”Man måste våga, du har ingen chans annars”
Uppdaterad 2011-06-22 | Publicerad 2011-06-20
Rohlin om nickarna som satte stopp för Danmarks VM-dröm
Efter en perfekt nickduell älskar Charlotte Rohlin att titta på motståndarens ansikte.
Se att hon är sur.
Frustrerad.
Har lite ont.
Så gissa hur mittbacken mådde i höstas när hennes två nickmål tog Sverige till VM och bestal 18 danskor på deras biljetter.
Hur vinner man en nickduell?
– Man måste våga gå upp i duellen
ordentligt. Annars har man inte chans att vinna.
Hur mycket är varken spänst eller tajmning, bara rent mod?
– Mycket. Man ska ha varit utsatt för många nickdueller för att bli bra. En kantspelare hamnar aldrig i dueller och lär sig därför inte. Från första stund du ställs som mittback får du långa bollar att kampas om. Då blir modet starkare. Från jag var liten tills nu har jag matats med att gå upp tufft. Jag har inget val. Jämför med en höjdhoppare: Fasiken, har du valt att hoppa höjd måste du våga ta dig över ribban.
Hur ful är du?
– Hm. Som back måste man inte hitta
någon att spela till, då kan man vara fulare för att störa forwarden. I en offensiv situation måste du tajma mer för att få in den i mål. Och tänker du för mycket på att vara ful tappar du tajmningen. Så man kan säga att jag är fulare i försvaret.
Mot Nordkorea och Colombia kommer du inte förlora en enda nickduell.
– Nej. Jag behöver bara stå...
Det var ingen fråga, men kan man skriva så? Hur skulle du förlora mot dem, liksom?
– Nej, så är det kanske. Det gör inte mig någonting att du skriver det.
Jag föreställer mig att många defensiva nickdueller är snarlika. Du har gott om tid att se bollen och kan därför upprepa samma mönster varje gång. Har jag rätt?
– Ja. Oftast är det bollar från målvakten som kommer likadant. Då ska jag bara
vinna duellen och ta bort den.
”Måste tänka snabbt i dueller”
Hur gör du?
– Först fokuserar jag på var bollen kommer och ställer mig rätt. Det andra är att ha koll på forwarden: kommer hon från sidan eller framför? Kommer de från sidan får man alltid en smäll. Kommer de framför kan man själv vara mer ful.
Vad är ditt bästa fulknep? Med knäet? Armbågen?
– Nej. Precis när den andra ska hoppa upp kan man gå in i en duell. Man knuffar bort spelaren så att den tappar balansen och kommer fel i luften. Som back är det svåraste när forwarden kommer och knuffar precis när man ska hoppa upp. Det spelar ingen roll hur stark du är eller vilken balansen du har, du blir borttacklad. Så dueller handlar om att tänka snabbast, så man är bäst förberedd.
Jag tänker att målvakter och backar har för stor fördel från domaren i luftdueller.
– Tycker du?
Ja. Det är trist när man vill se offensivt spel. Då blir jag lite glad när backen förlorar och inte får en snäll frispark.
– Jag tycker ganska mycket tvärtom. När en forward kommer och sätter in höften, så hamnar man typ såhär med kroppen (här viker Rohlin överkroppen åt höger, det ser onaturligt ut). Bollen flyger över och de kan ta den bakom. De får alltså fördel av en sådan situation, fast en annan tajmar men råkar bli helt väck av en knuff.
Så anfallarna får för mycket fördelar?
– Ja. Jag förstår att ni vill se offensiv fotboll, men som sista utpost blir man så förbannad av sådana grejer. Jag tycker forwards gör mycket fula grejer men inte tar mycket själva.
Ta en defensiv hörna eller frispark, vet du då var motståndarnas bästa nickare rör sig?
– Ja, vi spelar zon, men det vet man ju. I allsvenskan är ofta mittbackarna duktigast, men inte alltid på att placera dem i mål. Det är inte vad vi gör oftast. Ändå vinner de ofta duellerna i straffområdet, men nickar kanske inte så träffsäkert.
”Fasiken, jag stannar”
Men då måste vi ta upp dina nickmål mot Danmark. Ni låg under och hade missat VM om inte du hade sprungit upp och gjort två mål i slutet. Vad hände?
– Vi backar kommer alltid upp på fasta situationer, men jag tänkte ”fasiken, jag stannar”. På första målet slog ”Kosse” (Kosovare Asllani) ett inlägg mot bortre. Jag duellerade mot Cathrine Paaske-Sørensen, båda slängde sig men jag hann först.
– Det andra fick jag vänta på. Bollen var hög men ingen stod vid mig. Det var bara att placera den så lågt som möjligt.
Det är alltså just de två målen som tog oss till VM. De målen som gör att Danmark har ledigt nu. Hur tror du det känns att pressa ner er och leda, men förlora på att Sverige i slutet flyttar fram ett fyrtorn som bufflar in två med huvudet?
– För jävligt. De började så starkt och kände nog att de skulle ta matchen. De var trygga. Att sedan förlora på att en och samma mittback gör två nickmål... klart det är tungt.
Lever för att se anfallarnas miner
Är det värre än att släppa två ”vanliga” mål?
– Ja, jag tror det. Värre än att man blir utspelad. Fasta situationer är målchanser numera och alla lag tränar så enormt på det. Men att få två mål mot sig på det sättet tror jag sved bra. Ja, det måste ha svidit.
Om du fick, skulle du byta ditt huvudspel mot någon annan toppegenskap? En fantastisk frisparksfot?
– Det har jag redan. Äh, jag skojar, men man får alltid frågan ”är det tråkigt att vara mittback?”. Jag har hittat charmen och är trygg i situationen. Och nu älskar jag att se minerna på forwards som blir frustrerade. Jag älskar bara det! Så det vore kul att bli forward för att få uppleva situationen, att vara sur och ha det tungt, och se om jag hade gjort det annorlunda. Inte gjort minerna som så tydligt visar att backen har övertag.
Du pratar alltså om precis när du har brutit eller nickat? Om blandningen mellan att de är förbannade, frustrerade och har ont. Är det den minen som du lever för att se på planen?
– Ja. Den är jäkligt skön att se.