Anklagelserna skakar Spanien

”Real har tre motståndare: andra laget, deras fans – och domarna”

Målvakterna räddar, backarna tacklar, anfallarna skjuter.

Domarna avgör?

Korruptionsvalsen är gammal – men nere i Spanien har dansarna bytt plats.

Finns det en komplott i år så kommer den underifrån.

Kanske var det bara lite vanligt småsnack, ett par tomma fraser fotbollsfolk emellan.

Kanske var det något annat.

Det var för drygt två veckor sedan i spelartunnel på Athletic Bilbaos hemmastadion San Mamés.

Athletics gamle landslagsytter Joseba Exteberría stötte ihop med domaren Mejuto Gonzales.

– Så ni förlorade förra helgen, undrade domaren.

– Ja. Igen.

– Och ni har ett svårt program nu i ligaavslutningen, va?

Exteberría nickade lite uppgivet, men domaren log betryggande mot honom.

– Oroa dig inte. Ni kommer att hänga kvar.

Två timmar senare hade bottenlaget Athletic tagit tre sanslöst viktiga poäng mot titeljagande Valencia. Domare Gonzales hade berövat Valencia på två ganska klara straffar, och givit hemmalaget en hel räcka tveksamma frisparkar.

I spelargångens tak surrade en undanskymd kamera från tv-stationen Cuatro.

Redan på 1920-talet skrev idrottsjournalisten Acisclo Karag ett par meningar som sammanfattade maktbalansen i spansk fotboll:

– Real Madrid är ett lag som alltid vinner när de spelar bra, och som dessutom ofta vinner när de spelar dåligt. Athletic Bilbao är ett lag som garanterat förlorar när de spelar dåligt, och dessutom förlorar ibland när de spelar bra.

Offer och misstänkta har bytt plats

Karag syftade dels på den mentala styrka som krävs för att få med sig resultat, men lika mycket anspelade han på en av fotbollens allra mest efterhängsna konspirationsteorier.

Bakgrunden har tjatats igenom så många gånger att ni förmodligen redan känner till den.

Athletic Bilbao är Baskiens flaggskepp, Real Madrid symbolen för en spansk centralmakt.

Under stora delar av 1900-talet påstås den ena klubben ha blivit konsekvent missgynnad av etablissemanget, medan den andra ska ha fått orättvisa fördelar.

Ända sedan 60-talet har spanska läktarna ute i landet skrålat ”Así gana el Madrid” så fort Real Madrid fått ett diskutabelt domslut med sig, ”Det är så Madrid alltid vinner”.

Den här säsongen har de talkörerna tystnat.

Den här säsongen har offer och misstänkta bytt plats.

Vi tar Athletic Bilbao först.

Los Rojiblancos har haft en fullständigt miserabel säsong. Förlust har följt på förlust på förbaskad förlust.

Athletic Bilbao har aldrig någonsin åkt ur den spanska högstaligan, men den här gången har nedflyttningen verkat så gott som oundviklig.

De flesta verkade nästan ha resignerat inför faktumet – förutom Angel María Villar. För en dryg månad sedan kom han med en tvärsäker profetia:

– Jag är fullständigt övertygad om att Athletic hänger kvar.

Och vem är då denne Villar? Athletic Bilbaos störste supporter? Tja, han är född och uppvuxen i Bilbao och tillbringade även elva säsonger som spelare i klubben.

Han är dessutom president för det spanska fotbollsförbundet.

Ett Spanien fullproppat av misstankar lade ihop två och två och fick åttiosju. Villars uttalande kombinerat med Gonzales domarinsats fick Valencias tränare Quique Flores att se svart:

– Mina misstankar har bekräftats. Det finns anledning att tro att Athletic förs framåt av andra krafter än bara ansträngning.

Abel Resino – manager för nedflyttningskandidaten Levante – fyllde i:

– Det får en att tänka till. Det finns klubbar med betydligt mer tyngd än ett Levante, som ingen respekterar.

I andra änden av tabellen utspelade sig samtidigt den andra akten av samma drama.

Förra helgen hade Real Madrid chansen att gå upp i ligaledning för första gången på flera år. De lyckades inte ta den. Två tveksamma straffar och två röda kort gav Racing Santander segern.

– Están pasando cosas raras, väste Real Madrids sportchef Pedrag Mijatovic. Konstiga saker pågår.

Fördömde domaren

Spanien är ett land som förändrats enormt de senaste årtiondena. Nuförtiden är premiärministern Barcelona-culé, fotbollspresidenten Bilbao-supporter – och Real Madrid laget som klagar över komplotter.

– Varje söndag möter Real Madrid tre motståndare; det andra laget, deras fans och domaren, muttrade Robinho.

De Madrid-trogna sporttidningarna dundrade på med ännu större kraft. Marca tryckte en förstasida med två ord – ”Verdugo Turienzo”, ”Bödeln Turienzo” – och använde konsekvent citattecken för att beskriva ”misstagen” som domaren Turienzo Álvarez gjort.

– Den som tittar över hela säsongen ser hur en mano negra, en korruptionens svarta hand, jobbar mot Madrid, raljerade tidningen.

Konkurrenten As gick ytterligare några steg. De ägnade i stort sett en hel tidning åt att försvara Real Madrid och att fördöma domare Turienzo.

De rotade fram statistik som visade på att Madrid fått flest gula och röda kort i hela ligan, 33 fler än Barcelona.

De inledde en artikel med orden ”Turienzo Álvarez är en konstig domare”, och följde upp med ett enda långt lustmord på rättsskiparens karaktär.

De pälsade på med uppgiften att Turienzo minsann var född i Baskien, och fick därigenom ihop den regionala logik som de använde för att förklara domarkonspirationen.

– Om inte Villar vill att vi ska vinna ligan får han lov att säga det.

As sydde sedan ihop sin rapportering med en bild på Turienzo Álvarez hus, kompletterat med en detaljerad vägbeskrivning.

Efter några dagars total tystnad trädde Turienzo Álvarez fram i mitten av förra veckan. Han var en skakad man.

– Jag känner mig otrygg och hotad. I mitt hem har jag tagit emot mer än 50 telefonsamtal som hotat mig – och min familj – till livet.

Turienzo berättade att hans sexåriga dotter kommit hemspringande gråtande från parken.

– Mellan tårarna sa hon: ”De andra barnen säger att du har förstört för Real Madrid”. Mitt hjärta sjönk genom golvet.

För en liten stund var det som om hela den spanska fotbollen drabbades av kollektivt dåligt samvete. Real Madrid gick ut med ett officiellt fördömande av alla hot, tidningarna publicerade ett par halvhjärtade ursäkter och spelarna ställde sig på rad för att ta försöka släta över sina tidigare uttalanden.

– Vi sätter för stor press på domarna. I andra länder så händer inte sånt här, och vi har alla del i skulden. Det bästa vi kan göra är att inte prata så mycket om domarna; vare sig vi spelare, ni i pressen, styrelsefolk eller presidenter, sa Ivan Helguera.

Så dags då, tyckte Turienzo Álvarez.

– I tidningarna har det stått att jag är en bödel. Jag vet inte exakt hur bödel definieras i ordboken, men jag vet att jag inte har dödat någon. Jag har dömt en fotbollsmatch och försökt göra mitt bästa.

Efter de senaste veckornas trauman tycktes helgens omgång innebära något av en återgång till en mer stilla normalitet.

Real Madrid vann, Athletic Bilbao förlorade och spelare från flera olika lag gjorde en poäng av att berömma domarinsatserna.

Trycket massivt

Ändå suckar Turienzo Álvarez:

– Jag har hört de som säger att matcher utan kontroversiella domslut spelas för att dra bort uppmärksamheten från den stora konspirationen. Det är ju bara dumheter. Att folk inte hittat några bevis för att det förekommer mutor beror på att det inte finns några. Det finns inga uppgjorda matcher. Det finns misstag.

Till helgen stöter just Athletic Bilbao och Real Madrid på varandra i ett ödesmättat möte.

Matchen kan avgöra både vilka som vinner ligan och vilka som åker ur. Viljan att vinna kommer att vara enorm, trycket på domarna massivt – och för förlorarna lär jakten på enkla bortförklaringar bli intensiv.

Efterspelet kommer att säga mycket om hur spansk fotboll egentligen mår.

Så var det?

Så är det?

Den här säsongen har Real Madrid fått betydligt fler felaktiga domslut mot sig än med sig, enligt Marca. Tidningens plus/minus-konton ser ut så här: