Mikael Stahre vill ha nytt jobb: ”Slutvilat”

Förre AIK-tränaren: ”Man är en fotbollsmupp”

Å ena sidan tror han att ledigheten gör honom gott, å den andra klättrar han på väggarna.

Sportbladet träffade Mikael Stahre: före detta mästartränare med svår abstinens.

– Man är ju en fotbollsmupp, jag vill sätta igång och jobba, säger han.

helskärm

Det är den där extra pulsen som Mikael Stahre saknar allra mest.

Kickarna när man vinner, adrenalinet inför match.

– En extremt stor del av min identitet är att vara fotbollstränare, så är det bara. Hela mitt sociala liv har handlat om det, på gott om ont, säger han när Sportbladet träffar honom i Stockholm.

– Det är första gången i mitt vuxna liv som jag har haft tid för reflektion. Det är sådana saker man inser när man är ledig.

Fick sparken från Grekland

Ja, nu är Mikael Stahre ledig. I slutet av oktober fick han efter bara sju matcher som huvudansvarig sparken från grekiska Panionios och än så länge har AIK:s guldtränare från 2009 inte hittat något nytt jobb. Å andra sidan har han mest tagit det lugnt på sistone.

– Jag och familjen har varit i Thailand på semester. Faktum är jag har kört på som fotbollstränare sedan jag var 14, det här var första gången utan lag och utan uppdrag. Under vissa perioder är det skönt, alla tycker om att vila, säger Stahre innan han vänder på resonemanget.

– …om man vet vad som finns bakom hörnet. Men jag hade inget behov av att vila när jag fick sparken. Jag var inte trött, inte sårad, inte energilös – jag kände mig bättre än någonsin.

Det sägs att du hade något på gång i Danmark?

– Det fanns väl vissa saker… men tittar man på den ligan så har det inte funnits så mycket skiften i klubbarna.

Är Danmark intressant?

– Nu blev det inget konkret men absolut, det är en intressant liga.

Sverige?

– Absolut. Det är inte otänkbart att det blir det.

”Ska jobba i 25-30 år till”

Finns det några klubbar som är uteslutna med tanke på din AIK-bakgrund?

– Det är klart det finns begränsningar. Vilka de klubbarna är kan de flesta nog räkna ut. Men jag är yrkesman, jag är 35 år och ska jobba i 25-30 år till. Då vore det extremt oprofessionellt och naivt att säga att jag bara kan träna AIK, oavsett det jag känner för dem.

Finns det något som begränsar dig?

– Nej. Jag vill vara fotbollstränare på så hög nivå som möjligt. Planen är lika stor och bollen är lika rund överallt i världen, det är det som är speciellt.

Trots att det bara blev sju matcher i Grekland hann Stahre ändå vara i klubben i ett halvår eftersom han skrev på precis när ligasäsongen tagit slut i våras. Och han är övertygad om att han lärt sig mycket nytt under tiden.

– Man måste alltid vara kritisk granskande mot sig själv. Jag kände att jag hade spelarna med mig, att vi bedrev en bra verksamhet. Men kanske skulle jag ställt större krav på hur truppen skulle se ut, jag gjorde vissa initiala misstag där. På slutet hade vi 34 eller 35 spelare i träning. Om vi tar ut en trupp på 18 man så har man 16 utanför – ett helt jävla fotbollslag. Jag fick lägga extremt mycket fokus på de spelarna.

”Nu är det fan slutvilat”

Hur var det på slutet, när du fick sparken?

– Det var ingen känslomässig storm precis. Men det var tråkigt förstås, jag hade gärna fortsatt. Jag kände att vi kunde fixa det trots att resultaten inte varit bra.

Vad vill du ha för jobb nu?

– I en perfekt värld har jag tid att sätta mig in i en klubbs verksamhet, spelartrupp, kultur, värdegrunder och sånt och börjar till sommaren. Men det är så svårt att säga hur det blir. Det kan vara aktuellt med något kortsiktigt också.

Oavsett om Stahre hittar en klubb nu eller senare är en sak säker: att han längtar tillbaka till hetluften. Suget som han beskriver är närmast fysiskt.

– Man är ju en fotbollsmupp. Jag vill sätta igång och jobba, man skrapar rejält med hovarna i marken. Jag håller dragningar om ledarskap och jag uppdaterar mig inom fotbollens värld, det är väl nåt slags substitut, men jag känner att nu är det fan slutvilat. För så är det – jag funkar inte riktigt om jag inte får jobba.