Laul: Gör mer skada än nytta för AIK
Om ni undrar hur Lagardère kan översättas till svenska har jag ett förslag:
Superfiasko.
Det är förstås för tidigt att döma ut det multinationella, franska storbolagets insats i svensk idrott efter bara två år. Som Dan Persson på Idrottens Affärer uttrycker det:
– Det tar tid att bygga upp en verksamhet. Jag tror också att de missat att på en liten glesbefolkad marknad som Sveriges, ledande på digitalisering, fungerar inte samma modeller som är framgångsrika i Tyskland. Den ligasamverkan vi har i Sverige avviker också, säger Dan Persson.
Men den härva som uppstått runt AIK sticker förstås ut, och skiljer sig från hur det ser ut i andra Lagardère-samarbeten där det mest går halvsvagt i största allmänhet.
Rasar en konflikt
Åt AIK skulle Lagardère fixa ökade sponsorintäkter men två år senare rasar i stället en konflikt som involverat alla möjliga och omöjliga människor att försöka lösa situationen medan han som egentligen ska sköta saken för AIK:s räkning, och har kompetens för det, vd:n Mikael Ahlerup, lyftes bort från förhandlingarna när han satte känsliga avtal under lupp.
I stället har personer som Johan Segui, Mattias Grundström, Jonas Galotta, Jens König (Lagardères vice vd från huvudkontoret i Tyskland) och till sist även Per Bystedt i olika omgångar och på olika sätt försökt lösa allting – utan att hittills ha lyckats.
Där står vi nu, knappt två år senare. Det är vad Lagardères engagemang i AIK har åstadkommit. Satt i detta sammanhang kan det inte beskrivas på något annat sätt än som…just det, ett superfiasko.
Det finns nämligen ett par omständigheter till att beakta.
Mannen som nu föreslås som ny ordförande i AIK, Per Bystedt, har vid upprepade tillfällen under 2016 suttit i möten med Lagardères representanter för att lösa knutarna – trots att han inte haft någon officiell roll i AIK. Jag ser egentligen inget problem med att Bystedt deltar i sådana möten, däremot vet jag att Lagardère där la fram sin syn på konflikten, och varför det om inte i syfte att påverka den blivande ordföranden?
Makt får Per Bystedt nämligen snart om valberedningen får igenom sitt förslag, rent av extremt mycket AIK-makt: Bystedt ska bli ordförande i fotbollsföreningen, i aktiebolaget och är dessutom tredje största aktieägare.
Citerar Barack Obama
En rad omständigheter har därmed gjort att ett multinationellt franskt bolag – direkt eller indirekt – varit med att påverka svensk föreningsdemokrati, eller åtminstone processen fram till själva medlemsomröstningen nu på torsdag.
Då ska medlemmarna säga sitt i Solna gymnasium, och vad passar bättre än att citera Barack Obama:
Go vote!
Gå dit – ställ frågor – kräv svar – rösta.
Svensk föreningsdemokrati är värd att kämpa för men om bara någon enstaka procent av medlemmarna röstar, är det klart att det i framtiden skulle behövas ett system för nätomröstningar.
Insatserna just den här gången är höga, inte minst med tanke på en eventuell försäljning av Alexander Isak kan inbringa i storleksordningen 50-100 miljoner kronor.
Barack Obamas uppmaning fick aldrig den effekt han önskade, Donald Trump vann, och vad gäller AIK-valet finns ingen Hillary Clinton.
Saknar motkandidat
I alla fall ingen som har förts fram när dessa rader skrivs: Det slipade och erfarna styrelseproffset Per Bystedt har, på gott och ont, inte haft någon tydlig motkandidat, i alla fall inte någon som har diskuterats offentligt.
Om det tyder på att AIK är en enad fotbollsklubb kan det ses som positivt.
Om det i stället handlar om att Bystedt, av olika anledningar, är det enda anständiga och trovärdiga alternativet som orkar/vågar/klarar ta på sig det väldigt stora ansvar och yttre tryck det innebär att vara ordförande i AIK:s aktiebolag, är läget mer bekymmersamt för Gnaget.
Alla frågor besvaras tyvärr inte i Sportbladets långa reportage där kollegorna Per Bohman och Andreas Käck gjort grovjobbet.
Det finns ännu fler motstridigheter i avtalen mellan AIK och Lagardère än vad vi kan redovisa i detalj, och på något sätt behöver situationen lösas.
Men som läget är just nu har jag svårt att komma till någon annan slutsats än att Lagardère genom sitt engagemang har gjort mer skada än nytta för AIK Fotboll.