Manzone.
– Vi kallar oss inte ultras. Vi är bara ett gäng som följer damlaget och stöttar dem. Vi håller oss borta från det negativa inom supporterkulturen. Här finns inga förolämpningar, ingen sexism eller rasism, säger han.
I minut 72 byts Petronella Ekroth in som mittback. I vanliga fall är hon en självklar startspelare, men den senaste veckan har hon varit sjuk och behövt ta det lugnt.
Ganska snart visar hon prov på sin fysiska spelstil. I ett försök att ta bollen från en Mozzanicaspelare trycker Ekroth till motståndaren, som faller lite väl lätt. Domaren blåser för frispark.
Med Ekroth på plan sätter Juventus än mer press, men Mozzanica försvarar sig med näbbar och klor. Flera fina försök från Juve räcker inte. Efter 93 minuter blåser domaren av och Juventus första kryss för säsongen är ett faktum.
Mozzanicaspelarna firar som krysset som seger medan hemmaspelarna står med böjda huvuden i regnet.
”Vi blir ängsliga”
– Det här är en match vi ska vinna, så vi är väldigt besvikna, säger Petronella Ekroth efter matchen.
Varför vann ni inte?
– Vi blir ängsliga, tappar vårt passningsspel och slarvar för mycket. De gånger som vi har en eller två touch, håller bollen på backen och spelar den snabbt så hinner de inte med. Men tyvärr försvarar de sig för hela sitt liv. Vi borde gjort fler mål på de chanser vi hade. Plus att vi missar en straff.
Det var en situation där du fick en frispark mot dig?
– Jag touchade henne knappt. Man puttar lite och så ligger de ner. Det är lite frustrerande.
Till helgen väntar stormöte mot Milan borta. Säsongen rullar på. Framtiden är fortfarande oklar – Petronella Ekroths kontrakt sträcker sig bara ett år framåt i tiden.
Ytterligare ett frågetecken är möjligheterna till landslagsspel. Senast Ekroth hade kontakt med ledningen var när assisterande förbundskapten Magnus Wikman ringde i samband med matchen mot Italien i början av oktober.
– Jag tänkte att ”nu är det dags”, men han ville ha info om italienskorna. Då passade jag på att fråga om vad de tänker och så. Vi får se. Klart att det skulle vara kul. Det finns ju alltid ett litet hopp, men skulle jag tänka på det dagligen hade jag bara blivit besviken på att inte komma med.