Wennman: Splittringar och vantrivsel – samma scenario år efter år

Peter Wennman

SUN CITY. England lämnar ”fånglägret” i Bafokeng i dag för att flyga till Port Elizabeth och ödesmötet med Slovenien.

Det kan vara den sista resan

i Sydafrika. Nästa anhalt kan bli Heathrow, London.

Men var är engelsk fotboll EGENTLIGEN på väg?

Jag funderar på det när jag umgås med Drevet. Ni vet, de engelska fotbollskrönikörerna jag tjatat om under resa efter resa och vars tankar, funderingar, äventyr och hyss ger oss en uppfattning om hur England resonerar, vad England förväntar sig.

Jag ser en Laptop och en Schakalen och en Babyface irra omkring med mobiltelefoner klistrade vid öronen dygnet runt, ständigt på jakt. Jag ser en iskallt analyserande Eleganten. Jag ser en Skelettet lurande på egna vinklar. Jag hör en bitter Howard från The Sun konstatera att det kommer att gå åt helvete som vanligt.

Det är precis som om tiden stått stilla i åtta år, sen VM i Japan 2002. Samma figurer, samma problem, samma förhoppningar, samma besvikelser.

Vart är detta på väg, som sagt?

När ska England ställa sig naket och säga: titta, det här är det sanna jag?

Finns det substans i drömmarna om en ny VM-final, eller är allt bara en seg, plågsam resa neråt till landslagsfotbollens jordkällare?

Så sent som i fredags, FÖRE matchen mot Algeriet, sa Sir Trevor Brooking, utbildningsansvarig för engelsk fotboll:

– Det kan komma en dag då vi förstår hur stort det var av Sven-Göran Eriksson att ta oss till kvartsfinal i tre raka mästerskap. Vi kan komma att prata om det som en storhetstid för engelsk fotboll.

Det ringde domedagsklockor där. Jag har adrig hört nåt liknande från en upphöjd figur inom det stroppiga FA.

Några timmar senare spelade England 0–0 i VM:s dittills sämsta match och stod vid stupet, den yttersta förnedringen: att inte gå vidare från grupp EASY.

Sen dess har en högst eventuell spelarrevolt, ledd av John Terry, kvästs på uppstuds av Fasansfulle Fabio. Samtidigt som tidningarna i England fortsätter spekulera i splittringar, vantrivsel och rökridåer.

FA måste börja tänka i andra banor

Det är häpnadsväckande att scenariot upprepas år efter år. Det känns som om det krävs en Big Bang där nåt explosivt måste hända om engelsk fotboll, FA, ska födas på nytt och börja tänka i andra banor.

FA, det engelska förbundet, såg exekutive chefen Ian Watmore avgå i mars efter missnöje med organisationen. I maj hoppade sen ordföranden Lord David Triesman av sen han avlyssnats i en privat konversation med en älskarinna. Lord Triesman påstod där att Spanien och Ryssland (!) mutade domare i VM, så det var bara att städa kontoret och dra.

Det påminner om soppan med Svennis och hans FA-chefer och diverse sekreterare, och det enda vi kan vara säkra på är att det i slutändan står FA-bossar på rad som gjort bort sig i sina flotta kostymer – men som samtidigt tjänat miljoner.

De har gottat sig åt de enorma framgångarna för Premier League under senare år, men de har inte kommit med en enda vettig lösning för att få landslaget på rätt spår.

Lagrells bekymmer rätt små

Det bara rullar på. Det är samma snack, samma ljusblå drömmar och samma optimism som 2002. Det är samma övertro på en utländsk mirakelmanager. Det är samma idiotiska kontrakt – om England tappar poäng i morgon kostar det FA 100 miljoner att bli av med Fabio Capello.

I jämförelse med kaoset inom FA framstår Lars-Åke Lagrells bekymmer rätt små, eller hur?

Rapport från pressbussen:

Skelettet höll på att bli lynchad när han blåste i en vuvuzela allt vad han orkade... fattar ni hur det låter inne i en BUSS?

Giancarlo från Gazzettan påpekade att nästa anhalt på vår resa, Port Elizabeth, är tvillingstad (”vänort”?) till Göteborg.

Namnet Gothenburg fick Howard från The Sun att rycka till och säga: Stryk där också. 1–0. Ibrahimovic.

Det svenska namn som nämndes mest i går var inte Svennis, Stieg Larsson eller Ibrahimovic – det var Wallander. Det har sänts både en brittisk och en svensk version av tv-deckaren hela våren och Drevet älskar både miljön och berättelserna.

Jag har blivit jagad av en galen elefant i Sun City. Jag fick min mobil, med halva mitt liv i, stulen av en ficktjuv i Kapstaden. När jag kom till Johannesburg i lördags fick jag veta att jag blivit farfar för första gången. Jag undrar vad som kommer att hända när jag anländer Port Elizabeth?

Så här ställer England upp i morgon (4-4-1-1), enligt stensäker inside information från Eder man i Drevet:

David James – Glenn Johnson, John Terry, Matt Upson, Ashley Cole – Shaun Wright-Phillips, Gareth Barry, Frank Lampard, Joe Cole – Steven Gerrard – Wayne Rooney.