”Men herregud, vilket tjat!”

Peter Wennman

Engelsk press bombarderar spelarna med straffrågor

BAFOKENG. Det var ett fasligt tjat om en enda sak efter Englands träning i förmiddags:

Straffar.

– Nu får ni sluta! Prata om nåt annat, bad veteranmålvakten David James, snart 40.

Men det hjälpte ju inte. Den engelska presskåren är närmast besatt av tanken på ny straffdramatik mellan England och Tyskland (som i VM 1990 och EM 1996) i åttondelsfinalen på söndag.

– Jag förstår inte varför ni hakat upp er på det. Vi ska spela 90 minuter och en eventuell förlängning först, och under den tiden är jag säker på att England har avgjort matchen, sa James.

Men OM det nu blir straffar, finns det nånting som talar för England, blev nästa fråga.

– Suck...jag säger så här: allt handlar om att göra hemläxan. Under tidigare turneringar när vi åkt ut på straffar har det inte funnits tillräcklig videodokumentation av motståndarnas skyttar. Nu är det annorlunda. Nu har vi pluggat frenetiskt. Vi vet allt vi behöver veta.

Räddar du många straffar på träningarna?

– Men herregud vilket tjat! Men okej...jag räddar de flesta. Men jag släpper in en del med flit för att inte knäcka utespelarnas självförtroende...

Hur besviken var du när du inte fick stå i VM-premiären?

– Vår manager hade uppenbarligen sett nåt hos Robert Green på träningarna som han gillade. Jag var besviken, men bara i två minuter. Det här VM:et handlar inte om David James, utan om England.

Hur är stämningen i gänget inför supermatchen?

– Kunde inte vara bättre. Allt snack om att det är vantrivsel är fel. Vi tycker det känns inspirerande att få möta Tyskland, även om vi kommer att betrakta det som vilken annan match som helst.

– Men jag förstår att det är en speciell sak, historiskt sett, för de 40 miljoner eller nåt som kommer att se matchen på tv hemma. Vi ska försöka att inte göra dem besvikna.