Fagerlund: Englands mest omöjliga uppdrag
Från en bruten nederländare, till en charmig och spelmässigt spännande portugis.
Om Ruben Amorim också knäcks av pressen i en av världens största fotbollsklubbar återstår att se – men magkänslan är än så länge optimistisk.
Here we go again.
I måndags kunde man nästan höra ljudet av engelska sportredaktioner hetsigt klicka hem flygbiljetter till Lissabon.
Journalisterna hade nämligen fått vittring – Ruben Amorim var ytterst nära att landa det vi vid det här laget kanske borde kalla landets mest omöjliga tränaruppdrag.
Två månader, det var allt det tog från det att Manchester Uniteds styrelse antydde att de hade ”fullt förtroende” för Erik ten Hag till att samma ”förtroende” flög ut genom fönstret och han fick lämna.
Delägaren Ineos får leva med en eller annan hånfull kommentar om beslutet att förlänga nederländarens kontrakt i somras, ett oklokt initiativ som har satt betänklig press på budgeten.
Bröt ihop i tårar
Vad talar för att det blir annorlunda med Amorim längs sidlinjen?
Portugisen har visserligen ingen erfarenhet av Premier League han heller, men än så länge blåser vinden vänligare åt hans håll.
När en lokal tv-kanal på Lissabons gator fångade upp en äldre supporter och berättade att Ruben Amorim snart skulle lämna klubben, var det som att mannen inte kunde hålla ihop det – tårarna började rinna nedför kinderna.
Det säger mycket om vad 39-åringen åstadkommit på kort tid i Sporting.
Efter nära två decennium i skuggan är de äntligen del av de stora grabbarna igen, vilket märks på anhängarnas överväldigande tacksamhet. Amorim, å sin sida, tycktes alltid ämnad för något större.
Sedan är Manchester United förstås en annan, tuffare nöt att knäcka.
Amorim blir klubbens sjätte tränare sedan Alex Ferguson gick i pension 2013, ett årtionde av frustration och stiltje i Premier League.
Kan få sig en tankeställare
Många är tränarna som har försökt implementera sin ideologi i Man United, för att lika kvickt sträcka sig efter snuttefilten, kontringsspelet.
Trots en trupp som innehåller fler spelare med rötter i Amsterdam än en tulpanodling, har Ten Hags Manchester United haft förvånansvärt lite gemensamt med Ajax.
Visst, spelarna har drillats i zonspel, en filosofi som skiljer sig från Amorims rotationsbaserade fotboll.
De flesta förväntar sig att portugisen kommer håller fast vid sitt bollinnehavsfokuserade 3–4–3, trots att påpassliga Premier League-konkurrenter riskerar att exploatera ytorna bakom de offensiva wingbackar.
Vi får väl se hur det ser ut framåt januari. Till och med Pep Guardiola fick sig ett par tankeställare under sin första säsong i England, och justerade sitt föredragna system därefter.
Han kan få chansen
De som främst kan gynnas av Amorims intåg är de yngre förmågorna.
Portugisen har en lång lista över spelare han har förvaltat och utvecklat, för att sedan sälja vidare dessa guldkorn till större europeiska klubbar (Viktor Gyökeres väntas bli näst på tur).
Talanger som Alejandro Garnacho, Kobbie Mainoo, Amad och kanske även ytterbacken Harry Amass, vars försäsong lovade mer, kan möjligen falla portugisen i smaken.
Klubbens senaste nyförvärv, Manuel Ugarte, måste dessutom vara nöjd över att få in en tränare som känner till hans kvaliteter bättre än någon annan.
Var kapten Bruno Fernandes passar in återstår att se, men gissningsvis som en mer centralt liggande ytter (Amorims wingbackar uppmuntras att bredda på kanterna, medan yttrarna positionerar sig närmare strikern).
Rådfrågade Mourinho
Så... det här känns bra på förhand, även om magkänslan har lett Man Uniteds styre fel otaliga gånger.
Det gäller också att Ruben Amorim tillåts addera och rensa bort oönskade spelare i truppen, vilket ofta är lättare sagt än gjort.
Samtidigt ges intrycket att portugisen, med sitt charmiga sätt, kan komma att vinna hjärtan hos både supportrarna och Englands intensiva mediepack.
Att leverera underhållning likt José Mourinho (på presskonferenserna, alltså, inte i själva spelet) är en konst, men Amorim ska åtminstone ha rådfrågat sin landsman när Manchester United tog kontakt.
Och vem vet, kanske blir den här 39-årige tränaren en frisk fläkt jämfört med Ten Hag, vars stapplande engelska aldrig riktigt fångade publiken.