Har vi ett fungerande landslag? Ni har 90 minuter på er att bevisa det
Bank: Det finns alla möjligheter att åka sportbil genom Moldaviens försvar
CHISINAU. Moldavien i mars, det vi kan säga är att fattigdomen och fotbollen har en och samma utmaning.
Inget är vad det varit.
Det är därför det gäller att visa vart man är på väg någonstans.
Tittar man inte så noga så känns det ju alldeles förträffligt gemytligt.
När planet går ner mot Chisinaus flygplats ser det inte ut som någon annanstans. Man brukar få se höghus och förorter runt landningsbanorna, storstäder som växer och vill, men här är husen små och modesta, som stugor nästan.
Det är tredje gången jag tar mark i Europas fattigaste land under en femtonårsperiod, första gången såg det ut som att landa i ett avsnitt av riddartidskomedin Svarte Orm, mörkt och iskallt och underutvecklat.
Det har gått framåt sedan dess, på alla sätt.
Jag minns hur telefonen ringde till hotellrummet nätterna igenom då, med väsande erbjudanden om ”cheap girls”, jag minns en taxifärd med en förare som tvingades starta om sin bil vart tjugonde meter under nedsläckta gatlampor inne i city, jag minns hur Marcus Allbäck frälste ett starkt svenskt landslag med två sena mål, och jag minns kvinnorna i kort kjol som kantade vägen till en U21-match där soldater plogade planen fri från snö med hjälp av stolsitsar innan en knoppande talang som hette Zlatan Ibrahimovic spelade juniorfotboll.
Det känns som hundra år sedan, på sätt och vis är det det också.
Mycket är vackert i Moldavien
Moldavien har rört sig framåt, det finns rika i Chisinau medan fattigklasserna pressats ut på en sjunkande landsbygd. Halva landet, det rikare och genomkorrupta Transnistrien och det ryssvänliga Gagauzien rör sig österut, medan andra halvan vårdar sina relationer med Rumänien och väst.
Mycket är vackert med Moldavien, vinet är gott och marken bördig, men landet är som sin fotboll.
Pengarna har en annan färg här
För en vecka sedan spelade nya toppklubben Dacia match mot bottengänget Dinamo-Auto Tiraspol. På sladdriga internetklipp kan man se de åtta målen (6–2), men det anmärkningsvärda hände efter slutsignalen. Ett halvdussin elitpoliser med kravallhjälm och ansiktsmask klev in på planen för att gripa ett gäng spelare och ledare. Tolv av dem hölls kvar för förhör i tre dygn, anklagelserna gäller uppgjorda matcher, pengatvätt och mutor. Ett par dagar senare greps två singaporianer för att ha försökt köpa matcher med Moldaviens U21-landslag.
Pengarna har annan färg här. Man gör vad man kan för att klara sig.
Sverige är här för att klara sig på ett annat sätt, efter ett uselt 2014 ska landslaget visa att det trots allt finns en framtid, någonstans på något sätt. Zimbru-stadion tar emot med ett frodigt, långhårigt gräs och en tät arena.
Erik Hamréns landslag ska vinna här, eftersom allt annat är en besvikelse som leder rakt ner i gungfly och depression.
– Österrike hade tur här, Ryssland fick bara 1–1. Vi vet att det kommer att bli svårt, sa Hamrén i går, uppflugen på den där sortens podium som bara finns på de största arenorna eller på arenor som vill verka större än vad de är.
Han ljög inte, men det var inte helt sant heller.
Inte släppt in ett enda spelmål
Jag har sett ett knippe av Moldaviens kvalmatcher, och vad jag sett är ett lag som tagit med sig generiska gamla östsjukdomar (splittrat markeringsförsvar, organisatorisk svajighet) utan att lyckas behålla gamla öststyrkor (löpkraft, tekniskt passningsspel).
Moldavien förlorade mot Liechtenstein på hemmaplan och tog poäng av Ryssland i Moskva, men då ska man veta att ryssmatchen mer än något annat var en 3–0-match som råkade sluta 1–1.
– De har inte släppt in ett enda spelmål i kvalet, är en ramsa som upprepats till förbannelse under veckan.
Så är det också, Moldavien har släppt in sex mål på fasta situationer och gjort två mål på fasta situationer, men det finns alla möjligheter för ett fungerande svenskt landslag att åka sportbil genom deras försvar. De spelar med en fembackslinje med tre mittbackar som är fysiskt starka men känsliga för förflyttningar.
Så: Har vi ett fungerande landslag?
De har 90 minuter på sig att bevisa det.
Mot ett extremt centrerande 5-1-3-1-spelande Moldavien kommer lösningarna att ge sig själva. Det handlar om att hitta rörelser och motrörelser längst fram (Om Zlatan Ibrahimovic möter måste andra gå i djupet), och det handlar om att ställa om snabbt på kanterna.
Zlatan Ibrahimovic kommer förstås att vara en nyckelspelare, det är han alltid. Martin Olssons kantspel kommer att vara viktigt. Men om jag ska peka på en avgörande strategisk position så är det Kim Källström fingret stannar på.
Finns ljus efter mörkret
Moldavien flyttar över ganska hårt, trots att det är fem där bak, de har ett försvar som kan dyrkas upp med lite längre spelvändarbollar bakifrån.
– Det är ju det jag gillar mest av allt, så det är klart att det passar mig att det är där öppningarna finns, sa Kim när jag frågade honom.
Nu för tiden lyser gatlyktorna även om nätterna i Chisinau, det finns ljus efter mörkret, och jag har svårt att se att ett begränsat hemmalag ska kunna hota Sverige över 90 minuter.
Zlatan Ibrahimovic är vuxen nu, det ligger ingen snö i vägen, och även om Sverige har oerhört långt kvar så har de kommit dubbelt så långt som Moldavien.
Om de vinner är de på väg till Frankrike.
Om de inte gör det är de på väg med båda fötterna rakt ut i ett stort ingenting.