Laul: Jag ser inget som kan stoppa Helsingborg

Robert Laul

När det inte ens hjälper att Helsingborg spelar med en man mindre och underläge 0–1 – vad ska då stoppa skåningarna i årets allsvenska?

Efter vändningen på Strömvallen är det på sin plats att hylla hånade tränaren Conny Karlsson.

helskärm

Tolv allsvenska omgångar och Helsingborg är fortfarande obesegrade.

Laget är nu fem poäng före tvåan Malmö FF, elva poäng före trean Örebro och 15 poäng före närmsta förhandsguldfavoriten Elfsborg.

HIF har långt ifrån avgjort allsvenskan, men vad ska egentligen stoppa dem?

I går hamnade Helsingborg i underläge i början av andra halvlek, fick Marcus Nilsson utvisad i mitten (två gula) – för att sedan vända på allt med tre mål i slutet.

Det är inte första gången i år HIF får en mittback utvisad men ändå kan resa hem med alla tre poäng. Borta mot Mjällby fick Joel Ekstrand lämna planen vid ledning 1-0. Tränaren Conny Karlsson gjorde det enda raka, tog ut en forward (Rasmus Jönsson), satte in försvarsspelaren Hannu Patronen, kröp ner i skyttegravarna och höll undan.

Karlsson ska hyllas

I går var situationen annorlunda men trots underläge 0–1 när utvisningen kom gjorde Karlsson ett liknande byte; ut med högeryttern René Makondele och in med Patronen som mittback. Det är klart att det i det läget är lockande att gå ned på en trebackslinje trampa på framåt i jakt på ett kvitteringsmål, men Karlsson skickade i stället signalen att ”vi fortsätter på den inslagna vägen”.

Det gav resultat – och det var en inbytt spelare som stod för kvitteringen.

Offensive mittfältaren May Mahlangu hade­ varit på planen i knappa två minuter när han kom med fart in i straffområdet och satte pannan på Markus Holgerssons inlägg.

Som om det inte vore nog; fyra minuter senare spelade Rachid Bouaouzan fram Joel Ekstrand till 2–1, samma Bouaouzan fixade sedan straffen som Marcus Lantz 3–1-punkterade matchen med. Bouaouzan började på bänken men byttes in direkt efter paus i stället för Erik Sundin.

Conny Karlsson häcklades när han han tog över HIF, han har hånats för att han saknar rätt utbildning – om vi inte hyllar honom i dag vet jag inte jag inte när vi ska göra det.

Sedan är det klart att det ytterst är spelarna som gör jobbet. I första halvlek räknade jag att Lantz och kompani bröt Gefle tio gånger på hemmalagets egen planhalva. Då menar jag inte vunna andrabollar, utan brytningar när Gefle fått bollen under kontroll. Andravågen ledde till nya inlägg, nya avslut, totalt 14 stycken varav åtta på mål. Då får man också in bollen för eller senare, även om det kan låsa sig i enstaka matcher.

Annars bestämde Gefle på sätt och vis matchbilden. De samlade sina styrkor lågt och centralt och styrde bort HIF:s mittbackar och innermittfältare från att delta i speluppbyggnaden, medvetna om att det innebar tid med bollen för ytterbackarna Erik Edman och Markus Holgersson som kunde droppa in bollen på Rasmus Jönsson eller mata inlägg. Som vid kvitteringsmålet.

Har bara en enda riktig svaghet

Ett tag under matchen verkade det som att HIF skulle slarva till sig en första förlust. Frisparksvarianten bakom Alexander Gerndts ledningsmål hade Gefle redan avslöjat men domaren blåste för att bollen slogs för tidigt. Sedan gjorde Hjalmar Öhagen och Sebastian Senatore exakt samma sak utan att HIF stängde möjligheten. Och på det efterföljande inlägget gav René Makondele fan i att följa­ Gerndts löpning in i straffområdet.

Just Gerndt, nu uppe i åtta mål, svarade för en ny insats där han visade att han är en vass målskytt men också stark i mottagnings­spelet, snabb och bekväm med bollen. Den snart 24-årige gotlänningen skulle vara en utmärkt sommarvärvning för ett guldjagande Helsingborg vars enda svaghet så här långt är att de saknar en spelare som levererar mål. Interna skytteligan toppas av Christoffer Andersson och Mattias Lindström på tre vardera.

När det tätnar i toppen till hösten kan det vara skönt att luta sig mot en spelare som bevisligen levererar. Frågan är hur mycket ett SM-guld får kosta?