Bojan: Här får jag vara hundra procent jag

Bojan Djordjic, 32, har hittat hem.

I AIK kan han vara "hundra procent Bojan" utan att stöta sig med någon.

– Högt i tak och väldigt mycket kärlek, det är perfekt för mig, säger den nyanställde tränaren. 

I fjol spelade Bojan Djordjic i Brommapojkarna, men i år är han tillbaka i klubben där han trivs allra bäst. När Sportbladet tittar förbi på AIK:s klubbstuga på Karlberg är Bojan i högform. Han slänger käft med allt och alla och det dröjer en stund innan intervjun blir av – Bojan kan inte sluta snacka vid lunchbordet.

– Han spelar hard to get, flinar klubbkompisen Kenny Pavey.

Men nej, särskilt svår är Bojan inte. Det har han aldrig varit.

– Jag är samma som alltid, rak och öppen, vilket vissa säkert stör sig på. När jag var 17-18-19 så blev jag placerad i ett fack, folk tyckte "du ska inte snacka" men när man är 32 så väger dina ord tyngre. Då är man accepterad i det svenska samhället och en artikel kan bli läsvärd, säger han när vi väl börjat prata.

Rollen som han har i AIK innefattar lite allt möjligt. Bojan är tränare för juniorerna, matchcoach i U21-laget, samt spelare i samarbetsklubben Vasalund. Mest av allt brinner han för att utveckla nya AIK-talanger.

– Jag är bra på att känna igen mig i unga människor, förstå hur de mår. Jag har själv varit ungdomsproffs, jag har varit nere på botten och uppe på toppen.

Vad ser du hos dagens unga spelare?

– De är väldigt dåliga på att lyssna och hålla koncentrationen, så man måste påpeka samma sak varje dag. Du måste lära känna spelaren personligen och se vad de behöver. Vissa behöver en kram, vissa behöver en örfil, om du förstår vad jag menar.

”AIK är bra på det”

Vad behövde du som ung?

– Raka och tydliga linjer och ledare som såg lite mer till individen. I startelvan är alla glada men bänk- och truppspelarna måste också vara nöjda. Den 25:e spelaren måste vara lika nöjd som den första. Spelarna vet ändå vilka spetskvaliteter som de har.

Bojan Djordjic är inte ensam i AIK-organisationen om att ha en spelarbakgrund i klubben. Andreas Alm, Nebojsa Novakovic och Lee Baxter är tränare för a-laget. Daniel Tjernström och Krister Nordin jobbar på marknadssidan och det är inte otänkbart att Kenny Pavey ansluter i en ledarroll när han lägger skorna på hyllan.

Ja, till och med materialaren Åke "Bulten" Andersson, 67, har gjort tre säsonger i den svartgula tröjan.

– Man ska värna om folk med passion och driv, sådana som älskar klubben på riktigt och inte bara säger det för att det ska se bra ut i media. Men det måste vara rätt jobb så att man kan använda kompetensen. AIK är bra på det, annars tycker jag inte att man tar hand om gamla spelare i Sverige.

– Det är okej att slå ett samtal och kolla hur man mår, det är okej att se till så att man får biljetter till familjen. För mig är det A och O. Familjekänslan, kärnan, det glömmer vi bort ibland, men det är det viktigaste som vi har i svensk fotboll. Jag är glad att AIK har gett mig utrymme och förtroende.

Bojan säger att han möts av kärlek och glädje varje dag.

– Här får jag vara hundra procent jag. Här får jag prata lite för mycket och folk tar det, "det är Bojan" liksom. I andra klubbar hade det inte funkat. Jag vill vara sportchef, tränare, spelare och allt annat, här tas det med en nypa salt, haha.

”Jag var förbannad”

Hur ser du på din spelarkarriär?

– När det inte blev något i BP så ville jag inte representera någon annan klubb än AIK i Sverige, då var det här perfekt. Jag får spela på hyfsad nivå, division 1, och jag håller fortfarande. Fotboll ska vara glädje, det försöker jag förmedla till juniorerna. Det kan vara "åh, jag är trött, jag har skolan, jag har det här och det här". Vad fan, njut istället! Du är 17-18 år och har proffsig verksamhet runt dig, du får tvättat och fixat varje dag. Allt du behöver göra är att ta med skorna och hoppa på en buss eller dyka upp på Skytteholm. Det kan inte vara så svårt. Men i Sverige så är vi jävligt bra på att klaga fastän vi har nästan allt.

Vad betyder det att du håller fortfarande?

– Jag kan fortfarande slå en pass och då klarar man sig ganska långt i svensk fotboll. För passningskvaliteten och mottagningarna brister något enormt i allsvenskan, Superettan och division 1. Jag spelade 20 allsvenska matcher i fjol, jag var ordinarie under hela våren. Det är inte så att jag tagit en paus på tre år. Jag vill fortfarande visa att jag är bäst när det gäller, att jag är driven när det är träning. Annars får de andra fel bild av mig som spelare.

Men i AIK är den förre Manchester United-talangen alltså tränare.

U21-laget har spelat fem matcher i år, vilket inneburit tre vinster, två förluster – och ett gult kort på Bojan.

– Enda varningen som vi fick mot Gefle var på tränaren. Men jag vill vara involverad och var förbannad på domaren. Han hade inte sin bästa match…men det händer ju. Det är inte så att jag har varit bäst i varenda jävla match som jag har spelat.

Bojan Djordjic om…

Varför han inte fortsatte i BP:

– Det skar sig på sommaren. Det enda jag kan säga att de hanterade situationen på ett väldigt dåligt sätt, men det räcker så. För tio år sedan hade jag kanske berättat om det men jag har lärt mig. Jag har gått vidare.

Hjärteprojeketet Kista Galaxy som han startat upp tillsammans med Henok Goitom:

– Där kommer jag alltid att vara med. Det är så mycket mer än fotboll, vi har skolturneringar, läxhjälp, vi vill ge tillbaka till förorten.

Om att spela för AIK vid en eventuell skadekris:

– Det är en fråga för Andreas Alm. Mig kan du fråga när som helst och jag säger självklart ja.